Pogrom (ryska:погро́м) är en våldsam och blodig, ofta samordnad, förföljelse av en folkgrupp, i synnerhet med avseende påantisemitiska förföljelser avjudar.[1]
Termen "pogrom" användes ursprungligen om de brutala angreppen mot judar ikejsardömet Ryssland under 1800-talet, men har senare även kommit att användas om liknande angrepp på andra minoriteter. Det är inte ovanligt att pogromer är sanktionerade av den politiska makten och att ordningsmakten inte ingriper för att skydda de angripna.
Ordetpogrom kommer viatyska ochjiddish frånryskaпогром (pogrom), avverbetгромить (gromitj), "tygla någon", "utsätta för våld". Den bokstavliga betydelsen är "efter åska", "efter ett blixtnedslag" (по = "efter", гром = "åska").
Enligt historikern Pieter van der Horst ägde den första pogromen rum iAlexandria 38 e.Kr. Den judiske filosofenFilon berättar i ett av sina verk[källa behövs] om attacken på judar i Alexandria sommaren 38 e.Kr. Egyptier och greker angrep stadens judiska befolkning.Synagogor och hus förstördes; judar torterades och mördades. Troligen skedde detta med den romerskeguvernören Flaccus medgivande.[2]
IRom förekom underkejsardömet våldsamma angrepp på och förföljelser av både judar ochfornkristna. De fornkristna ansågs av romarna vara en judisksekt.
Under den ”judisk-arabiska guldåldern” i det muslimskaSpanien på 800- och 900-talen var judarna en erkänd del av landets kulturella och ekonomiska liv men på 1000-talet, närKalifatet Córdoba började falla sönder, förändrades förhållandena och muslimska pogromer mot judar förekom iCórdoba 1011 och iGranada 1066. 1033 genomfördes en pogrom iFès i grannlandetMarocko då 6 000 judar mördades.
De första officiellt nedskrivna redogörelserna för brutala judeförföljelser härstammar från tiden förkorstågen mellan 1095 och 1291 då kristna angrep judar i bland annat Frankrike, Tyskland och England, förutom i DetHeliga landet. De första av dessa varRhenlandsmassakrerna under år 1096, utlösta av den religiösa hysterin som grep människor under korståget. 1215 beslutadekyrkan ifjärde laterankonciliet att judar och muslimer skullediskrimineras offentligt.
Vid mitten av 1300-talet, på grund av paniken och hysterin skapad avdigerdöden, blev judarna ofta anklagade för att bära skulden till pesten. Judar attackerades och mördades i Chillon, Basel, Stuttgart, Ulm, Speer och Dresden ipogromer under digerdöden. 1349 utplånades de judiska församlingarna iMainz ochKöln, samma år mördades 2 000 judar iStrasbourg.[3] Ett par år senare hade sammanlagt 60 större och 150 mindre judiska samfälldheter tillintetgjorts.[4]
1543 skrevMartin LutherVon den Jüden und iren Lügen (Om judarna och deras lögner), en skrift där han förespråkar hård behandling av judar. Luther menar att deras synagogor och skolor bör brännas, deras böneböcker förstöras, attrabbiner ska förbjudas att predika, judiska hem raseras och deras egendom och tillgångar konfiskeras.
Hep-hep-kravallerna var antisemitiska attacker som började den 2 augusti 1819 iWürzburg då judarna, influerade avfranska revolutionen, krävde fler rättigheter. De var en reaktion på det faktum att judarna nyligen hade tillerkänts medborgerliga rättigheter och ghettona då relativt nyligen hade avskaffats avNapoleon, och deras integration i det övriga samhället sågs som ett hot. Oroligheterna spred sig till andra tyska städar och så långt som till Danmark, Polen, Lettland ochBöhmen.
