Francesco Xaverio Castiglione var son tillgreve Ottavio Castiglioni och dennes hustru Sanzia Ghislieri. Han studerade vidjesuitkollegiet iOsimo samt i Rom, och avlade 1785doktorsexamen vidBolognas universitet ikanonisk rätt. Den 17 december samma årprästvigdes han. År 1800 vigdes han tillbiskop avMontalto. Vid det laget var Castiglione en ansedd kanonisk rättslärd och utmärkte sig som en modig bekämpare avNapoleon 1808: när Napoleon lät ockupera Italien, avkrävdes biskop Castiglioni trohetsed gentemot den franske kejsaren. Castiglioni vägrade och fördes till Frankrike där han hölls fängslad 1808–1814.
Trots det att de merareaktionära zeloterna hade majoritet ikonklaven, valdes den moderate Castiglione 1829 genom access med alla röster till påve; han hade varit en av de ledande kandidaterna redan vid konklaven 1823. Även Pius visade sig emellertid trogen systemet; han inledde sitt pontifikat med ny bannlysning överbibelsällskapen och alla hemliga sällskap. I övrigt visade han sig inte alltid gå i ivrarnas ledband. Nästan enastående var han i sin kamp motnepotism, då han bad alla sina släktingar att avgå från sina poster när han tillträdde som påve. De största händelserna från hans pontifikat varemancipationslagen iEngland 1829, som framkallade omätligt jubel över hela denkatolska kyrkan, ochjulirevolutionen i Frankrike 1830, där Pius genom att – om än med tvekan – erkännaLudvig Filip I skaffade kyrkan ökat inflytande.
Pius avled 1830. Han hade svag hälsa och var genom sitt ämbete fullständigt utarbetad. Innan hans efterträdare hunnit krönas haderevolution utbrutit iKyrkostaten.
