Fortuyn var en kontroversiell politiker under slutet av sitt liv. Han var öppethomosexuell och drog sig inte för att till exempel skämta om sin dragning tillmarockanska män, samtidigt som han anklagades för att varakulturchauvinist, och stark kritiker av den holländskainvandringspolitiken. Efter att först ha engagerat sig i det nya partietDe beboeliga Nederländerna, men kommit i konflikt med delar av partiet, startade Fortuyn ett eget parti. Partiet hette, och heter även efter hans bortgång, "Pim Fortuyns lista".
Sedan mordet på Fortuyn förespråkar de flesta nederländska partier en strikt invandringspolitik, kraven för att släppas in i landet hör nu till de hårdaste inom EU och inbegriper både språktest och prov på kunskaper om landets kultur.[9]
Trots att partiledaren och fixstjärnan bakom "Pim Fortuyns lista" inte fanns kvar på valdagen fick partiet omkring 17 % av rösterna, och bildade koalitionsregering med högerliberaler (VVD) och kristdemokrater (CDA).
Ett ledande tema i Fortuyns politiska författarskap var försvaret av den s.k. judisk-kristnacivilisationen, som han själv satte i kontrast främst till den islamiska civilisationen.
Invandringsfrågan har varit het i Nederländerna på grund av att Fortuyn gick fram kraftigt i valrörelsen 2002. Fortuyn kritiserade invandringen på ett annat sätt än vad politiker i Nederländerna dittills hade gjort.[9]
Pim ansåg att islam var en bakåtsträvande religion och det hände att han använde sin egen sexualitet mot islam då homosexualitet inte är accepterat i Koranen.[10] Fortuyn ville kraftigt minska antalet asylsökande och invandrare som anlände till Nederländerna. Han hade starkast stöd bland unga, och en mätning som genomfördes innan valet visade att nära hälften av de tillfrågade i åldrarna 18–30 var emot muslimsk invandring, samt att de skulle rösta på Fortuyn i det kommande valet.[10]
År2005 fick den nederländske journalistenPeter R. de Vries tag i en rapport om att polisen iRotterdam hade Fortuyn under observation perioden innan han blev mördad. En anonym källa uppgav att Fortuyn skulle ha haft sexuella kontakter med minderåriga marockaner. Anklagelserna presenterades först av Peter R. de Vries, men de Vries fick senare kritik eftersom han inte kunde bevisa att hans källa var tillförlitlig, och källan kunde heller inte verifieras.[11]