People of Praise | |
Klassificering | Ekumenisk kristen organisation |
---|---|
Struktur | Hierarkisk |
Region och utbredning | Regional/lokal |
Bildad | 1971 iSouth Bend, Indiana, USA |
Grundare | Kevin Ranaghan (född 1940) och Paul DeCelles |
Syfte/fokus | Andlig vägledning |
Säte | South Bend,Indiana, USA |
Medlemmar | Omkring 1700[1] |
People of Praise är ett amerikanskt kristet samfund som ger andlig ledning till sina medlemmar.[1] Det organiserar individer som redan är medlemmar i andra kyrkor och som också kvarstår i dessa. Det är ekumeniskt och öppet för medlemmar som avlägger ett livslångt löfte till sina församlingsbröder och -systrar. People of Praise har grundats av katoliker, och flertalet medlemmar kommer från denromersk-katolska kyrkan.
People of Praice grundades iSouth Bend iIndiana 1971 av teologen Kevin Ranaghan (född 1940) och fysikern Paul DeCelles. Bägge hade en bakgrund i den 1947 grundadekatolska karismatiska förnyelserörelsen, inom vilken praktiseras också inslag frånpingströrelsen, såsomdop i Den Helige Ande,tungomålstalande ochprofetior. Samfundet har 22 församlingar, huvudsakligen i USA, med sammanlagt omkring 1.700 medlemmar.[1]
Under den katolska karismatiska förnyelserörelsens första tid bildades fleraförbundsförsamlingar, varav bland de första var samfundetMother of God iWashington D.C. 1966 och samfundetWord of God iAnn Arbor iMichigan 1967. Dessa förbundsgrundade församlingar influerades av sådankommunitarism som förekom inom1960-talets motkultur.[2] Större församlingar var ofta uppdelade på "hushåll", vilket inte alltid innebar att medlemmarna bodde i samma hus. Medlemmarna av ett hushåll måste dock bo tillräckligt nära varandra för att kunna dela måltider, be ihop och delta i andra former av gemenskap. Flertalet hushåll bestod av en eller två familjer, men andra var till för ensamstående män eller kvinnor.
People of Praise rekryterade ursprungligen främst medlemmar från universitet och var särskilt förknippat medUniversity of Notre Dame i South Bend.
People of Praice uppmärksammades i samband med nomineringarna avAmy Coney Barrett för domartjänst iUSA:s högsta domstol 2018 och 2020.[2][3].
People of Praise har på samfundsnivå en styrelse, som ska bestå av elva män och som leds av en "overall coordinator". Ledamöterna sitter i perioder om sex år, med möjlighet att sitta två perioder i rad.[4]
De lokala församlingarna leds av en grupp lokala samordnare, som väljs av församlingens manliga medlemmar. De enskilda medlemmarna har var sin personliga rådgivare ("head"). Män har andra män som rådgivare, gifta kvinnor har sina makar som rådgivare och ogifta kvinnor och änkor har vanligen andra kvinnor som rådgivare. Rådgivarna utses av församlingens samordnare.
People of Praise har tagit initiativ till att inrätta "Trinity Schools", en grupp ekumeniskt kristna skolor för elever i klasserna 6–12. Trinity schools är organiserade under en egen stiftelse. De ger en kristen utbildning under inflytande avkristen humanism.
Det finns tre Trinity-skolor:
Samfundet står också bakom grundskolan "Praise Academy at Lakeside", Lakeside,Shreveport,Louisiana(32°29′51″N93°46′21″V / 32.49750°N 93.77250°V /32.49750; -93.77250)
Samfundet uppmärksammades 2017 i samband med attAmy Barrett nominerades av USA:s presidentDonald Trump till domare i den federala överrätten iChicago. I förhören iSenaten ifrågasattes hennes självständiga ämbetsutövning avDemokraterna, med hänsyn till hennes medlemskap i People of Praise, med dess system av andlig ledning för kvinnor av en utsedd manlig rådgivare ("head").
Margaret Atwoodsdystopiska romanTjänarinnans berättelse från 1985 och dess filmatisering i TV-serienThe Handmaid's Tale från 2017 handlar om ett USA under religiöst fundamentalistiskt styre. Det har framkastats att det People of Praise skulle varit en av Atwoods inspirationskällor,[5][6] men det finns ingen direkt hänvisning i boken till just People of Praise. Hon har uttryckt att hennes inspirationskällor för romanens "Sons of Jacob" varit flera, bland annat 1600-taletspuritanism i Amerika, denamerikanska kristna högern (i största allmänhet) och1979 års islamska revolution iIran.[7]