Enpräst är en person medauktoritet att leda religiösa ceremonier samt fungera som förmedlare mellan människa ochgud. Prästen kan frambära folketsböner ochoffer till Gud.
Präster finns i flera olikareligioner, bland annat ikristendom,hinduism ochshintoism. De saknas dock inombahá'í ochislam, även om exempelvisimamer ochmullor har delvis motsvarande roll. I modernjudendom är enrabbi formellt en rättslärd och lärare, men har i praktiken fått en roll som påminner om en prästs. Prästkasten,kohanim, har en symbolisk funktion vid vissa högtider.
Inom mångalågkyrkliga rörelser används inte begreppet präst, utan den religiösa ledaren kallaspredikant. Inom många av dessa rörelser är även gränsen mellan präster och lekmän flytande.
Inomkristendomen används begreppet präst på flera sätt. Å ena sidan är alla kristna präster i kraft av detallmänna prästadömet, då de har rätt att själva framföra sinaböner till Gud utan någon förmedlare. Å andra sidan ärJesus ur ett perspektiv den ende prästen, elleröversteprästen, som framburit det fullständiga offret som gjort alla andra offer onödiga, nämligen sig själv (Hebreerbrevet 2:17, 4:14-5:10).
INya Testamentet omnämnspresbyter (äldste) ochhiereus (offerpräst, syftar bland annat påGamla Testamentets judiska prästerskap).Hiereus används enbart om Jesus, medanpresbyter är en beteckning på dåtidens församlingsledare. Vartefterkyrkan växer och sprids kringMedelhavet konsolideras kyrkans organisation och ledarskap. Det kom att innebära att flera funktioner delegeras frånbiskopen till presbyterna och på300-talet börjar man på vissa håll i samband med detta använda ordet präst i stället för presbyter.
Undermedeltiden kom prästen allt mer att ses som en offerpräst då han frambarmässans offer, och man gjorde inte så stor skillnad mellan biskop och präst, biskop blev snarare en variant av prästämbetet, och det förekom attpåven gav dispenser till präster att förrättaordinationer.Mässoffret kom att bli en stridsfråga underreformationen.Reformatorerna ansåg att prästens viktigaste uppgift var attpredika och undervisa, samtidigt som man avvisadenattvardens karaktär av offer. Jesus hade, menade man, burit fram det slutgiltiga offret, och inga offer får ske efter detta. Häri låg endogmatisk konflikt gentemot denRomersk-katolska kyrkan för vilken mässoffret är omistligt, dock kan det ifrågasättas om reformatorernas beskrivning av den katolska mässoffersläran verkligen överensstämde med verkligheten.
I den ortodoxa kyrkans tradition finns tanken att varje människa är en präst, nämligen skapelsens präst. Människan är förmedlare mellan Skaparen och själva skapelsen. Varje människa har därför uppdraget att tjäna allt levande och att lovsjunga Gud.
En präst kallas oftasvartrock som hänsyftar på den svarta kaftanen som är prästerskapets normala ämbetsdräkt. Numera används ordet ofta för att beskriva en alldeles särskild sorts präster, nämligen de som bekänner sig till den högkyrkliga riktningen.[2][3]