Damaskusaffären 1840, då en italiensk munk och hans tjänare försvann i Damaskus och några judar i staden blev anklagade för mord, ledde till en rad pogromer mot judar i Mellanöstern och Nordafrika[5]; Damaskus 1840 och 1848, Jerusalem 1847, Kairo 1844 och Dayr al-Qamar 1847 med flera.[6]
Offer, mest judiska barn, från pogromen 1905 iJekaterinoslav. PresidentT. Roosevelt till TsarNikolaj II: "Stop your cruel oppression of the Jews". Amerikansk litografi från 1904.
Den första pogromen ikejsardömet Ryssland anses vara antingen oroligheterna iOdessa 1821 efter den grekisk-ortodoxa patriarkens död, då 14 judar mördades, eller de antijudiska upplopp som ägde rum i Odessa 1859.
Men ordet ”pogrom” började allmänt användas först när en rad antijudiska upplopp svepte över Rysslandmellan 1881 och 1884. Pogromerna startade iJelizavetgrad,Kiev,Warszawa och Odessa. Det som satte igång dessa pogromer var mordet påtsar Alexander II 1881 och ryktet spreds att det var judar som låg bakom mordet. Till vilken grad rysk press var ansvarig till att uppmuntra ryktesspridningen diskuteras bland forskare. Lokala ekonomiska förhållanden och konkurrens anses ha bidragit till pogromerna.
En mycket blodigare våg av pogromer kom 1903–1906, som tog upp till 2 500 judars liv och lämnade ännu fler skadade. Historiker somEdvard Radzinskij menar att flera av pogromerna initierades av de styrande i landet understödda av den hemliga polisenOchrana men många pogromer startade spontant.
Kishninevpogromen 1903 (då oskyldiga judar återigen blivit anklagade för mord) pågick i tre dagar och krävde 49 judars liv, 500 sårade och 700 plundrade och förstörda hem. Övergreppen blev omskrivna iThe Times ochNew York Times, vilket ledde till uppmärksamhet kring pogromerna och internationella protester.
1905 förekom pogromer i 660 städer. De största antalet pogromer registrerades iguvernementet Tjernigov nordost om Kiev. Pogromerna där i oktober tog 800 judiska liv, 400 dödades i Odessa, över 150 iRostov-na-Donu, 67 iJekaterinoslav, 54 i Minsk, 30 iSimferopol - över 40, iOrsja – över 30[förtydliga]. Pogromerna fortsatte 1906 – iGomel, iBelostok, iSiedlce. Polis och militär tillhörde förövarna.
Flera pogromer följde med denRyska revolutionen 1917och inbördeskriget. Det uppskattas att mellan 70 000 och 250 000 judar mördades i det Ryska Imperiet; antalet föräldralösa barn översteg 300 000.[källa behövs]
Pogromerna härjade i sydvästra Ryssland inom det område som kalladesTjerta osedlodsti (ryska: Черта́ осе́длости) där majoriteten av de ryska judarna enligt lag var hänvisade att bo. Decennierna runt sekelskiftet 1900emigrerade omkring två miljoner ryska judar, de flesta tillUSA.
1919 genomfördes iBuenos Aires iArgentina pogromer underArgentinska Tragiska veckan (Semana Trágica),[7] där judar ochkatalaner attackerades urskillningslöst. Orsakerna är inte klara, särskilt med tanke på att i falletBuenos Aires kom den katalanska kolonin, som huvudsakligen etablerades i närheten av Montserrat, från själva grunden av staden. Det kan peka på denspanska nationalismens inflytande, som redan vid den tiden kvalificerade katalanerna som en semitisk etnicitet.[8]
Kroppar av mördade judar på en gata iIaşi, Rumänien, efter pogromen 1941.
Pogromer uppmuntrades avnazisterna. Den mest omfattande pogromen iNazityskland varKristallnatten 1938 då tusentals judiska hem, 7500 affärer och 1406synagogor och bönehus vandaliserades, 400 judar dödades (och ytterligare ca 1000 förmodade döda) och 30 000 judiska män arresterades och sändes tillkoncentrationsläger.[9]
Undermassakern i Jedwabne, också 1941, mördade polacker mellan 340 och 400 judar. Om tyskarna, som kontrollerade byn, var inblandade i denna pogrom är oklart.
