Promulgation (latinpromulgatio), egentligen "bekantgörande genom offentligt anslag", är enjuridisk term.
Sådan åtgärd skulle vidlagstiftning i det fornaRom vidtas med lagförslag, innansenaten, hos vilken de anmäldes, framlade dem förcomitia (folkförsamlingen) till antagande (promulgatio i inskränkt bemärkelse). Denlag, som därpå antogs, avfattades i överensstämmelse med ett visst formulär: efter angivande av lagens titel samtkonsulernas och framställarens namn inskärptes dess legislativa innehåll, dess efterlevnad under hot omstraff för överträdelse,sanctio. Sedan lagen blivit antagen och avfattad, företogspublicatio, det vill säga kungörandet av den sanktionerade lagen, vilket skedde på tavlor (ursprungligen av trä, sedermera av koppar), som anslogs på offentliga platser.
Uttrycken promulgation, publikation, sanktion etc. används än idag om åtgärder, som avser att göra en lag gällande och kungöra den till efterlevnad; orden används dock inte i en betydelse, som fullt motsvarar den ovan anförda. Med promulgation menas utfärdandet av en i behörig ordning antagen och som sådan formellt konstaterad (sanktionerad) lag genom dess fixering i en vederbörligen undertecknad och besegladurkund, vilken även i yttre måtto objektiverar beslutet som en bindande förklaring av statsviljan (lagstiftarens vilja).
Promulgationsurkunden är oftast på samma gång avsedd för publikation och med fäst avseende härpå avfattad i kungörelseform, även om nu detta inte i och för sig är nödvändigt; publikationen sker stundom genom allmänt kungörande, stundom genom blott delgivning till vederbörande myndigheter.