Prins Philip föddes och bodde sin första tid i livet i villan Mon Repos påKorfu. Som en följd av nederlaget iGrek-turkiska kriget (1919–1922) och den följande revolutionen tvingadeskungKonstantin I av Grekland att abdikera 1922 och hans yngre bror prins Andreas, Philips far, dömdes till döden av en revolutionsdomstol. De räddades av den brittiska flottan, som sänts avkung Georg V av Storbritannien. Prins Philip var då 18 månader gammal och bars ombord i en vagga gjord av en apelsinlåda.
Familjen bosatte sig i ett hus iSaint-Cloud utanförParis, som de fick låna av Philips förmögnafarbrors fruMarie Bonaparte, och det var där som prins Philip påbörjade sin skolgång. Redan 1928 sändes han dock tillEngland för att studera vid internatskolanCheam School och 1933 till internatskolan iSchloss Salem iBaden. På grund av sin kritik avnationalsocialistiska partiet och sin judiska härkomst tvingades skolans rektorKurt Hahn lämna landet. Hahn bildade en ny skola iGordonstoun iSkottland och 1934 flyttade prinsen dit. Där blev han bland annat lagkapten i skolanslandhockey- ochcricketlag. Skolan har en grundfilosofi som till viss del överlappar med det pris som långt senare prinsen instiftat (se nedan) och på hans uttryckliga önskan har samtliga av hans tre söner studerat vid samma skola.
Prins Philip hade mött sin blivande maka Elizabeth 1934 och 1937 vid släktträffar iDanmark. Båda härstammar frånKristian IX av Danmark (Elizabeth genom dotternAlexandra som blevEdvard VII:s gemål och Philip genom andre sonen,Georg I av Grekland), och är samtidigt också ättlingar till drottningViktoria av Storbritannien (Elizabeth genom äldste sonen Edvard VII och Philip genom dotternAlice). Efter att ha träffats i England 1939 började de brevväxla med varandra.
Efter att ha kvalificerat sig för befordran till officer, medSub-Lieutenants grad, återvände prinsen till Storbritannien. Han läste in ett antal tekniska kurser och tjänstgjorde därefter påjagarenHMS Wallace, som eskorterade konvojer längs den brittiska östkusten. I juli 1942 befordrades han tillLieutenant[5]; i oktober samma år blev hanFirst Lieutenant och därmed andra man i befälsordningen på HMS Wallace. Han var då en av flottans yngsta officerare i denna ställning.
I juli 1943 återvände han till Medelhavet, där HMS Wallace deltog i landstigningen påSicilien. Efter ytterligare kurser fick prinsen en ny befattning somFirst Lieutenant och andreman på en större jagare,HMS Whelp, som anslöt till brittiskaStillahavsflottan. Prinsen kom därför att närvara i Tokyo hamn när Japan kapitulerade den 2 september 1945.
Efterandra världskrigets slut undervisade han vid enunderofficersskola och studerade själv vidare vidNaval Staff College i Greenwich. År 1949 fick han ny stationering somFirst Lieutenant påHMS Chequers,flaggskepp i första jagarflottiljen i Medelhavsflottan. Han befordrades tillLieutenant-Commander 1950 och fick då befäl överfregattHMS Magpie. Två år senare, 1952, blev hanCommander, innan hans marina karriär fick ett abrupt slut i samband med svärfaderns död och hustruns trontillträde samma år.
Prinsens militära karriär fortsatte i någon grad efter drottningens trontillträde, om än på en helt annan nivå. Då drottningen avstått de militära hederstitlar som normalt tillkommer den brittiske monarken utnämndes prins Philip tillAdmiral of the Fleet,fältmarskalk ochMarshal of the Royal Air Force, samtCaptain-General iStorbritanniens marinkår. Prinsen innehade även flera liknande honorära befälhavarskap inom andra länder iSamväldet och försökte upprätthålla en aktiv roll: i oktober 2006 besökte prinsen, iklädd uniform, brittiska trupper iBasra iIrak.
Hans huvudsakliga verksamhet utgjordes dock av att stödja statschefen i fullföljandet av hennes uppgifter. Prinsen följde drottningen under statsbesök, de gjorde enskilt och gemensamt ett stort antal besök i Storbritannien. Han var också en av femCouncillors of State (’statsråd’) och som, två i förening, kunde träda in i monarkens ställe i samband med att denne var frånvarande på grund av längre utlandsvistelser eller sjukdom. Först 1973 uppstod en situation där prinsen inte följde med på drottningens resa, och där han alltså aktivt agerade iCouncil of State.
Prins Philip var beskyddare, ordförande eller medlem i cirka 800 organisationer, främst inom områdena teknisk forskning och utveckling, ungdomars villkor samt miljövård och naturskydd. Under 1956/57 och 1959 företog prinsen två världsomseglingar medHMYBritannia, under vilka han blev uppmärksam på effekterna av mänsklig påverkan på naturen. Inte minst besöken vidAntarktis hade stor betydelse för prinsen. Från dess bildande och under 35 års tid var han aktiv iVärldsnaturfonden (WWF), först som styrelseordförande för den brittiska avdelningen (1961–1982) och sedan för fondens internationella verksamhet (1981–1996).
Prins Philip och drottning Elizabeth II besökerTitanic Belfast, en utställning omRMS Titanic iBelfast påNordirland den 27 juni 2012.
