Philipp Veit, född den13 februari1793 iBerlin, död den18 december1877 iMainz, var entyskmålare.
Veit, som var son till enjudiskbankir, övergick1803 med sin mor och en bror tillkristendomen och kom, då modern skilde sig från sin man och gifte sig medFriedrich Schlegel, som på samma gång blevromersk-katolik, under omedelbart inflytande avnyromantiken. Han studerade1809-11 vidkonstakademien iDüsseldorf och därefter iWien. Han deltog som frivillig ikriget mot Frankrike1813-15 och begav sig efter krigets slut tillRom, där han1816 slöt sig tillOverbeck,Cornelius ochSchadow. Man var då sysselsatt medfreskerna iCasa Bartholdy, där Veit fick utföra ett par bilder urJosefs historia (nu iBerlins nationalgalleri). I den ena av dessa,Josef ochPotifars hustru, lyckades han enligt samstämminga bedömare ej så bra, varemot han ådagalade förmåga av både skön och lyckad karakteristik iJosefs dröm (kartongen iStädels institut iFrankfurt).
Han fick därefter uppdrag att iMuseo Chiaramonti (Vatikanen) måla enAllegori över restaurationen avColosseum; och när Cornelius kallades från sina arbeten iVilla Massimo, där bilder urDantes "Commedia divina" skulle utföras, målade Veit, delvis efter Cornelius utkast,Paradiset. Hans främsta arbete i Rom var enaltartavla iTrinità de Monti,Madonnan med två änglar. Till hans i Rom utförda arbeten hör ävenReligionens triumf, fresk i Vatikanen,Judit ochKristusbarnet frambäres i templet, i florentinsk 1400-talsstil (i Städels institut i Frankfurt). För sistnämnda konstanstalt var han direktör1830-43, varefter han slog sig ned i förstadenSachsenhausen och1854 flyttade till Mainz, där han blev galleriets direktör.
Under första åren i Frankfurt målade hanSankt Georg för kyrkan iBornheim,Kvinnorna vid graven ochKonsternas införande i Tyskland genom kristendomen (fresk i Institutet i en mild, eterisk form) jämte allegorier avItalia ochGermania. Sedan han1843 avgått från Institutet (av religiösa betänkligheter, emedan man för dess räkning inköptLessings bild "Hus inför konsiliet"), målade hanMarias himmelsfärd (domen i Frankfurt,1846),I väntan på världsdomen (utkast till målning fördomkyrkan i Berlin1847, i Nationalgalleriet) och för kungen av Preussen dels en replik avKvinnorna vid graven, delsDen barmhärtige samaritanen, egendomligt framställande Kristus som samaritanen, räddande en sårad vid kanten av en avgrund, medanMose ochAron går förbi honom. Åt kungen målade han ävenDet egyptiska mörkret, framställt i symboler, och gjorde i teckning ett utkast tillFörhärligande av den kristna kyrkan och den preussiska staten. Veit, som dessutom måladeporträtt (självporträtt som ung och som 80-årig i galleriet i Mainz), hade flera lärjungar, av vilkaRethel var den främste.
Wikimedia Commons har media som rörPhilipp Veit.
|