Perus nationalbibliotek (spanska:La Biblioteca Nacional del Perú), som administrativt ligger underutbildningsministeriet, är ettbibliotek som ägs av denperuanska staten, och ses av många som en nationalsymbol.
Bibliotekets nuvarande plats ligger iSan Borja, i den peruanska huvudstadenLima. Men bibliotekets första lokaler, då känt somBiblioteca Pública de Lima (”Limas allmänna bibliotek”) låg påAvenida Abancay, i Limas historiska centra.
Biblioteket,Biblioteca Nacional del Perú grundades1821 i Lima av generalJosé de San Martín, till vilket han donerade sin egen boksamling. Han invigde biblioteket som: "(...) ett av de mest effektiva medierna för att sprida de intellektuella värdena". San Martín donerade omkring 700 böcker till biblioteket. Till en början räknade biblioteket till 11 000 böcker och bestod av böcker som regeringen iVicekungadömet Peru hade konfiskerat från jesuitorden, vilken blev förvisad från den spanska kolonin1767. Jesuitorden hade samlat ett stort bibliotek i Lima med böcker inom olika vetenskaper och humaniora.
Den10 mars1881, efter den chilenska arméns intåg och ockupation av Lima underStillahavskrigen, besatte den chilenska truppen olika kulturella byggnader, bland dem Limas bibliotek, där man lade beslag på olika kulturella och vetenskapliga föremål, som instrument, verktyg, möbler och böcker med avsikten att föra dem till Chile med båt.[1] I biblioteket fanns då omkring 35 000–50 000 volymer,[2][3] bland deminkunabler, manuskript och böcker som hade tryckts för första gången iAmerika. I boksamlingarna fanns också vicekungarnas berättelser (Memorias de los Virreyes), dokument som varje vicekung av Peru skrev efter sin regeringstid. Allt detta blev föremål förrekvisition av de chilenska trupperna; men åtskilligt material från biblioteket som vetenskapliga skrifter, förlorades i tullen på vägen till Chile, eftersom prioriteten för transporterna var vapen, och mycket kom därför i händerna på enskilda personer.
TillChile kom, i två sändningar från arméns intendentur, totalt 103 stora lådor och 80 andra bylten, som togs emot och katalogiserades av Ignacio Domeyko och Diego Barros Arana, och i augusti1881 publicerades den gjorda inventeringen, under titelnLista de libros traídos de Perú (”Lista på böcker hämtade från Peru”), i Chiles officiella nyhetstidningDiario Oficial de Chile.[2]I slutet av november1883, utsågsRicardo Palma till bibliotekets direktör. Några få dagar därefter informerade Palma om att det återstod drygt 700 böcker i biblioteket. Ricardo Palma påbörjade sedan personligen och nästan ensam, en kampanj för att samla ihop böcker från hus till hus, vilket gav honom öknamnet ”den tiggande bibliotekarien".
1884 återinvigdes biblioteket. Samma år ansökte Ricardo Palma hos Chile att de skulle återlämna det material som de chilenska trupperna hade tagit med sig, vilket gav eko iSantiago och, genom order från Chiles presidentDomingo Santa María, återlämnades 10 000 volymer till Nationalbiblioteket i Lima. Men några peruanska böcker blev länge kvar i Chile och de båda ländernas regeringar påbörjade samtal för deras återlämning.[4]
På regeringens uppdrag gjorde arkitektenMichele Trefogli en betydande reformation av nationalbiblioteket.
1943 räknade biblioteket till omkring 200 000 volymer, inklusive manuskript och inkunabler. Den11 maj samma år skadades biblioteket allvarligt av en kraftig eldsvåda och byggnaden lades i spillror.
Den5 november2007, efter en utredning bibliografiskt, historiskt och med hjälp av sina kataloger, genomfördeStyrelsen för bibliotek, arkiv och museer i Chile, en återlämning av 3 788 volymer som ursprungligen varit i ägo av biblioteket i Lima, genom de stämplar och titlar de hade, och som återfanns iChiles nationalbibliotek och iBiblioteket Santiago Severín iValparaíso.[5][6]
1836Francisco de Paula González Vigil.
1845Francisco de Paula González Vigil, andra perioden.
1914Ricardo Palma, utnämndes till hedersdirektör.
1916Manuel González Prada, andra perioden.
1948Cristóbal de Losada y Puga.
1966Guillermo Lohmann Villena.
1990José Tamayo Herrera, andra perioden.
1992Martha Fernandez de López.
Byggnaden på avenida Abancay, den gamla huvudbyggnaden vars konstruktion sträcker sig tillbaka till mitten av1900-talet, utsågs av Nationella kulturinstitutet (”Instituto Nacional de Cultura (INC)”) som historiskt monument.
Den27 mars2006 invigdes den andra och moderna lokalen, ritad av arkitektenFranco Vella, iSan Borja vid korsningen mellanAvenida Javier Prado ochAvenida Aviación framförMuseo de la Nación del Perú.
Byggnaden består av 20 000 kvadratmeter, klimatanläggning för att bevara verken, tolv läsesalar med kapacitet för 554 besökare, specialmöbler, dokumentskåp och datorer med anslutning tillinternet till allmänhetens tjänst.
| |||||||||||||||||
|