Prepositioner äradpositioner som placeras framför denominalfraser för vilka de anger funktion i ensats. Nominalfrasens roll kan också innehas avnominala bisatser. Med sitt objekt kan prepositionen bildarums- ellertidsadverbial, som är fallet för prepositionernai,under,på. Prepositionen kan också bilda rentgrammatiska funktioner som exempelvis "Jag skrattaråt dig", "Hon tänktepå att han skulle resa".
Prepositioner styr ofta bestämdakasus, där alltså den efterföljande nominalfrasen måste böjas i detta kasus. Det förekommer ofta (i till exempeltyska,latin ochryska) att en och samma preposition kan styra olika kasus, och då få olika betydelser.
Prepositioner benämns ofta som enordklass, men eftersom de inte skiljer sig i funktion utan bara i placering frånpostpositioner ochcirkumpositioner bildar alla dessa en gemensam ordklass. Samlingsbegreppet för prepositioner, postpositioner och cirkumpositioner är adpositioner, vilket således kan betraktas som ordklassnamnet. Den huvudsakliga anledningen till att termen "prepositioner" så ofta behandlas som ordklassnamn är att den mestaspråkvetenskapligaterminologin historiskt har varit grundad på deeuropeiska – framför allt de klassiska – språkens grammatik, i vilken postpositioner och cirkumpositioner är så gott som obefintliga. Ännu används begreppet "adposition" i större utsträckning endast bland dem som sysslar med jämförande språkvetenskap ochspråktypologi. Prepositioner kan i skrift ofta lätt förväxlas medverbpartiklar.
Prepositionen har alltid enrektion, som utgörs av en nominalfras,infinitivfras eller enbisats. Exempelvis:
