Pius IV, föddGiovanni Angelo de' Medici den31 mars1499 i Porta Nuova,Milano, död9 december1565 iRom, varpåve från den 25 december 1559 till sin död nära sex år senare, den 9 december 1565.
Giovanni Angelo Medici var son till Bernardino de' Medici och Clelia Serbelloni. Det är ovisst om han tillhörde den florentinska släktenmed samma namn; Milanosläkten hade levt under små omständigheter, och först när Pius blev påve villeFlorenssläkten veta av dem. I Milano blev han kardinalGiovanni Girolamo Morones protegé.
Giovanni Angelo var familjens andra son av två, och var redan i unga år lika framgångsrik i lärdom som hans äldre bror var på slagfältet. Han studerade medicin, filosofi och juridik viduniversitetet i Bologna ochuniversitetet i Pavia, och gjorde sig ett namn somjurist. År 1527 ingick Medici i tjänst vidKyrkostaten, 1546 vigdes han tillärkebiskop avRagusa. Hans bror hade gift sig med en ingift släkting till påven, av släktenOrsini, då Medici 1549 utsågs tillkardinalpräst medSanta Pudenziana somtitelkyrka. Kardinal Medici kom att inneha olika titelkyrkor, varav den sista blevSanta Prisca påAventinen.
Kardinal Medici föll 1558 i onåd hos påvenPaulus IV och drog sig tillbaka till norraItalien. Året därpå återvände han till Rom och deltog ikonklaven. Efter en nära fyra månader lång konklav valdes han tillpåve och antog namnet Pius IV.
Pius var till sin person en levnadslustigrenässansmänniska, men visste dock att inrätta sig eftermotreformationens anda. För att skaffaKyrkostaten ro började han med att eliminera familjenCaraffa genom avrättning av företrädarens båda brorsöner och deras lojala. Istället upphöjde han sin systersonCarlo Borromeo. Han reformeradekardinalkollegiet och bedrev en omfattandevälgörenhet. Med Pius IV kom vändpunkten då reformpåvedömet slöt sig samman med den förre motståndaren Spanien till motreformatorisk världspolitik. I kyrkligt avseende faller huvudvikten påTridentkonciliets fullbordan samt dess komplettering genomProfessio fidei tridentinæ 1564 ochIndex av samma år. Denpapalism som segrande här förorsakade emellertid till sist även Pius IV i spänt förhållande till Spanien.
