Jacopo da Pontormo (Italienska för Jacopo från Pontormo, egentligen hette hanJacopo Carrucci), född1494, död1557 iFlorens, en av de tidigare och mest inflytelserika bland deitalienskamanieristerna.
Han uppkallades efter sin födelseort Pontormo, en by nära Empoli, men fick sin skolning i den florentinska skolans stil - med all säkerhet avAndrea del Sarto och troligen avLeonardo da Vinci ochPiero di Cosimo. Han slog igenom med den lyriska utsmyckningen avMedicéernasvilla i Poggio a Caiano, i närheten av Florens. Ytterligare en svitfresker med motiv urKristi passion målades 1523.
Efterhand vände han sig från högrenässansens klassicism mot en ny uttrycksstil, delvisinfluerad av konstriktningar norr om Alperna och då främstDürers för att slutligen under inflytande avMichelangelo närma sigmanierismen.[1]
Hans senare stil - influerad av Dürer och Michelangelo men ändå starkt personlig - och hans ovanligafärgsinne kan förmodligen bäst studeras i hans mästerverkGravläggningen (se bild), medanKvinna med knähund (1532) utgör ett fint exempel på hans manieristiskaporträttstil.Rosso Fiorentino hörde till hans rivaler, ochBronzino var hans elev och efterföljare.
I dennamålning sammanförs element av nedtagningen frånkorset,gravläggningen ochpietà till en egensinnigikonografi.Kristus ochJungfru Maria, som avsvimmad sjunker samman, och de andra sörjandehelgonen är sammanvävda till encirkel. Den elfte figuren vid bildens högra kant är Pontormo själv som målade detta mästerverk för den florentinska familjen Capponisgravkapell.
Altarmålningen, som skapades på tre år, har kraftigt lysande färger vilka framkallas både genom kontrasterna och färgläggningen. Magisktljus ochtransparens ger kompositionen en enastående intensitet, som yttrar sig i detaljerna och inte minst i ansiktsuttrycken. Det är inte den klagande sorgen, som hos Maria, utan ett stilla lidande som uttrycks. De flesta figurerna riktar inte blicken mot Kristus utan snarare mot betraktaren.
