| Prins Eugen | |
|---|---|
| Hans Kunglig Höghet Eugen Napoleon Nicolaus, Sveriges Arvfurste, Hertig av Närke | |
.jpg) | |
| Regeringstid | 1 augusti 1865 – 17 augusti 1947 |
| Regeringstid | 1 augusti 1865 – 1905 |
| Regeringstid | 1 augusti 1865 – 17 augusti 1947 |
| Gemål | Ogift |
| Barn | Inga barn |
| Ätt | Bernadotte |
| Far | Oscar II |
| Mor | Sofia av Nassau |
| Född | 1 augusti1865 Drottningholms slott,Stockholm,Sverige |
| Yrke | Konstnär |
| Död | 17 augusti1947 (82 år) Waldemarsudde,Stockholm,Sverige |
| Begravd | Waldemarsudde |
.svg) | |
 | |
Eugen Napoleon Nikolaus, född1 augusti1865 påDrottningholms slott, död17 augusti1947[1] påWaldemarsudde påDjurgården iStockholm, varprins avSverige och Norge (från 1905 prins avSverige) ochhertig avNärke samt känd somkonstnär. Han var yngste son tillOscar II ochSofia.
Eugen avlademogenhetsexamen nyåret 1884, tillbringadevårterminen samma år vidKristiania universitet och tog i december officersexamen. Han fick officersfullmakter vidAndra livgardet,Livregementets husarkår[2] ochkungens norska garde. Som officer passerade han graderna och blevöverste 1906.[3]
År 1885 reste han till Italien, Egypten och Syrien och återvände hem överKonstantinopel. Redan vid denna tid hade han börjat måla. I bokenVåra minnen (1886) som gavs ut tillsammans med hans bröder Oskar och Karl finner man, förutom några skildringar av prins Eugens penna, avbildningar av treakvareller med motiv frånPalestina.[4] Under tiden som student vidUppsala universitet 1885–1886 åtnjöt han handledning avWilhelm von Gegerfelt.[4] Andra konstlärare varHans Gude ochHugo Salmson.[5]
På nyåret 1887 kom prinsen tillParis för att – som det officiellt kungjordes – ”under någon tid idka konststudier”. När han anlände blev finlandssvenska konstnärenAlbert Edelfelt hansciceron i ateljéerna och på utställningarna i Paris - en nära relation mellan Eugene och Edelfelt uppstod.[6]Monsieur Oscarsson[2], som var hans täcknamn i Paris, var elev iLéon Bonnats skola, där han tecknade och målade efter levande modell. I Paris vid den här tiden bodde det andra skandinaviska artister så somCarl Larsson,Richard Berg,Anders Zorn,Gustav Cederström,Albert Edelfelt ochPeder Severin Kröyer. En del av dom förblev livslånga vänner med Prins Eugen.[2] Då Bonnats skola upphörde på hösten samma år, övergick prins Eugen tillHenri Gervex’ ateljé. Han studerade sammanlagt två och en halv vinter i Österbillsjö och målade under tre somrar svensk natur och svenska typer iDalby i Skåne, där Hugo Salmson var hans rådgivare. I Paris deltog prinsen i den svenska avdelningen ivärldsutställningen 1889 med ett litet skånskt motiv,Potatisåker i Dalby, och tre figurstudier i pastell. Dessa bidrag finns dock inte med i utställningskatalogen men den unge debutanten, som signerat sina verk ”Eugène”, blev ändå avslöjad för publiken och fick fin kritik. I det ymniga medaljregnet fick han hedersomnämnande sompastellmålare.[7] Den 11 december 1889 invaldes han som förstehedersledamot avKungliga Vetenskapsakademien.
