Peking (ellerBeijing; 北京,Běijīng, bokstavligt översatt: ”norra huvudstaden”) ärhuvudstad iFolkrepubliken Kina sedan den 1 oktober 1949. Peking är ett av Kinas fyrastorstadsområden som står direkt under landets centrala förvaltning, vilket ger staden samma administrativa ställning som en provins. De övriga ärShanghai,Tianjin ochChongqing. Den totala folkmängden i det administrativa storstadsområdet uppgick till 19,6 miljoner vidfolkräkningen 2010.
Peking grundades för ungefär 3 000 år sedan och blev för första gångenKinas huvudstad år 1153.[3] Därefter har Peking med längre och kortare avbrott varit Kinas huvudstad den större delen av tiden fram till idag.
Under Olympiska spelen 2022 hölls främst tävlingar i isidrotter (såsom konståkning och curling) i Peking, medan traditionella alpina grenar ägde rum iYanqing, och snöidrotter (såsom skidskytte och backhoppning) iZhangjiakou.[6]
Peking har under sin historia haft en rad olika namn. Då staden först omtalades inledningen avVästra Zhoudynastin (1045 f.Kr–770 f.Kr) benämndes denJi 蓟 eller Jicheng 蓟城.[8] Någon gång under Västra Zhoudynastin[9] blev staden residens ifeodalstatenYan (燕) "svala".[10][11]
UnderSuidynastin (581–618) kallades staden prefekturenZhuo 涿郡[2] och under efterföljandeTangdynastin (618–907) ändrades stadens namn tillYouzhou 幽州[2][12]
År 938[13]–1125 underLiaodynastin användes både det tidigare namnet Yanjing[14] ochNanjing 南京.[2] Notera att detta Nanjing inte är samma stad som dagensNanjing.
UnderJindynastin (1115–1234) ändrades namnet tillZhongdu 中都 (mittens stad).[14][2]
UnderYuandynastin (1271–1368) användes inledningsvis namnet Yanjing[2] men efter ombyggnad kallades stadenDadu 大都 (stora huvudstaden) ellerKhanbalik (khanens stad) påmongoliska, eller Cambaluc vilket genomMarco Polos reseberättelser blev känt iEuropa.[11]
NärMingdynastin (1368–1644) tog makten ändrades stadens namn tillBeiping 北平[11] och 1403 ändrades namnet till dagensBeijing 北京.[2] Från 1928 till 1949 underRepubliken Kina användes det tidigare namnet Beiping.[13]
Under Qingdynastin även kallad Jingshi 京师[13] 1928 till 1949 användes det tidigare namnet Beiping.[13] Senare alternativt uttalat Peking
Enligt det idag vanligaste transkriberingssystemet,hanyu pinyin, skrivs stadens namnBěijīng, vilket i viss mån också påverkat svenskt språkbruk. Flera andra länder iEuropa, bland andraStorbritannien, har redan officiellt ändrat sin benämning av staden från Peking till Beijing. Namnet Běijīng betyder "nordlig huvudstad", medanNánjīng, en stad längre söderut i landet, betyder "sydlig huvudstad".Dōngjīng, "östlig huvudstad", visar på kinesisk förebild till namnetTōkyō. I perioderna under 1900-talet, då Běijīng inte var rikshuvudstad, bar den namnetBeiping (Peiping).
I Nordkina och istandardkinesiska är uttalet Běijīng. (Tonemtecknen betyder fallande, och därefter stigande tonfall på e:et, och högt oavbrutet tonfall på i:et).
