Pelagial är den fria vattenmassan i etthavsområde, det vill säga den vattenmassa som inte hör tilllitoralzonen (strandzonen) eller dendemersala zonen (bottenzonen).[1] Pelagial kan även beteckna den del av ensjö som befinner sig överkompensationsnivån (nära ytan) och inte hör till litoralen.
Epipelagial avser den delen av den fria vattenmassan där tillräckligt mycket solljus når ner för attfotosyntes ska kunna ske.
En organism som lever i ett pelagialt område kallaspelagisk.[2] Ordet "pelagisk" kommer från grekiskans πέλαγος (pélagos), "öppet hav".[3] När begreppet används omhavsfåglar menas fåglar som tillbringar sina liv till största delen över öppet hav. Ibland åsyftas också organismer som lever i icke strandnära områden i stora sjöar, som exempelvisVictoriasjön ochTanganyikasjön.
En pelagisk organism följer vanligen mer eller mindre passivt med dit strömmarna för den. Ofta rör sig en sådan organism i vertikal riktning genom att på något sätt stiga uppåt eller låta sig sjunka nedåt. Men det finns också exempel på pelagiska organismer som är aktivare simmare och inte på samma sätt beroende avhavsströmmarna. Bara en liten del av det totala antalet djurarter i havet lever hela sitt liv pelagiskt och den fria, öppna vattenmassan är en jämförelsevis artfattig del av havet. Många havslevande djur, särskilt blandtagghudingar,blötdjur,kräftdjur och fiskar har dock ägg eller larver som är pelagiska, medan de fullvuxna djuren lever närmare kuster,korallrev eller bottnar.
Inom 1900-talets stora industriellavalfångst används begreppetpelagisk fångst för verksamhet utan fasta landstationer, där valfångsten bedrivs med fångstfartyg som opererar i öppen sjö.
