| Perutjockfot Status i världen:Sårbar[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Tjockfotar Burhinidae |
| Släkte | Hesperoburhinus |
| Art | Perutjockfot H. superciliaris |
| Vetenskapligt namn | |
| §Hesperoburhinus superciliaris | |
| Auktor | (Tschudi, 1843) |
| Utbredning | |
 | |
Perutjockfot[2] (Hesperoburhinus superciliaris) är en sydamerikanskfågel i familjentjockfotar inom ordningenvadarfåglar.[3]
Perutjockfoten är en medelstor fågel med en kroppslängd på 40 centimeter. Fjäderdräkten är brungrå med bruna streck och fläckar. Undersidan är vit och benen långa och gula. Genom ögat syns ett vitt streck med svart övre kant. Den relativt korta näbben har en svart spets.[4]
_(4856928602).jpg)
Liksom andra tjockfotar hörs den nattetid och är då ljudlig. Även ett tjattrande, ylande läte hörs som resulterat i dess ljudhärmande namn på spanska,Huerequeqeue".[5]
Perutjockfoten återfinns på en smal kuststräcka mellanStilla havet ochAnderna, från södraEcuador till norra Chile. Den behandlas sommonotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Perutjockfot och dess systerartamerikansk tjockfot placeras traditionellt i släktetBurhinus. Genetiska studier från 2022[6] visar dock att de är mycket avlägset släkt. De har därför lyfts ur och placerats i det egna för ändamålet nybeskrivna släktetHesperoburhinus.[3]
Perutjockfoten hittas i halvöken, jordbruksområden, torr betesmark eller bevuxna floddalar. Framför allt ses den ofta i sädesfält somalfalfa ochmajs.[4][7]
Fågeln är mestadels aktiv nattetid. Födan är inte känd, men den födosöker på marken, troligen efter insekter, små ödlor och andra djur.[8] Dagtid är den svår att få syn på när den vilar helt orörlig och kamouflerad mot bakgrunden.[7]
Rätt lite är känt om dess häckningsbeteende[8] men ett bo med två ägg har hittats i juni iCerros de Naupe (en låg bergskedja i Peru) utmed en torr sluttning sparsamt bevuxen med buskage och kaktus. Boet var en uppskrapad grop i marken och äggen gräddfärgade med fläckar. En förälder ruvade medan den andra stod i skuggan några meter bort.[9]
Arten är endast fläckvist utbredd och beståndet är litet, uppskattat till mellan 2700 och 3600 adulta individer. Den tros också minska, troligen på grund av habitatförlust och degradering, möjligen också av fångst för vidare försäljning. Sedan 2024 är den upptagen på internationella naturvårdsunionenIUCN:s röda lista för utrotningshotade arter, placerad i kategorinsårbar.[1]
Wikimedia Commons har media som rörperutjockfot.
Wikispecies har information omHesperoburhinus superciliaris.
|