Peru var centrum i det mäktigaInkariket från1438 fram till dess att spanjorenFrancisco Pizarro ankom Sydamerika 1532 och erövrade landet åt denspanska kronan. Peru förklarade sin självständighet den28 juli 1821 tack vareJosé de San Martínsargentinska armé ochSimón Bolívarsvenezuelanska armé. Den förste folkvalde presidenten kom dock inte till makten förrän 1827. Från 1836 till 1839 var Peru ochBolivia förenade i denperu-bolivianska konfederationen som dock upplöstes efter en väpnad konflikt medChile ochArgentina. Under dessa år rådde politisk oro och med armén som en viktig politisk makt. Mellan 1879 och 1883 hade Peru och Bolivia återigen en allians och kämpade mot Chile iStillahavskrigen. Efter krigen (och med förlusten av provinsenTarapaca) blev det politisk stabilitet i början av 1900-talet; intill dess att diktatornAugusto Leguia kom till makten (fram till 1930). Peru har sedan haft en instabil historia präglat av militärstyre och maktövertaganden och inte förrän 1980 genomfördes demokratiska val.
Den28 juli2006 valdes den tidigare presidentenAlan García åter till landets president. Han vann 2006 års valkampanj efter att besegratOllanta Humala i en andra valomgång.
Ollanta Humala var en tidigare radikal vänsterman inom militären och 2011 segrade han i den andra omgången av presidentvalet och blev därmed Perus nya president. I Humalas nya ministerkabinett ingick även Perus allra första svarta minister, kulturminister Susana Barca som tidigare var sångerska.[5]
I presidentvalet 2016 vann högerkandidatenPedro Pablo Kuczynski (ofta kallad PPK). Detta presidentval var ytterst jämnt och Kuczynski vann i andra valomgången med mycket knapp marginal före center-högerkandidatenKeiko Fujimori som är dotter till den fängslade ex-presidenten (1990-2000)Alberto Fujimori.[6] I mars 2018 övertog vicepresident Martín Vizcarra makten när Perus president Pedro Pablo Kuczynski åtalades för korruption och avgick.[7]
I juli 2021 blev grundskollärarenPedro Castillo, som företrädde det socialistiska partiet Peru Libre (fria Peru), landets nya president. Det dröjde över sex veckor efter valet innan Castillo till slut kunde utropas till segrare i den andra valomgången, med endast 44 000 fler röster än högerrivalen Keiko Fujimori. Perus nya president Pedro Castillo gjorde sig ett namn 2017 då han ledde en lärarstrejk som omfattade flera regioner och pågick i 75 dagar. Castillo tog flest röster i den första valomgången.[8]
De fyra folkvalda presidenterna närmast före Pedro Castillo har alla anklagats för inblandning i den största korruptionsskandalen hittills i Latinamerika.Alejandro Toledo (president 2001–2006) greps i USA sedan han begärts utlämnad till Peru medan Alan García (president 2006–2011) begick självmord när polisen kom för att gripa honom. Ollanta Humala (president 2011–2016) och Pedro Pablo Kuczynski (president 2016–2018) är båda åtalade och sitter i häkte eller är på fri fot i väntan på rättegång.[9]
Efter att dåvarande presidentenPedro Castillo förklarats moraliskt inkompetent av den peruanska kongressen, utsågs vicepresidentenDina Boluarte till Perus president den 7 december 2022.
Landet delas in i tre huvudsakliga zoner:öken,berg ochdjungel. Från väster räknat börjar landet med ett smalt ökenområde som sträcker sig längs kusten, avbrutet av ett femtiotal bördiga dalgångar, sedan Anderna, mot öster allt mer täckt av vegetation. Öster om Andernas bergskedjor breder Amazonas djungler ut sig fram till gränsen mot Brasilien.