På fyndplatsen hittades verktyg av sten och skelett, liksom ett mycket tjockt lager aska vilket tyder på att eld använts. Platsen är sedan 1987 antagen påUnescos världsarvslista. Fortfarande pågår ett vetenskapligt arbete på platsen och på senare tid (2005) har intressanta fynd gjorts.[21]
Vid Pekings centrala gataWangfujing hittades 1996 lämningarna efter en by frånPaleolitikum (äldre stenåldern) och fynden uppskattas vara 24 000 till 25 000 år gamla. Fynden hittades 11-12 meter under dagens marknivå vid byggnationen avOriental Plaza. En yta av 892 kvadratmeter grävdes ut under åtta månader och fynden visas nu för allmänheten i Wangfujing Paleolithic Museum.[22]
Karta som visar hur Beijings layout har förändrats genom historien
Stadens existens kan följas så långt tillbaka som tillVästra Zhoudynastins tid (1045 till 770 f.Kr.). Det dåvarande namnet för staden,Ji 蓟, nämns i en skriftlig källa från1000 f.Kr.. Ji var då en viktig plats för handel medmongolerna,sydkoreanerna och med de olika stammarna frånShandong samt centrala Kina. Ursprungligen var Ji enstadsstat[23] men blev snart en del ifeodalstaten Yan.[24]
Någon gång under Västra Zhoudynastin[9] blev Ji huvudstad i statenYan och kallades därför ävenYanjing (燕京,Yan-huvudstaden). Detta namnet, som staden också bar under en del av den tidiga kejsartiden, lever fortfarande kvar i befolkningens medvetande.Yanjing står lokalt för både en värdigt kulturnamn och somett populärt ölmärke, för övrigt Kinas största.
Den allra äldsta stadsbebyggelsen i Pekings närområde varYandu (燕都) vars ruiner finns iFangshandistriktet 43 km sydväst om centrala Peking. Yandu uppfördes runt 1000-talet f.Kr. och var feodalstatenYans första huvudstad.[25][26]
Efter attJindynastin erövrat staden år 1125 byggdes den ut till ungefär dubbla dess storlek. Staden expanderades år öster, väster och söder, men det kejserliga palatset från Yanjing återanvändes. Delar av sydvästra stadsmuren från denna tid finns fortfarande i dag synlig. Se:39°51'N 116°19'O. Staden blev år 1153 huvudstad för Jindynastin och byter namn tillZhongdu 中都.[27] År 1215 totalförstörs staden av mongolernasDjingis khan vidSlaget om Zhongdu.[28]
Grunden till Pekings stadsplan lades underYuandynastin, under vilkenKina utgjorde en del av detmongoliska väldet. Under Yuandynastin byggdes en stadsmur runt staden. Denna stadsmur är identisk med dagensAndra ringvägen, men med ett viktigt undantag: den nordliga stadsmuren följde under YuandynastinTuchenglu (traditionell kinesiska:土城路; förenklade kinesiska:土城路;hanyu pinyin:Tuchéng Lù), och befann sig därmed cirka fyra kilometer norr om den Andra ringvägen. Detta nordliga område utgjordes under Yuandynastin av ett gränsområde på vilket mongoliskager restes för besökande mongoliska stammar.
I samband med attYongle-kejsaren flyttadeMingdynastins huvudstad till Peking år1421 bestämdes det att staden skulle flyttas i sydlig riktning. Den norra stadsmuren flyttades från sin ursprungliga position vid Tuchenglu till dagens position vid den Andra ringvägen. Det nordliga området omedelbart söder om dagens Tuchenglu hade under den senare delen av Yuandynastin och den inledande perioden av Mingdynastin varit folktomt och därmed svårförsvarat. Detta var anledningen till att stadens position nu modifierades i sydlig riktning.
Peking bestod under denna tidsperiod av två städer (se karta), åtskilda genom en nio meter hög och mycket bredmur. Norr om denna mur låg Manchu- eller Tatarstaden, även kallad den Inre staden (Neicheng), söder därom den Kinesiska staden eller den Södra staden (Nancheng), även kallad den Yttre staden (Waicheng). Tatarstaden, som var den äldre stadsdelen, hade rektangulär form och omslöts av en 23 720 meter lång mur, 13–14 meter hög, 20 meter bred vid basen och 16–17 meter bred vid toppen och genombruten av nio stadsportar, av vilka tre gick till den kinesiska staden, över portarna och i de fyra hörnen fanns 30 meter höga paviljonger.
Även den kinesiska staden omgavs av en 15 900 meter lång mur, som var av mindre dimensioner (åtta meter hög) och genombruten av sju portar samt prydd med hundratals tempel, kiosker och bönkapell och i varje hörn med paviljonger samt på sidan av varje port med flaggstänger. Den kinesiska staden var likaledes av rektangulär form, men var något längre från öster till väster än tatarstaden. Utanför alla murarna låg breda, vattenfyllda gravar.
