Principen om non-refoulement är en internationell princip som appliceras av stater i samband medflyktingar. Den ska skydda flyktingarna mot utvisning eller avvisning när deras liv eller frihet är i fara.
Principen innebär att en fördragsslutande stat inte får utvisa eller avvisa enflykting …
Förbudet mot ”refoulement” avser inte bara åtgärder som leder till att utlänningen sänds till hemlandet utan även till områden där personen inte är skyddad mot risken för vidaresändning till hemlandet.[1] Principen finns intagen i artikel 21 iskyddsgrundsdirektivet.[2]
Ordetrefoulement[a] kommer från franskan och är substantiv till verbetrefouler,[b] som ordagrant betyder "(att) förtrampa/kränka igen". Begreppetnon-refoulement används således här i betydelsen "(att) inte återigen kränka en individ (genom återbördande till en förtryckande part)".
Principen om non-refoulement återfinns bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Artikel 19 lyder
| ” | Artikel 19 Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning 1. Kollektiva utvisningar ska vara förbjudna. 2. Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk attutsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling. | „ |
| – Artikel 19 iEuropeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna | ||
Enligt artikel 33 i 1951 årsflyktingkonvention är flyktingar som skäligen kan antas utgöra en fara för mottagarlandets säkerhet eller dömts för grova brott i mottagarlandet inte omfattade av principen omnon-refoulement.[3]
Wiktionary har ett uppslag omrefoulement. Wiktionary har ett uppslag omrefouler.
| ||||||||||||||||||||||
