Porträtt avMao Zedong är än idag vanliga i Kina. Detta porträtt finns vid ingången tillFörbjudna staden.
Personkult är en övervärdering, nära gudomligdyrkan av till exempel en militär eller politisk ledare.[1] Vanligen får personen, även i politiska sammanhang, närmastgudomliga drag. Kulten underbyggs ofta avsägner med inslag avövernaturliga eller heroiska händelser i anknytning till personen. Den kan uttryckas i en trohetsed till ledaren, som måste sväras av medborgare, militärer och statliga tjänstemän.
En personkult är oftast centralt organiserad av den statsmakt eller det religiösa samfund där den förekommer. Dessa auktoriteter brukar betrakta ifrågasättande av personens ställning och unika personlighet som hädiskt och rent av brottsligt. De flesta enväldigamonarker har varit föremål för personkult, som vuxit fram under eller efter deras livstid.
Det finns också enväldiga ledare som misslyckats med att införa personkult kring sina personer, storapropagandamaskiner till trots, exempelvisHua Guofeng, Kinas ledare efterMao Zedongs död.
En personkult är inte detsamma som vanlig popularitet. Det finns utrymme att ifrågasätta och debattera en populär ledare, och populariteten växer fram underifrån. Det är inte ovanligt att ledare som haft personkult blir mycket impopulära efter sin död, till exempel diktatorer som varit brutala och få därför vågat ifrågasätta medan de levde. Till exempel Stalin och Hitler.
Leese, Daniel. (2011) (på engelska). Mao cult: rhetoric and ritual in China's Cultural Revolution. Cambridge: Cambridge University Press.Libris12367971.ISBN 0521193672
