Han flyttade till slumområdetDenham iKingston 1956 och till det lika förslummadeTrenchtown året därpå. Hans temperament medförde att han ofta hamnade i slagsmål. I Kingstons slum lärde han sig spela gitarr och träffadeBob Marley ochBunny Wailer.
Pete Tosh sköts ihjäl den11 september1987 iKingston, Jamaica efter att tillsammans med familj och några vänner hållits som gisslan i sitt hem av tre pistolmän anförda avDennis "Leppo" Lobban, som ville ha en stor summa pengar som Tosh hävdade att han inte hade hemma. Tosh sköts två gånger i huvudet, och ävenWilton (Doc) Brown ochJeff Dixon mördades.[1][2]
Några av de låtar som Tosh gjort är "Mark of the Beast" ('Vilddjurets tecken'), "Testify", "Stepping Razor", "Rastafari Is", "Bush Doctor", "Chrystal Ball", "Equal Rights", "Get Up, Stand Up", "Mystic Man", "Mystery Babylon", "Lion", "Downpressor Man", "Don't Look Back" (MedMick Jagger ochKeith Richards), "Buk-In-Hamm Palace", "Burial", I'm The Thoughest", "Maga Dog", "African", "Mama Africa", "Legalize It” och, den största hitten, "Johnny B Goode”
Tosh föddes den 19 oktober 1944 i det lilla samhället Grange Hill i Westmoreland Parish iJamaica. Hans föräldrar Alvera Coke och James McIntosh var för unga för att ta hand om honom. Han växte i stället upp hos en moster, och flyttade som 15-åring år 1960 till Jamaicas huvudstad Kingston för att söka sin lycka där. Hans längd (195 cm som vuxen man), heta temperament och ilska riktad mot översittare medförde att han ofta hamnade i slagsmål. Det gav honom med tiden öknamnet "The stepping razor".[3] Tre år senare träffade han Bob Marley och Bunny Livingston/Wailer hosJoe Higgs, som gratis undervisade ungdomar i sång, stämmor och harmonier. Tillsammans medBob Marley,Neville Livingston (Bunny Wailer),Beverly Kelso ochJunior Braithwaite bildade de vokalistgruppen The Teenagers, men döpte snart om sig tillThe Wailers. Under åren 1963 - 1965 var de en av de populäraste vokalistgrupperna i Jamaica och sålde massor av singlar. Som kompband hade de Jamaicas bästa musiker –The Skatalites. The Wailers toppade listorna, men ungdomarna fick ingen del av dessa pengar, utan fick en fast lön på omkring tre pund i veckan av producentenClement "Coxsone" Dodd.[4]
Peter Toshs tidigaste inspelningar tillsammans med The Wailers var "Hoot Nanny Hoot", "Maga Dog" "Jumbie Jamboree" och "Rasta Shook Them Up".[1]
Närska-musiken ersattes avrocksteady 1966 började det gå sämre för ungdomarna. Bob Marley åkte till USA för att tjäna ihop pengar till en fortsatt musikkarriär och Tosh och Livingston spelade in låtar för andra producenter, och Tosh fick sin dittills största hit med "The Toughest" 1966. År 1970 spelade gruppen in den första reggae-LP:n någonsin där en och samma grupp framförde alla låtar. Den döptes tillThe Best Of The Wailers av producentenLeslie Kong trots att det inte var något samlingsalbum utan helt nyskrivet material. På denna LP framförde Tosh låtarna "Go Tell It On The Mountain", "Soon Come", "Stop That Train" och "Can't You See[1]
Peter Tosh var känd som en sarkastisk och lite snarstucken man som stack ut genom sin längd. I motsats till Bob Marley idealistiska syn på världen med en kärleksfull syn på människorna även om han hatade "Babylon", såg Peter Tosh sig själv som en revolutionär och var våldsam i sina ansträngningar för att riva ner "Babylon". Han myntade sina egna ord för många av de saker som han hatade, inklusive "politricks" för politik, "shitstem" för system, och "crime minister" i stället för prime minister, osv. Han röktemarijuana öppet på scenen och hånskrattade åt poliserna runt arenan. Denna attityd gjorde att han blev misshandlad på öppen gata av jamaicansk polis vid upprepade tillfällen. Tosh hade i likhet med Marley och Bunny Wailer anammatrastafari-tron redan 1966, före de flesta andra samtida reggaeartister. Han hade inte långt till religionen eftersom hans far James McIntosh varit en karismatisk predikant från Savanna La Mar. Rastafarianerna var på den tiden en illa sedd och marginaliserad grupp på Jamaica, och rastatron var så långt ifrån faderns baptism man kunde komma.