Tatarstaden bestod i sin ordning av tre delar: Tatarstaden i egentlig mening, även kalladJingcheng (hovstaden), där i princip endastmanchuer fick bo och som omfattade de perifera delarna av stadsdelen, Kejsarstaden eller "Den gula staden" (Huangcheng), upptagande mitten av stadsdelen, samt denFörbjudna staden (Zijincheng), som var en del av den förra och som fortfarande finns bevarad.
Kejsarstaden var omgiven med fyra–sex meter höga, 1,6 meter tjocka och sju kilometer långa murar med fyra portar. I Kejsarstaden fanns flera grävda sjöar (över den norra gick den berömda marmorbron) och två uppkastade utsiktshöjder; den ena (Jingshan, utsiktskullen, ellerMeishan, "kolkullen") är 66 meter hög, planterad med vackra träd och lämnar en vacker utsikt över omgivningen. Dessa sjöar utgör idagBeihaiparken ochZhongnanhai, där Kinas regering har sitt officiella residens.
Av äldre kinesiska byggnader i kejsarstaden kan nämnas ett lama-tempel,Förfädernas tempel och flera andra, den kejserliga familjens begravningshall och riksarkivet. I den Förbjudna staden, som är omgiven av en 5,8 meter hög röd tegelmur, ligger det kejserliga palatset, bestående av flera särskilda byggnader, i vilkas praktfulla salar "himmelens son" höll sitt hov.
Jingcheng upptog större delen av tatarstaden. I den låg en mångfald tempel, residens för flera av de kejserliga prinsarna och det storaklocktornet med en över 50 ton tung klocka. Palatsens tak var gula,mandarinernas och regeringsbyggnadernas ljusgröna, tempeltaken åter mörkblå, och de stora öppna platserna var belagda med färgade glaserade tegel. I dess sydöstra del står det påKhubilai khans befallning (1279) byggda observatoriet, som sedermera sköttes av de romersk-katolska missionärerna.
I södra delen av denna stadsdel låglegationskvarteret, där efter belägringen av de europeiskabeskickningarna underboxarupproret de europeiska makterna uppbyggde befästa legationshotell, och hela kvarteret var omgivet med murar.
Tatarstaden var den förnämligare stadsdelen med de vackraste byggnaderna, bredare och renligare gator, de flesta templen och så vidare. Utanför dess östra, norra och västra vallar låg tempel åt solen, jorden och månen, som ännu finns bevarade. Kinesstaden var däremot handelns och industrins centrum och liknade mer en stor marknadsplats än en stad.
Dock hade även den kinesiska staden några märkliga byggnader, bland annatHimmelens tempel, där kejsaren brukade tidigt på morgonen 22 december på ett öppet altare frambära ett offer tillShang Di och vid perioder av torka eller hungersnöd uppsände böner till samma höga gudomlighet, samt åkerbrukets tempel (väster om det förra), på vars fält kejsaren högtidligen vidvårdagjämningen inledde vårarbetet genom att plöja en fåra.
År1911 föll kejsardömet iXinhairevolutionen och revolutionärerna, ledda avSun Yat-sen, upprättade en provisorisk regering iNanking. Kejsarhovet gav generalenYuan Shikai i uppdrag att förhandla med den revolutionära regeringen och som ett resultat av förhandlingarna abdikerade kejsarhuset 1912 och Yuan blev utnämnd till Republiken Kinas förste president med säte i Peking. Den före detta kejsarenPu Yi fick tills vidare stanna kvar i denFörbjudna staden.
Den nyaKuomintang-regeringen bestämde sig dock för att flytta huvudstaden tillNanjing (Södra huvudstaden) år1928, varefter Pekings namn ändrades tillBeiping (norra friden; ävenPeiping).
I samband med kommunisternas maktövertagande på detkinesiska fastlandet, flydde den tidigare Kuomintang-regeringen under ledning avChiang Kai-shek, och dess armé, tillön Taiwan, där Republiken Kina fortlevde. IRepubliken Kina på Taiwan fortsatte man under många år efter 1949 bruket att kalla Peking för Beiping, då man varken erkände den nyaregeringen där eller att Peking var Kinas huvudstad. Republiken Kina gör än i dag officiellt anspråk på att representera hela Kina.