Klimatet varierar från torrtökenklimat i väster tilltropiskt i öster. IAnderna varierar det mellantempererat klimat och kallt. Anderna är en ungbergskedja och i landet förekommerjordbävningar,tsunamivågor,översvämningar,jordskred och mindrevulkanutbrott. 1970 dödades minst 47 000 människor i samband med en jordbävning uppmätt till 7,9 på Richterskalan. Jordbävningen orsakade stora lerskred.1970 års katastrof gjorde en halv miljon människor hemlösa. En jordbävning i augusti 2007, med centrum vid städernaPisco ochIca, dödade åtminstone 500 människor.[10]Några av Perus miljöproblem är avskogning (bland annat ett resultat av illegal avverkning), jorderosion, luftföroreningar i Lima samt förorening av floder och kustvatten. Peru har skrivit under, men inte ratificeratKyotoprotokollet om klimatförändringar.
Floran i Peru är mycket varierad. På den torra och sandiga kustnära ökenslätten växer bara några gräs och buskar. I regnskogsregionerna finns en stor variation av växter. Företrädare för dennaväxtlighet är bland andragummiträdet,Mahognyträdet ochvaniljväxter. I de högre bergsområdena växer, beroende på de naturliga förhållanden, bara en begränsad flora. Här ses huvudsakligen växa torra grödor sommossor ochlavar (xerofyter),kaktusar ochärtväxter.
Perus nationalväxt inkagull (Cantua buxifolia).
Perus nationalväxt ärinkagull (Cantua buxifolia), en två till tre meter hög buske med långa, klockformade blommor i familjenblågullsväxter, som växer 1200 - 3800 meter över havet.
Enligt1993 årsgrundlag stadgas att Peru är enenhetsstat och demokratisk republik medflerpartisystem. Landets president ärstatschef ochregeringschef och väljs genom allmänna val på fem år och kan inte bli återvald omedelbart därefter till den följande mandatperioden. Presidenten utser premiärminister och i samråd med denne utses de övriga ledamöterna iregeringen. Kongressen består av enkammare[11] med 120 ledamöter som väljs för en period av fem år. Peru utgör en enda valkrets.
Kongressen är Perus lagstiftande församling. Lagar kan föreslås av den verkställande makten såväl som av den lagstiftande makten, lagförslagenratificeras sedan efter att ha godkänts av kongressen och kungjorts av presidenten. Den dömande makten är till namnet oberoende,[12] men politiskainterventioner i rättsfrågor har varit vanligt under historiens gång och diskussion om detta pågår än i dag.[13]
Presidenten utser landets ambassadörer samt alla högre befäl inom försvarsmakten. Presidenten kan även utlysa undantagstillstånd i upp till 60 dygn.
Peru indelas sedan 22 oktober 2017 politiskt-administrativt i 24 departement, 196 provinser och 1874 distrikt. Den konstitutionella provinsen Callao har en särställning och har samma rättighet som departementen.
Perus väpnade styrkor (spanska:Fuerzas Armadas del Perú) är de militära styrkorna. De består av oberoende styrkor i form av armén, marinen och flygvapnet. Deras främsta uppgift är att skydda landetsoberoende,suveränitet och territoriellaintegritet mot alla hot. Som ett sekundärt uppdrag deltar de i den ekonomiska och sociala utvecklingen liksom också i detcivila försvaret.
Valle del Colca.Kondor i Valle del Colca.Machu Picchu, Cuzco.Nazca.Uros, Titicaca.Invånare iAnderna iförd traditionell dräkt iPisac.
Peru har en marknadsekonomi, och regeringens egendomar har sedan Alberto Fujimori ändrade grundlagen 1993 alltmer avreglerats och privatiserats. Detta har lett till att framför allt nordamerikanska och europeiska företag dominerar marknaden. Delvis är tillståndet monopolliknande. Inom telekommunikationssektorn är till exempel spanska företag dominerande.
Den 12 april 2006 undertecknade Peru ett bilateralt frihandelsavtal med USA.
