Priapos ellerPriapus (latin) var engrekiskgudomlighet som representerade naturensfruktbarhet och därför framställdes med en enorm erigeradpenis. Han anses vara son till vingudenDionysos och kärlekens gudinnaAfrodite, eller den ledande gudomenZeus och Afrodite, de mytologiska källorna spretar.[1] Hans skepnad var likPans och hans bild brukade uppställas i trädgårdar. Han var en fruktbarhetsgud, som tillskrevs inflytande på både djurs, växters och människors alstringskraft. Hans ovanligt stora penis var alltid redo, inte bara för reproduktion, utan också för straff. Han hade som mål att tvinga sin vilja på alla dem som han kontrollerade och beskyddade. Hans penis var också symbol för det manliga organet som livets och skapelsens bärare.
Priaposkultens egentliga hemort varLampsakos samt de övriga städerna utmedHellesponten ochPropontis, bland vilka en till och med bar namnet Priapos. En bild (skulptur) av Priapos brukade ställas upp i trädgårdarna, för vilka den gällde som skyddsgud (custos hortorum) och där den även tjänade till att skrämma bort fåglar och frukttjuvar. Dessutom tillskrev man den förmåga att användadet onda ögat.
Enligt myten föddes Priapos iLampsakos iMindre Asien. Vid födseln var han vanställd och sattes ut i bergen. Han blev funnen av några herdar som tog hand om honom. Priapos stora fallos är en uppenbar källa till stolthet, då han en gång slog ihjäl en åsna som var mer välutrustad än han själv.[1]
Trästatyer, föreställande guden med enorm erigerad penis, användes som väktare för att försvara trädgårdar och odlingar från tjuvar. De straff Priapos hotade brottslingarna med var sexuellt anpassade efter kön och ålder. Kvinnor skulle våldtas i vaginan och unga pojkar i anus. Skäggprydda män fick det mest skambelagda straffet - att våldtas i munnen. I verkligheten bestraffades tjuvar och inkräktare med prygel, förnedring och sexuell förnedring. Antika källorna beskriver hur man låter slavar urinera på brottslingar som inkräktat på egendom som skyddats av Priapos. Straffet är en form av symbolisk besmutsning, där den bestraffade får lägre status än samhällets lägst stående invånare.[1]
Priapeia är en samling latinska dikter ägnade till Priapos och är känd för att varaobscen. Enkonstnärlig avbildning av enfruktbarhetsgud, inte bara Priapos, kallaspriap. Inom den romerska litteraturen finns en tradition som kallas den priapiska versen. Det är humoristiska dikter som framställer Priapos som ömsom hotfull, ömsom patetisk.
Guden var en av de många som romarna anammade, och hans bild användes iromarriket gärna som vägvisare till och skyltar för bordeller. Det sägs även att de så kalladeträdgårdstomtarna har Priapos som förebild.
År 1786 utgavRichard Payne KnightAn Account of the Remains of the Worship of Priapus, där han sökte visa att kulten av denne gud levt vidare genom århundradena. Boken var led i ett projekt att återuppliva hedendomen.