Satellitbild över Peking med omgivningar, oktober 2003.
Peking är beläget 110 kilometer väster omBohai, den västligaste viken iGula havet, och är omgiven av provinsenHebei, som staden tidigare tillhörde. I öster och sydost gränsar Peking även bitvis tillTianjins stadsprovins. Förvaltningsmässigt är Peking en enhet på provinsnivå, och har en areal på 16 410,54 km² vilket är något mindre änVästergötland. Endast 1 368,32 km² (åtta procent) tillhör den egentliga staden, vilket lämnar 15 042,22 km² (92%) som förorter och landsbygd. Staden Peking med de närmaste förortsdistrikten täcker en yta på 7 663,89 km².
Staden ligger i norra kanten av ett tätbefolkat lavaslättlandskap vilket i genomsnitt ligger på en höjd av 63 meter över havet och är halvvägs omgivet av berg framför den mongoliska högplatån. I nord-sydlig riktning är detta område 180 kilometer långt och i öst-västlig riktning över 170 kilometer. Andra större orter inom gränserna för Pekings storstadsområde ärTongzhou,Shunyi,Miyun ochChangping.
Peking är beläget i nordändan av den något triangelformade nordkinesiska slätten som öppnar sig söder och öster om staden. Bergen i norr, nordväst och väst avskärmar staden och den nordkinesiska jordbruksområdet mot ökenstäpperna på andra sidan.
De största vattendragen som flyter genom stadsprovinsen Peking är biflodernaYongding ochChaobai som båda rinner mot söder och är en del av flodenHai Hes avrinningsområde. Peking är också den norra ändpunkten förStora kanalen ("Kejsarkanalen"). En stor reservoar har byggts i den övre delen av Chaobaifloden som fungerar som en mycket viktigt färskvattenreservoar för Peking.
Den nordvästra delen av stadsprovinsen, särskilt distriktenYanqing ochHuairou, domineras avJundubergen, medan de västra delarna inramas av Xishanbergen. Den kinesiska muren, som slingrar sig tvärs genom de norra delarna av området, använde sig av den kuperade bergsterrängen som försvar mot anfall från nomadstammarna från nordligare stäpperna.Dongling iXishanbergen på gränsen till Hebei är Pekings högsta punkt, med en höjd av 2 303 meter över havet.
Den politiska makten i Peking utövas officiellt av stadens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och borgmästaren. Storstadsområdet Peking befinner sig administrativt påprovinsnivå, vilket betyder att borgmästaren i Peking är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvararKinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Stadens borgmästare sedan maj 2017 ärChen Jining (tillförordnad borgmästare).
I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Peking ochpartisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än borgmästaren. Partichef sedan maj 2017 ärCai Qi.
Under 2006 var Pekings nominellaBNP på 772,03 miljarder CNY (ca 97 miljarder US-dollar), vilket motsvarade en ökning från föregående år med 12 procent. BNP per capita var 49.505 CNY, en ökning med 8,8% och mer än dubbelt så stor än siffran från 2000. År 2005 kommer Pekings primär-, sekundär- och tertiärindustrier vara värda 9,77 miljarder CNY, 210,05 miljarder CNY respektive 461,63 miljarder CNY. Under 2006 var stadsbornas disponibla inkomst per capita 19.978yuan, en realökning med 12,9% från föregående år. Motsvarande inkomst för landbefolkningen var på 8.620 RMB per capita, en realökning med 9,6%. Den disponibla inkomsten för 20% av invånarna med de lägsta inkomsterna ökade med 16,7%, vilket är 11,4 procentenheter mer än ökningen för 20% av befolkningen med den högsta inkomsten.
Bostadsmarknaden och bilindustrin i Peking har varit särskilt snabbväxande. Under 2005 såldes 2604 miljoner kvadratmeter bostadsyta för totalt 175,88 miljarder CNY. Det totala antalet Peking-registrerade bilar i Peking år 2004 var 2.146.000, varav 1.540.000 var i privat ägo (en årlig tillväxt på 18,7%)
Peking CBD, i och runtGuomao, betraktas som den nya centrala affärsdistrikt i staden. Flertalet företag har sina huvudkontor där och i området finns bostäder med mycket hög standard.