Prins Eugen visade sig snart ha ett självständigt konstnärstemperament, en subtil naturkänsla, som sökte sig egna uttryck. Hans alster under de första åren efter Paristiden visade ett kärleksfullt detaljstudium och samtidigt en strävan till melodiös naturstämning:Månuppgång,Morgonstämning, båda motiv från högfjället,Våren,Insjön, motiv från mälarbygden. Ett överraskande uppslag varSkogen med dess starka stämning av ensamhet i skogens djup bland de höga, täta furustammarna. När den ställdes ut skojade man om den som ”prinsens stamtavla”.[8]
Prinsens måleri kom att ta sig nya uttryck.Det gamla slottet,En sista solglimt ochDe båda popplarna målades 1893 på landsbygden i Södermanland. Tillsammans medMolnet som målades under vistelsen påPrinsvillan i Tyresö 1895 utgör de en grupp för sig bland hans verk. Man har antagit att han har fått friska intryck genom ett besök i Syditalien men man har också spårat intryck av den schweiziske konstnärenBöcklin. Målningarna är gjorda med enkla linjer och stora plan, böljande terräng, kompakta lövmassor, upptornande moln med en starkt blå himmel i bakgrunden. Ytterligare ett verk i denna riktning är hans triptykHagastämningar som målades 1898 för den kungliga foajén i detnybyggda operahuset. Med denna införde prinsen landskapet i modernt svenskt dekorativt måleri. Med ett klassiskt rundtempel omgivet av en dekorativ poppel och lummiga kastanjeträd i blom har prinsen målat ett motiv frånHagaparken. Paletten är frisk och hurtig och visar en hög juniblå himmel med drivande vita moln, parkens frodiga grönska och de blå vikarna.[9]
Från de soliga och fina landskapsmotiven övergick prinsen till andra motiv.Stockholms skärgård blev en tid framåt hans främsta område och där upptäckte han sommarnatten och sommargryningen. Hans första försök varSommarnatt, utsikt från en höjd över fjärdar och mörka skogklädda holmar som speglar sig i stilla vatten. Liknande motiv återkom iDen ljusa natten,Nattmolnet ochDet stilla vattnet, den sistnämnda ett romantiskt skogsmotiv där en liten tjärn ligger orörlig omsluten av träden under natthimlens jagande skyar.[10]
När prinsen hade flyttat in påWaldemarsudde 1905 fick han en ny motivkrets, inloppet till Stockholm i olika årstider och olika tider på dygnet, sommarskymning och sommarnatt, de vita skärgårdsbåtarna och vintermotiv med fabrikerna på södra stranden, och olika variationer av Djurgårdens natur.[11]
När den av kungen och hovet så avskyddeStrindberg och dennes samarbetspartnerAugust Falck grundadeIntima teatern och var i behov av pengar tvekade inte prinsen att stödja dem.[12] I sitt testamente förordnade han att hans stora konstsamling på Waldemarsudde skulle tillfalla staten. Samlingen innehåller verk av bland andraAnders Zorn,Carl Larsson,Per Ekström,Ivan Aguéli,Carl Fredrik Hill samt målningenStrömkarlen avErnst Josephson, som prinsen köpte när den blev refuserad avNationalmuseum. I trädgården finns en skulpturpark med verk av de stora skulptörerna, till exempelCarl Milles,Carl Eldh,Christian Eriksson samtLiss Eriksson. Hemmet fungerar sedan 1948, ett år efter prins Eugens död, som ettkonstmuseum, där prinsens egen samling utgör stommen.[13]
Prins Eugen deltog i opinionsmöten förjudiska ochpolitiska flyktingar och han sågs tillsammans med en av förgrundsgestalterna i kampen mot nazismen, den avHitlertyskland så hatadeMia Leche Löfgren.[12]
Särskilt under yngre år kunde prins Eugen kallas "Röde prinsen”. Det syftade på hans jämförelsevis radikala åsikter, och var även en pendang till hans brors,prins Carls, tillnamn "Blå prinsen".[14][15]
Prins Eugen var ogift. Det finns författare som anser att förklaringen kan vara att Eugen hade enhomosexuell läggning.[16]
Till hans offentliga arbeten hör monumentalmålningar iStockholms stadshus och Stagneliusskolan i Kalmar[17] samt en altartavla förDjurgårdskyrkan[18] Som formgivare formgav han bland annat blomkrukor förGustavsberg porslinsfabrik[19][20] ochsilverkorpus förHallbergs Guldsmeds AB[21].
