Cézanne målade meststilleben av bland annatäpplen ochapelsiner, figurkompositioner och landskap från södra Frankrike.[5] HansKortspelarna såldes 2011 för rekordsumman 300 (eller 250[6]) miljoner dollar.
Paul Cézanne inledde sitt konstnärskap som tioåring, då han tecknade för en munk i klosterskolan hemma i Aix-en-Provence. Detta följdes av olika kurser i teckning och målning, anordnade vid stadsmuseet.[3]
1861 avbröt han de juridikstudier som han inlett tre år tidigare, lämnade Aix-en-Provence och tog upp sina konststudier iParis. Där misslyckades han med att bli antagen tillÉcole des Beaux-Arts, och förhoppningen om att bli en etableradSalongsmålare stäcktes. Istället fann han inspiration genom umgänge med andra unga bildkonstnärer i Paris, hos sådana somClaude Monet,Camille Pissarro,Auguste Renoir ochÉdouard Manet. Dessutom genomförde han egna studier av kända målningar som hängde påLouvren.[3]
Cézannes tidiga period, som brukar benämnas den "romantiska", inleds med hans första bevarade målningar. Perioden sträcker sig från 1858 och fram till 1872 då han vistades iAuvers-sur-Oise. Typiska verk under denna period ärPoetens dröm (1859–1860),En ny Olympia (1870) ochpersonporträttetAchille Empéraire (1867–1870).[3]
Åren 1872-1877 anslöt Cézanne sitt måleri till Pissarros och de andra samtidaimpressionisterna. Av de totalt åtta impressionistutställningar som anordnades mellan 1874 och 1886 deltog han i två (1874 och 1877).[3]
Efter 1886 lämnade Cézanne kretsen kring impressionisterna för en mer självständig "postimpressionistisk"[6] utveckling som har beskrivits som revolutionerande. Han bytte måleriteknik och bytte ut sitt murande av färglager med smalapalettknivar mot användandet av en tunn,laserande färg. Denna applicerade han på duken med korta, parallellt anlagda penselstreck. Dessutom utvecklade han ett raffinerat perspektiv runt färgens användning, där även modelleringen av föremålen togs i beaktande.[3]
Detta ledde till en helt ny attityd till bildskapandet inom bildkonsten, därillusion ersattes avkonstruktion. Målarens överväganden hängde i första hand samman med målardukens reella begränsningar. Cézanne menade att det var på dukens yta som konstverket skapades, intebakom denna. Han markerade sin frigörelse från konstverket som ett "fönster", genom att bryta upp det sammanhållna perspektivet via bruket av många olika blickpunkter. Föremålen på hans bilder kunde även variera i skala, oavsett deras verkliga storlek. De olika rumsplanen i bilden staplades på varandra likt teaterscenens olika kulisser, något som ytterligare förstärkte målardukens tvådimensionella karaktär.[3]
1882 flyttade Cézanne från Paris och återvände till födelsestaden Aix-en-Provence. Han arbetade med stor kraft vidare i långa sviter avstilleben,landskapsmålningar och personporträtt. Han letade efter en "formel" som kunde tydliggöra hans eget måleri. Under det sista årtiondet av hans liv återkom han regelbundet till "badare", ett motiv som enligt honom själv tog fram olika sidor av hans konst. Den största av dessa bilder,De stora baderskorna (även känd somBadande kvinnor[3]), arbetades på under åren 1898-1905 och var vid hans död 1906 oavslutad.[3]
Cézanne var sedan barndomen vän med författarenÉmile Zola, och båda lämnade Aix-en-Provence för Paris.[7] Emellertid blev de ovänner. Cézanne avbröt deras vänskap därför att han ogillade vad Zola 1886 hade skrivit om honom i bokenL'Œuvre (Konstnärsliv).
1895 arrangerades en 150 målningar stor retrospektiv utställning i Paris, vilket gav en ny konstnärsgeneration chansen att upptäcka Cézannes måleri och hans konstnärliga problematik alltsedan 1860-talet. Denna problematik fortsatte att ge inspiration åt hela den tidigaste generationen av modernistiska konstnärer, i färganalysen hosfauvisterna och formanalysen hoskubisterna.[3]
Paul Cézannes landskap gav inspiration åtGeorges Braque ochPablo Picasso då de skapade kubismen.[4] Cézanne skulle kunna karakteriseras som bron mellanimpressionismen och kubismen. I målningar somMontagne Sainte-Victoire (1885) ochMadame Cézanne (1887) syns impulser till både kubismen och fauvismen.
Cézannes betydelse som föregångare för den moderna konsten har på senare år lett till ökat och förnyat intresse. HansKortspelarna såldes 2011 för rekordsumman 300 (ibland noterad som 250[6]) miljoner dollar.[8]
När man ska förklara kubismen citerar man ofta ur ett brev av Cézanne:
”
Betrakta naturen genom cylindern, sfären och konen. Allting i rätt perspektiv så att varje sida hos ett föremål eller ett plan är riktat mot en central punkt.
„
Cézanne är representerad vid bland annatGöteborgs konstmuseum.[9] 1993 sammanställdes Cézannes korrespondens av John Rewald.[3]
MålningenLa Carrière de Bibémus (1895) var den första av en rad målningar Cézanne gjorde av det antika stenbrottet i Bibémus, med sin ockrafärgade sten i närheten av Aix-en-Provence. Den förvärvades 1907 av den tyske konstbeskyddaren Karl Ernst Osthaus till det museum han grundat iHagen och som efter hans död flyttades tillEssen, nämligenMuseum Folkwang. Där beslagtogs målningen i augusti 1937 somentartete Kunst. Den avyttrades året efter, det vill säga såldes för eller byttes mot okänt vad, avHermann Göring via ombud till konstsamlaren Franz Koenigs i Amsterdam. Denne överlät målningen till samlaren Siegfried Kramarsky som förde med sig den när han emigrerade till New York 1938. Museum Folkwang förvärvade 1964 tillbaka målningen när den var till försäljning hos Galerie Walter Feilchenfeldt i Zürich.
![Stilleben [utan år]](/mt/?noimg=&dark=on&url=https%3a%2f%2fsv.wikipedia.org%2fwiki%2fFil%3aC%25C3%25A9zanne_-_FWN_1974.jpg)
.jpg)