Efter kriget förekom flera våldsamma antisemitiska upplopp i den avSovjetunionen ockuperade delen av Europa. En av de mest omtalade ärPogromen i Kielce i Polen den 4 juli 1946 då många judar som släppts fria urkoncentrationsläger dödades.
Adanamassakern iOsmanska riket 1909 förstörde stora delar av de kristna kvarteren och krävde mellan 15 000 och 30 000 armeniers liv.
Andra minoriteter har genom historien lidit av liknande målinriktade angrepp och många historiker menar att de kan kallas pogromer, till exempel massakern påromare och utlänningar iAnatolien under den så kalladeasiatiska vespern 88 f.Kr.,Boudiccas revolt i Britannien 61–60 f.Kr., massakern på utlänningar iGuangzhou 878,Danemordet då danskar dödades i England 1002,Sicilianska aftonsången 1282 då fransmän attackerades ochBartolomeinatten i Frankrike 1572 som krävde tusentals protestantiskahugenotters liv.
Till pogromer under 1800-talet kan räknas angreppen på svarta i USA underNew York Draft Riots 1863, massakern på kineser i Los Angeles 1871 ochBatakmassakern 1876 då bulgarier dödades av osmanska militärer. I ett utbrott av sekteristiskt våld i Libanon 1860 mördadedruser över 10 000 kristna, huvudsakligenmaroniter. Under massakern på armenier iOsmanska riket 1894–1896 mördades mellan 80 000 och 300 000armenier. Underförsta världskriget orsakade den osmanska regimen att hundratusentals armenier,syrianer och greker dog, antingen genom mord eller genom omänskliga umbäranden. Under de senaste hundra åren har de flesta förföljelser av kristna och judar i muslimska länder varit mindre spektakulära, men ändå systematiska, med mord, våldtäkter, arrestering, stölder och vandalisering på enskild nivå, utan att det får mediauppmärksamhet, seen:Persecution of Christians. En stor del av detta är inte etniskt betingat, utan religiöst-politiskt. I många länder där pogromliknande händelser sker, har en rättspraxis som skiljer sig från den i västvärlden vanliga, dvs. att allt våld ska beivras rättsligt, i synnerhet sådant som har rasistiska, religiösa eller politiska motiv, vilket gör att minoriteter som utsätts för detta ofta väljer att fly, om de har medel till det. Exempelvis förvägras judiska grupper medborgerliga rättigheter i många muslimska stater, trots att de kan ha bott där långt innan islams grundande.[10]Diskriminering av judar och kristna, s.k.dhimmi, är påbjudet iKoranen, och således upphöjt till lag därsharia tillämpas.
Här följer exempel på målinriktade angrepp på minoriteter, pogromer, under 1900- och 2000-talen:
1984 – pogromer motsikher i Indien efter mordet på premiärministerIndira Gandhi.
1994 – över 800 000 tutsier dödades iRwanda i massiva överfall av sina landsmän hutuerna på några månader
1998 – i maj pågick pogromer mot etniska kineser iIndonesiens huvudstadJakarta.
2002 –Gujaratpogromen mot muslimer i indiska delstatenGujarat.[11]
2003 – början på massförföljelse av kristna i Irak efter upplösningen avSaddam Husseins välde, vilket har orsakat att 40% av flyktingarna från Irak är kristna
Pogrompå engelska Wikipedia. Den svenska texten är en förkortad och bearbetad version av den engelska artikeln. Där referenser inte anges i den svenska texten se referenser hosPogrom på engelska Wikipedia.
^Frankel, Jonathan: The Damascus Affair: 'Ritual Murder', Politics, and the Jews in 1840 (Cambridge University Press, 1997)ISBN 0-521-48396-4 p.1
^Yossef Bodansky. "Islamic Anti-Semitism as a Political Instrument" Co-Produced by The Ariel Center for Policy Research and The Freeman Center for Strategic Studies, 1999.ISBN 0-9671391-0-4
_01JPG.jpg)