Prins Eugen finns förutom Waldemarsudde även representerad vid bland annatNationalmuseum[22] i Stockholm,Kalmar konstmuseum[23],Norrköpings konstmuseum[24],Göteborgs konstmuseum[25],Karlsborgs fästningsmuseum[26],Bohusläns museum[27],Postmuseum[28],Västergötlands museum[29],Marinmuseum[30],Värmlands museum[31], Hallands konstmuseum[32],Hälsinglands museum[33],Skissernas museum[34],Sörmlands museum[35],Helsingborgs museum[36]Länsmuseet Gävleborg[37], Kiruna kyrka[38],Örebro läns museum[39],Nordiska museet[40],Nasjonalmuseet[41],Ateneum[42],Statens Museum for Kunst[43],British Museum[44] ochMetropolitan Museum[45].
.jpg)
Riddare och kommendör avKungl. Maj:ts orden, från födseln.[46]
Kommendör med stora korset avSvärdsorden, från födseln.[46]
Kommendör med stora korset avNordstjärneorden, från födseln.[46]
Riddare avCarl XIII:s orden, från födseln.[46]
Kommendör med stora korset avVasaorden, 15 maj 1897.[47]Konung Oscar II:s jubileumsminnestecken, 1897.[46]
Kronprins Gustafs och Kronprinsessan Victorias silverbröllopsmedalj, 1906.[46]
Konung Oscar II:s och Drottning Sofias guldbröllopsminnestecken, 1907.[46]Konung Gustaf V:s jubileumsminnestecken med anledning av 70-årsdagen, 25 maj 1928.[48]
Riddare avBadiska Husorden Fidelitas, senast 1910.[49]
Badiska Berthold I av Zähringens orden, senast 1910.[49] Badiskt guldbröllopstecken, tidigast 1910 och senast 1915.[49][50]
Belgiska Leopoldsorden, senast 1910.[49]
Riddare avDanska Elefantorden, senast 1910.[49]
Finlands Vita Ros’ orden, tidigast 1925 och senast 1928.[46][51]
Franska Hederslegionen, senast 1910.[49]
Grekiska Frälsarens orden, tidigast 1918 och senast 1921.[52][53]
Riddare avItalienska Annunziataorden, tidigast 1910 och senast 1915.[49][50]
Lettiska Tre Stjärnors orden, tidigast 1928 och senast 1931.[51][54]
Monacos Karl den heliges orden, senast 1910.[49]
Nassauska Gyllene lejonets orden, senast 1910.[49]_-_Ribbon_bar.svg)
Nederländska Lejonorden, tidigast 1921 och senast 1925.[46][53]
Riddare avNorska Lejonorden, 21 januari 1904.[46]
Norska Sankt Olavs orden, senast 1910.[49]
Portugisiska Torn- och svärdsorden, senast 1910.[49]
Preussiska Svarta örns orden, senast 1910.[49]
Preussiska Röda örns orden, senast 1910.[49]
Rumänska Stjärnans orden, senast 1910.[49]_ribbon.svg)
Riddare avRyska Sankt Andreas orden, senast 1910.[49]
Riddare avRyska Sankt Alexander Nevskij-orden, senast 1910.[49]_ribbon.svg)
Riddare avRyska Vita örnens orden, senast 1910.[49]
Ryska Sankt Annas orden, senast 1910.[49]_ribbon.svg)
Ryska Sankt Stanislausorden, senast 1910.[49]
Sachsen-Weimarska Vita falkens orden, senast 1910.[49]_ribbon.svg)
Thailändska Chakriorden, senast 1910.[49]
Riddare avSpanska Gyllene skinnets orden, senast 1910.[49]
Storkorset med kedja avSpanska Karl III:s orden, senast 1910.[49]
Brittiska Victoriaorden, senast 1910.[49]
Osmanska rikets Osmanié-orden, senast 1910.[49]
Ungerska Sankt Stefansorden, senast 1910.[49]
Wikimedia Commons har media som rörPrins Eugen av Sverige.