Inflationen var år2004 nere i 3,48 % vilket placerade Peru på en fjärdeplats bland länder med lågränta iLatinamerika. Underhyperinflationens år1990 då den årliga inflationen i landet nådde 7649,6 % låg Peru på femtonde plats bland de sexton länderna, endastNicaragua hade högre inflation, 13490,2 % per år.[14]
Peru hade under 1980-talet och början av 1990-talet stora problem med ekonomin på grund av vänstergerillanSendero Luminoso, presidentenAlan Garcia, väderkatastrofer och ett arv från tidigare militärregimer.[15] I början av 90-talet tog den mer högerinriktadeAlberto Fujimori kontroll över styret i landet. Han slog hårt mot vänstergerillan och besegrade den till slut. Tack vare honom, och utländska investeringar i landet och samarbete medIMF ochVärldsbanken, hade Peru en stark tillväxt mellan 1994 och 1997, ochinflationen kunde kontrolleras. 1998 drabbadeEl Niñojordbruket,Asien hamnade i en finansiell kris och Brasiliens marknader var instabila och detta drabbade Perus ekonomi. 2000 upplevde landet inrikespolitisk instabilitet och året därpå sjönk den globala ekonomin. För att komma tillrätta med de ekonomiska problemen försöker man minska arbetslösheten och investera i bland annatnaturgasutvinning.[källa behövs]
Landet är rikt på mineraltillgångar, i synnerhet guld och koppar, som utvinns av internationella konsortier och sedan exporteras. Dessutom har fiske och jordbruk en viktig roll. Förutom sockerrör odlas mycket kaffe. Produkter produceras huvudsakligen i de bebodda områdena på västkusten, där jordbruk kan bedrivas endast med hjälp av bevattning. Stora områden i regnskogen kan inte utnyttjas för kommersiellt jordbruk. Där bedrivs i stället till stor del jordbruk för självhushåll. Industrin är placerad nära kusten och särskilt i närheten av Lima. Resterande områden, utom när det gäller mineraltillgångar, är av underordnad betydelse.[källa behövs]
Traditionellt har fisket stor ekonomisk betydelse i Peru.Humboldtströmmen går förbi Perus kust och bidrar till att kyla ner vattnet en temperatur lämplig för plankton. I slutet av1960-talet landade peruanska fiskare de största fiskfångsterna i världen (över 9 miljoner ton fisk). Överfiske och ändrade havsströmmar ledde i början av 1970-talet till kollaps inom fisket. På 1990-talet överträffades 60-talets fångster (11 miljoner ton). Större delen av fångsterna består avanchoveta, enansjovisfisk av vilken det framställsfiskolja ochfiskmjöl. Under 1990-talet svarade fisket för 30 procent av landets exportinkomster.[16]
Ekoturismen är utvecklad eftersom det finns mycket orörd natur, särskilt i regnskogen i östra delen av landet. Vandringar erbjuds iHuaraz ochCusco och tillMachu Picchu, den mest besökta arkeologiska platsen i Sydamerika. Titicacasjön är också ett stort turistmål. Dess flytande öar utgör en turistattraktion, som förmodligen är unik i världen.[17]
Landet är försett med ett tätt vägnät som är väl utvecklat, men förutom huvudvägarna, är de flesta vägar inte stenlagda, utan gropiga och underregnperioden ofta oframkomliga. Den bergiga terrängen och de stora avstånden gör att en resa i landet är mer krävande än i Europa.[källa behövs]
Enligt folkräkningen 2017, var det 1 262 075 personer 15 år och äldre som sade sig vara analfabeter, det vill säga 5,8 procent av befolkningen; analfabetismen var högre hos kvinnor (8,5 procent) än hos män (3,1 procent).[2]
År 2017 bodde 17 037 297 personer, det vill säga 58,0 procent i kustområdena, i bergsområdena 8 268 183 personer (28,1 procent) och i regnskogsområdena 4 076 404 personer (13,9 procent).[2]
Perus befolkning består till över 50 procent av indianer. Den största etniska gruppen ärquechua, en grupp till vilken nära hälften av landets invånare räknas. En annan stor etnisk grupp äraymara. Perus indianska befolkning bor i huvudsak på höglandet och i landets bergstrakter vidAndernas sluttningar. Den spanskspråkiga delen av befolkningen utgör mellan 30 och 35 procent. Det finns i Peru även minoriteter av japaner, kineser och italienare. En procent av befolkningen är afroamerikaner.
