Plastik är ettkonstkritiskt begrepp, som syftar på konstnärlig förmåga att skapa ett livligt tredimensionellt uttryck.[1] I överförd bemärkelse har ordet använts om livfull scenkonstnärlig insats eller åskådlig litterär skildring.[1] Adjektivet ärplastisk.
Till exempel karakteriseradeNils Ahnlund 1927 symboliken i medeltidsdiktenGamble man, vari åldringen skildras som en gammal ek, som ”plastisk”.[2] Detta språkbruk är något ålderdomligt; ordenplastik ochplastisk har blivit mindre vanliga sedan andra hälften av 1900‐talet.[3] möjligen på grund av att språkbrukare associerar ordet med det moderna materialetplast, som ursprungligen också hetteplastik på svenska, innan det kortades genom ett språkvårdsingripande.[4]