Under julen 2011 fördes prins Philip till sjukhus för behandling av en blockerad artär. År 2012 lades han in på sjukhus under drottningens diamantjubileum med en urinblåsinfektion och 2013 genomgick han en undersökande operation i buken.[6]
Det brittiska hovet meddelade 4 maj 2017 att prins Philip beslutat sig för att lämna sina kungliga uppdrag i september 2017. Han kvarstod som beskyddare för ett stort antal organisationer, men hade inte någon aktiv roll i dessa.[7][8]
Philip lades in på King Edward VII Hospital i London den 16 februari 2021 och flyttades senare till ett annat sjukhus i London för att genomgå hjärtkirurgi. Prinsen skrevs ut från sjukhuset i mitten av mars. Den 9 april 2021 meddelade det brittiska hovet att han avlidit på Windsor Castle, 99 år gammal.[9] Han hade då varit gift med drottning Elizabeth i 73 år.[10][11]
Prins Philip inrättade 1956The Duke of Edinburgh's Award för ungdomar mellan 14 och 25 år. Priset utdelas i tre klasser – brons, silver och guld – för vilka det krävs motsvarande insatser inom fyra olika områden: samhällstjänst (exempelvis stöd till frivilligorganisationer), färdigheter (exempelvis inom en hobby, musikinstrument, intresse), fysisk träning (exempelvis idrott, dans, konditionsträning) samt expedition (exempelvis cykelutflykter, ridturer, ofta vandringshajker).
Priset skall, enligt dess stadgar, inte vara en tävling utan göras tillgängligt för alla som uppnår kriterierna. Det ska vara ett frivilligt, flexibelt, balanserat, progressivt, resultatinriktat maratonlopp (snarare än en sprintdistans), som syftar till personlig utveckling och att vara roligt för deltagarna. Priset utdelas även i många länder utanför Storbritannien.
Prins Philip tillhörde det danska kungliga husetSchleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburgs grekiska gren. Farfadern,kung Georg I (ursprungligen prins Vilhelm) var en dansk prins som utsågs till "Hellenernas konung" och prins Philip, liksom sin far,prins Andreas föddes därför som "Prins av Grekland och Danmark". Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg är en gren avhuset Oldenburg som kom på den danska tronen med prins Philips farfars far,kung Kristian IX, (som var utsedd som dansk tronföljare sedan 1852) efter att den seniora kungliga danska grenen dog ut medkung Fredrik VII 1863.
I samband med sin tjänstgöring iRoyal Navy använde Philip sina grekiska och danska titlar, men det var först 1947, när han blev naturaliserad brittiskmedborgare, som han avsade sig anspråk på dessa titlar och därmed också eventuellt anspråk på såväl den grekiska som dendanska kronan. (Hans beslut framställs ofta som ett led i förberedelserna för prinsens vigsel med dåvarande prinsessan Elizabeth, men vilket av vigsel och medborgarskap som utgör orsak och verkan är oklart.)
I stället för att använda någon variant av namn från sin fars släktgren bytte han till sinbemärkte morbrors efternamn,Mountbatten. Först tio år senare, 1957,[14] fick Philip åter en prinstitel, när drottning Elizabeth gjorde honom till "prins avFörenade Kungariket".[4]
Sedan 1960 skall alla hertigens och drottningens manliga ättlingar som inte är kungliga högheter, prinsar eller prinsessor använda efternamnet "Mountbatten-Windsor".[15] I praktiken har dock samtliga parets barn vid något använt efternamnet,prins Charles angav det exempelvis när han ochprinsessan Diana tog utlysning.
Formellt skrevs prinsens namnHis Royal Highness The Prince Philip, Duke of Edinburgh, eller Hans Kunglig Höghet Prins Philip, hertig av Edinburgh. Bland prinsens förnämsta utmärkelser återfannsriddare avStrumpebandsorden, riddare av Tistelorden, ledamot avförtjänstorden,stormästare samt förste och mest framträdande riddare avBrittiska Imperieorden (av klassen Storkors) samt ledamot avKronrådet (Her Majesty’s Most Honourable Privy Council).
Prins Philips vapen med sköldhållare, rangkrona, hjälm med hjälmprydnad, motto samt strumpebandsordens band.Prinsens vapensköld som Riddare avSerafimerorden.
Prinsens vapen skapades 19 november 1947 och var det enda i kungafamiljen som inte innehöll Förenade Kungadömets kungliga vapensköldar. Skölden är kvadrerad: i första fältet på fält av guld, omgivna av nio röda hjärtan, tre gående blå lejon med beväring i rött (Danmark); i andra fältet ett silverne genomgående kors i blått fält (Grekland); i tredje fältet på silverfält två svarta stolpar (enförkortning av ätten Mountbattens vapen); i fjärde fältet ett svart slott med rött tak (stadenEdinburghs vapen). Det bör noteras att det grekiska statsvapnet ändrats från ett svävande kors under monarkin till ett genomgående kors under republiken. Till skillnad från det grekiska kungahuset i exil använde Prins Philip den republikanska, genomgående varianten i sitt vapen.
Sköldhållare är till vänster en Herakles (hämtad från det grekiska kungliga vapnet) och till höger ett gyllene lejon med hertigkrona (traditionell engelsk symbol). Skölden är krönt med en sluten hjälm klädd med hertigkrona, samt fem strutsfjädrar som spegelvänt återger de svartvita fälten i ätten Mountbattens vapen. Under skölden återfinns mottotGod is my help (Gud är min hjälp).Strumpebandsordens blå strumpeband med ordens motto,Honi soit qui mal y pense (Skam den, som tänker illa därom), omger skölden.
.jpg)
.svg)
_BAR.svg)
_ribbon_bar.svg)