I de indianska befolkningsgrupperna är fattigdomen utbredd. Djup ekonomisk nöd på landsbygden har föranlett massiv inflyttning till de större kustnära städerna, särskilt huvudstadenLima. Inflyttningen har medfört ökad social nöd och ökad kriminalitet.
År 2016 uppvisade Peru en nettomigration på -2,4 migranter per 1 000 invånare, vilket innebär att fler personer emigrerade från landet än invandrade.[1]
I Peru ärkatolicismen den största religionen. Enligt folkräkningen 2017, bekänner sig 76,0 procent av befolkningen över 12 år till katolicismen, 14,1 procent till deevangeliska kyrkorna, 4,8 procent tillhör andra religioner och 5,1 procent angav ingen religiös tillhörighet.[2]
Spanska är modersmål för 80,3 % av peruaner äldre än 5 år och är det största språket i landet. Spanskan fungerar parallellt med flera olika modersmål, det viktigaste ärquechua, som talas av 16,5 % av befolkningen (1993). Andra inhemska språk talas av 3 % och utländska språk av 0,2 %[22]
Vid folkräkningen 2017 (’’censo’’) uppgick det totala invånarantalet till 31 237 385 personer, av vilka 29 381 884 personer representerar den befolkningsandel som folkbokfördes den 22 oktober 2017; och 1 855 501 representerar personer som av olika skäl inte folkbokfördes, utan har uppskattats efter en utvärderingsenkät. De icke medtagna motsvarar 5,94 procent.[2]
Den peruanska kulturen har sina huvudsakliga rötter ispanska ochamerindiska traditioner,[23] även om den också har påverkats av olika etniska grupper från Afrika, Asien och Europa. Perus konstnärliga tradition går tillbaka till bearbetad keramik, textilier, skulptur och guldsmideri i de pre-kolumbianska kulturerna. Inkorna utövade dessa arbeten och nådde även arkitektoniska resultat inklusive byggandet avMachu Picchu.Barocken dominerade inom konsten i vireinatet, trots att den blev modifierad av inhemska traditioner.[24] Under denna period, fokuserades konsten huvudsakligen på religiösa teman, de många kyrkorna från denna period och målningar frånCuscoskolan är bevis på detta.[25] Konsten stagnerade efter självständigheten fram till uppkomsten avindigenism under första hälften av 1900-talet.[26] Från 1950-talet har den peruanska konsten variteklektisk och påverkats av både internationella och lokala strömningar.[27]
Musiken i Peru är resultatet av influenser från många århundraden. Det finns många olika genrer av peruansk musik: den andinska, den creolska och afroperuanska musiken ("criolla") och musiken i den peruanska djungeln (Amazonas). Dessa kan i sin tur delas in i musik och danser från peruanska kusten, Anderna och den peruanska regnskogen. Criollamusiken vid kusten är mycket varierad, eftersom det är just denna region som haft och har störst andelmestiser, känd sommúsica criolla, i vilken också återfinns de afroperuanska danserna.
Längs den mittersta kuststräckan, främst vidLima, finns stadsmusiken från äldre tiders Lima, den peruanska valsen (vals criollo) (populär i andra länder, främst iArgentina bland de tangofrälsta). I Lima finns också den graciösazamacueca ellermarinera Limeña (ursprunget till andracuecas ochzambas). Bland dessa finns varianter och utvidgningar somcanto de Jarana ochla resbalosa. Södra centrala kustpartiet (Cañete,Chincha,Ica ochNasca) erbjuder afroperuansk musik. De mest framträdande typerna ärel festejo ochel landó, andra exempel ärtoro mata ochel panalivio.