Pekings gamla finansiella center längs gatorna Fuxingmen ochFuchengmen är fortfarande av stor betydelse. I områdena kringWangfujing ochXidan finns de största shoppinggatorna.
Zhongguancun, känd som "KinasSilicon Valley", är ett viktigt centrum för elektronik- och dator-relaterade industrier samt för läkemedelsforskning. Yizhuang, sydost om stadsområdet, är på väg att bli ett nytt centrum för läkemedel, IT och materialingeniørkunst.
Peking är också känt för att vara ett centrum för piratproduktion av allt från märkeskläder till de senaste DVD-skivorna som bortslumpas runtom i staden till främst besökande utlandskineser och turister. Staden är också världsledande inom produktion och distribution avmelamin och melaminrelaterade produkter (ammelin,ammelid ochcyanursyra.
Bland större industrier, kan nämnasShijingshan, som ligger i stadens västra utkant. Jordbruksproduktionen utanför tätorterna har vete och majs som primära grödor, liksom en omfattande odling av grönsaker.
Över två miljoner arbetstagare i stadsprovinsen är sysselsatta inom industrin. Det vidareförädlas livsmedel och tillverkas kläder, bomullsmaterial, syntetiska tyger, papper, smörjmedel, elektroniska produkter och mycket annat. Byggnadsindustrin började växa på allvar som en följd avDeng Xiaopings reformer från 1978, och sysselsätter omkring 700 000 byggnadsarbetare.
Peking har blivit alltmer känt för sina innovativa entreprenörer och snabbväxande nyetableringar. Denna kultur har ekonomisk uppbackning från ett stort antal kinesiska och utländska investeringsfirmor, till exempelSequoia Capital, vars kinesiska huvudkontor återfinns i Chaoyang-distriktet i Peking. Shanghai betraktas alltjämt som Kinas ekonomiska centrum, men detta beror främst på grund av det stora antalet företag som har sina huvudkontor där och mindre på att det är Kinas center för entreprenörskap.
Pekings internationella flygplats ligger iShunyi, cirka 20 kilometer nordost om Pekings centrum och hade 78 miljoner passagerare2011, med 517 584 avgångar och ankomster.[31] Flygplatsen har direkt motorvägsförbindelse till Pekings centrum och kapaciteten har utökats sedanOlympiska sommarspelen 2008 med bland annat ytterligare en motorväg och en linje itunnelbanenätet. Nästan alla stadens internationella avgångar avgår från denna flygplats och likaså de flesta och viktigaste inrikesturerna. När flygplatsens tredje terminal, Terminal 3, öppnade i mars 2008 var detta världens största flygplatsterminal. Söder om Peking pågår sedan 2014 uppbyggnaden avBeijing Daxing internationella flygplats,
En mycket mindre flygplats ärBeijing Nanyuans flygplats. Den ligger endast 15 kilometer söder om centrala Peking i distriktetFengtai. Den är nyare och relativt liten och har cirka en miljon passagerare (2008).[32]
Andra flygplatser i närheten av staden är Beijing Liangxiang, Beijing Xijaio, Beijing Shahe och Beijing Badaling. Dessa flygplatser är först och främst militärflygplatser.
Peking knyts samman med andra städer via nio motorvägar. Motorvägnätet runt Peking förbättras ständigt och byggs ut. För trafiken i själva stadsområdet finns fem stora ringvägar (dock mer rektangulära än cirkulära) och breda genomgående vägar. Man definierar Pekings stadscentrum som det område som ligger innanför den innersta ringvägen (Andra ringvägen, någon "första" ringväg finns inte), ochStorpeking är det som sträcker sig fram till denFemte ringvägen.
LiknandeMoskva har Peking ett relativt sammanpressat stadscentrumområde, men bostäderna breder ut sig över ringvägarna. Detta har medfört stora trafikproblem och ofta blir det trafikstockning och utbyggnader och fler ringvägar hjälper inte problemen.
I själva staden byggs kollektivtrafiken upp av bland annat nästan ett tusen buss- och trådbusslinjer. Stadens första trådbuss körde26 februari1957.
Peking har entunnelbana. Tunnelbanan byggs ut för fullt och är redan ett av världens största system. Till flygplatsen och city gårAirport Express som är en del i tunnelbanans nät.
.jpg)
