Inomkemin ärprotolys den reaktion vid vilken en positivvätejon (något oegentligt kallad "proton" trots att det även kan vara endeuteron ellertriton) avges från enmolekyl eller jon (ensyra) till en annan molekyl eller jon (enBrønstedbas). Reaktionen kallas ävenprotonöverföring,protonövergång ellerprotonbyte. Syrandeprotoneras och basenprotoneras. De deltagande ämnena kallas med ett samlingsnamn förprotolyter. IBrønsted–Lowrys teori för syror och baser är syra-basjämvikter protolytiska reaktioner.[1]
Om syramolekylen befinner sig ivatten fungerar en vattenmolekyl som bas och bildar omedelbart enoxoniumjon,H3O+, med vätejonen.
Om man tillsätter en bas till vatten så tar basen en vätejon från en vattenmolekyl så att enhydroxidjon,OH−, bildas.
Protonöverföring kan också ske där varken syran eller basen är vatten:
Dessutom kan protonöverföring skeintramolekylärt mellan enfunktionell grupp som fungerar som syra och en annan som fungerar som bas:
Om både syrorna och baserna är svaga är dessa reaktionerjämvikter, vilket innebär att syrakomponenten i vänsterledet motsvaras av en bas i högerledet om reaktionen går åt andra hållet. De bildar därmed ettsyra-baspar. Med undantag för intramolekylär protonöverföring involverar en protolystvå syra-baspar, ett med syran i vänsterledet och basen i högerledet, och vice versa.
Namnet protolys härstammar från den äldre beskrivningen av vätejonen som fri i lösning efter att den lämnat syran, det vill säga en sönderdelning (grekiskalýsis) som involverar en proton. Eftersom detta inte är vad som sker rekommenderarIUPAC att "protolys" inte längre används,[2] utan rekommenderar i stället "proton transfer reaction"[3], det vill säga protonöverföring.
Enamfolyt (t.ex. vatten) kan fungera som både bas och syra, därför sker protolys både när man tillsätter en syra till vatten och när man tillsätter en bas. På grund av detta kan två amfolytmolekyler också överföra en proton mellan varandra, seautoprotolys ochvattnets autoprotolys.