I norr finns den nordliga criollamusiken. Från områdenaLa Libertad ochLambayeque kommer den kändamarineran; som spelas i orkester med trummor och trumpeter. Denna marinera är, till skillnad från den tidigare nämnda, inte för salongen, utan är mycket färgstark och glad, och förekommer mycket när det gäller populära festivaler inklusive när man har tävlingar med denperuanska pasohästen. Längst från norr iPiura,Lambayeque ochTumbes kommerla cumanana (med inslag från mulatter och afroperuaner), vidare den känsligaagitanado tondero[28] frånPiura ochel triste som många gånger förekommer i ett uttryck typiskt för norra Peru: "triste con fuga de Tondero ("ledsen till ett stycke tondero").
Områdena isierra sur (dvs. de södra anderna i Peru) sinHuancavelica,Ayacucho,Apurimac,Cusco ochPuno karakteriseras avhuayno (detta gäller också den norra delen av bolivianskaAltiplano). FrånCuscoområdet kommermuliza,el condor pasa och frånArequipa kommeryaraví arequipeña. Mellersta delen av Anderna somCerro de Pasco,Ancash ochJunín är kända för sin gladahuayllas. Typiska representanter för denna genre ärPio Pio ochHuylas Macho. Inom de andinska traditionella festivalerna, är den mest kändaInti Raymi, som vidSacsayhuaman, i utkanten avCusco, ihågkommer ceremonier och ritualer frånInkariket och hyllar gudenInti (inkafolkets solgud). Inti Raymi firas den24 juni varje år.
Peruansk litteratur har sina första rötter i det anonyma dramatOllantay, vars ursprung är förlorat i en värld medInkariket likaväl som "Taki", en term på quechua som omfattarlitteratur,dans ochmusik.
Spanjorerna tog från Spanien med sigkupletter,romanser ochvisor. De anpassades efter det nya landet och samma sak skedde med poesin, oratorier och teaterpjäser och även när det gällde föreläsningar inom juridik och vetenskap. Från början var verken geografiskt obestämda, men med tiden och med separationen från Spanien utvecklades nya nationella teman vilket kom att bli början på vad man kan anse som peruansk litteratur.[29]
Peruansk litteratur har, som alla kulturella och konstnärliga manifestationer, genomgått flera stadier, som påverkades av rörelser eller strömningar nationellt och internationellt. De omvälvande händelserna i historien blev till inspiration för konstnärer som speglade respektive epok i sina verk, där flera strömningar utmärker sig.
Den första boken om Anderna skrevs av Bartolomé Ruiz 1528. De första krönikorna om erövringen kom 1534,La conquista del Perú llamada la Nueva Castilla av Cristóbal de Mena, ochLa verdadera relación de la conquista del Perú av Pizarros sekreterare Francisco de Xerez.[29]
Det första boktryckeriet i Peru (Antonio Ricardo) startade 1584 och antalet tryckerier ökade sedan långsamt. Kostnaden för att trycka böcker var hög och många böcker kom att tryckas i Spanien (till exempel VegasComentarios Reales) och även i andra europeiska länder. Förutom tryckkostnader inverkade politisk och ideologisk kontroll samt påverkan från inkvisitionen. Böcker kom i många fall fortsätta att cirkulera som handskrifter.[29]
Det peruanska köket anses vara ett av de mest varierade och originella i världen. Tack vare det prekoloniala arvet fråninkariket, amazonköket, spanska köket, afrikanska köket såväl som det franska, kantonesiska, japanska och senare även italienska köket har här skett en stor blandning, tillsammans medla criolla, till en gastronomi från "fyra kontinenter i ett enda land". Den erbjuder en betydande variation av typiska och kulinariska peruanska rätter i ständig utveckling. Enligt den franska tidningen Le Monde har gastronomin i Peru en mycket framträdande plats; på världsnivå räknas det som ett av de tre stora köken i världen, vid sidan avKina ochFrankrike, medan det i internationella gastronomiska tävlingar även konkurrerar med det indiska köket.
^Lindström, Bengt. "Peru fångar framtidstro i havet. Ökad export och privatiseringar inom fiskenäringen ska förstärka statskassan". I:Dagens Nyheter, 1995-01-07
^ (på spanska) Gran Enciclopedia del Perú. Lexus Editores. 1998. sid. 923.ISBN 9972625133
.svg)
.svg)
.jpg)