Peter Toshs två första solosinglar kom 1970 och hette "Maga Dog" och "Dem Ha Fe Get a Beatin'" och producerades avJoe Gibbs. Därefter kom tre singlar med ett tydligare rastafarianskt och rebelliskt budskap: "Arise Blackman," "Black Dignity," och "Here Comes the Judge." Därefter, i slutet av 1970, släpptes singeln "I'm the Toughest" – en reggaeklassiker som många artister genom åren gjort covers på.[5]
Underreggaens första experimentella år samarbetade the Wailers bl.a. med den genialiske men instabile producentenLee "Scratch" Perry. De fick del av de skivor som sålde på Jamaica, men inte en cent för de Wailers-skivor som Perry sålde i Storbritannien. Bob Marley dominerade nu gruppen fullständigt, och Peter Tosh och Bunny Wailer hade mestadels uppgiften att som sångare rama in Marleys röst med harmonier. Tosh blev dessutom lurad av olika musikproducenter under förevändningen att det var fråga om rehearsals (repetitioner) när han sjöng som soloartist i studion, och sedan såldes hans singlar i Storbritannien utan att han ens visste om det.[4] De låtar som Tosh spelade in var bl.a. "400 Years", "Downpressor Man", "No Sympathy" och "Brand New Second Hand".
År 1973 ingick Peter Tosh somsångare,gitarrist och låtskrivare i det band som snart skulle döpas om till Bob Marley and the Wailers – Tredje världens främsta band någonsin. Gruppen fick en internationell stjärnstatus efter sina album på Island Records –Catch A Fire ochBurnin' och Marley och Tosh skrev tillsammans låtar som "Get Up, Stand Up". Men Marley dominerade, och det fanns ingen tid för sidoprojekt för Peter Tosh som hade utvecklats mycket musikaliskt och var redo att gå sin egen väg.
Peter Toshs första soloalbum släpptes 1976. Denna LP hette liksom titellåtenLegalize It, och det var en legalisering av marijuana som Peter Tosh ivrade för. Marijuana röktes av rastafarianerna i samband med vissa riter, men var och är även allmänt spridd och använd av alla sociala skikt och grupper på Jamaica. Det fanns många fler som uttalade sig positivt om marijuana, men Tosh och hans låt var och är i hög grad symbolen för denna debatt.
Efter tiden med The Wailers fick Tosh framgångar som soloartist med låtar som"Bush Doctor","Legalize It" och"Mama Africa". Tosh fick enGrammy för sitt sista albumNo Nuclear War 1987, men hann mördas i sitt hem iKingston kort före tillställningen.
Han sköts ihjäl den11 september1987 iKingston, Jamaica efter att tillsammans med familj och några vänner hållits som gisslan i sitt hem av tre pistolmän anförda avDennis "Leppo" Lobban, som ville ha en stor summa pengar som Tosh hävdade att han inte hade hemma. Tosh sköts två gånger i huvudet, och ävenDoc Brown ochJeff Dixon mördades.[1][2][6]
Peter Tosh var sedan 1966 och livet ut en hängiven anhängare avrastafari-tron, och sympatiserade med grenenTwelve Tribes of Israel. Hans texter handlade mycket om orättvisor, förtryck och mänskliga rättigheter, samt om kampen för att få marijuana legaliserat. Han var som rastafarian ävenvegetarian ochhelnykterist. Han efterlämnade sonenAndrew Tosh.
Spår: Coming in Hot, Nothing But Love, Reggae-Mylitis, The Poor Man Feel It, Cold Blood, Wanted Dread & Alive, Rastafari Is, That's What They Will Do, Fools Die