Natosymbolen för en infanteribrigad, krysset ovanför rektangeln anger att det är en brigad. Krysset i rektangeln anger att det är ettinfanteriförband. Den blåa färgen anger att det är egna eller allierade styrkor.
Enbrigad (avitalienska:brigata ellerfranska:brigade, kompani; möjligen ursprungligen avkeltiskansbriga, strid) utgörs av ett antal (ofta 2–4)bataljoner med ett eller flera understödjandekompanier samt tillhörandelogistiska enheter, som ställs samman för en specifik uppgift. Styrkan varierar i de flesta länder i storlek mellan 1 500 och 3 500 man (en svensk brigad omfattar däremot vanligen omkring 5 600 man).
En brigad är normalt mindre än endivision och ungefär dubbelt så stor som ettregemente. En brigad leds normalt av enbrigadgeneral (enstjärnig general) elleröverste.
Benämningen förekommer första gången under 1500-talet för att beteckna infanteriets stridsformering. Den spanska brigaden utgjordes av 4 eller 7 stora, kvadratiska slaghopar,tertior kallade, ordnade rutvis på tre linjer. Den nederländska brigaden, ordnad avMoritz av Nassau, utgjordes av 4 halvregementen om 500 man, uppställda rutvis på tio leds djup. Efter den senare ordnadeGustav II Adolf den svenska brigaden, helbrigaden, om 2 000 man eller mera, bestående av två halvbrigader om 1 000-1 200 man ordnad i sex led. Under 1700-talet användes benämningen emellanåt, särskilt i Frankrike, för att beteckna ett antalbataljoner ellerskvadroner, som tillfälligtvis förenats. Under franska revolutionen trädde benämningen halv brigad i Frankrike i stället för regemente, och underNapoleons tid förenades två halvbrigader till brigader, en enhet som även infördes i andra arméer.
Det har tidigare funnits flera olika typer av brigader inom densvenska armén. En armébrigad uppgick till en personalstyrka om c:a 5 000 man. Brigaden var organiserad med stab,bataljoner och vissa friståendekompanier. Vanligtvis bildade 3-4 brigader enarméfördelning.
Den vanligaste brigadtypen, infanteribrigaden (IB), skulle utgöra ryggraden iinvasionsförsvaret. Brigaden var utrustad och organiserad för strid iklimatet ochgeografin i de södra och mellersta delarna av Sverige. Infanteribrigaden var främst hjuldriven med visst stöd avbanddrivna fordon. Brigaderna var under åren organiserade i olika brigadformer som:IB 49,IB 59,IB 66 samtIB 77. Under 1980-talet började en ny brigadtyp att utvecklas,IB 2000, vilken skulle mekanisera infanteriet. Brigadtypen var tänkt att vara operativ 2004, men avvecklades genomförsvarsbeslutet 2000.
Norrlandsbrigaderna tillkom under 1960-talet genom att ett antal infanteribrigader utvecklades och organiserades för att på ett bättre sätt klara klimatet och geografin iNorrland.[1] Jämfört med infanteribrigaderna var Norrlandsbrigaderna till största delen försedd medbanddrivna fordon. Brigaderna var under sin existens organiserade i följande brigadformer:Norrlandsbrigad 63,Norrlandsbrigad 69R samtNorrlandsbrigad 85. Under 1990-talet var det planerat att övergå till en ny brigadorganisation,Norrlandsbrigad 2000. Denna kom aldrig att bli verklig, då alla Norrlandsbrigader avvecklades år 2000.
En mekaniserad brigad var i den svenska armén en reducerad pansarbrigad organiserad med 60 stridsvagnar.
I samband medförsvarsbeslutet 1992 beslutaderegering Bildt den 20 januari 1994 om att införskaffa 120 styckenLeopard 2 Improved (Stridsvagn 122) med option på 90 stycken vagnar samt leasing av 160 styckenLeopard 2A4 (Stridsvagn 121) från Tyskland. MekB 19, PB 9 och PB 8 skulle i nämnd ordning tillföras Stridsvagn 122. För att PB 8 skulle kunna tillföras stridsvagn 122 krävdes dock att Sverige utnyttjade optionsrätten på de resterande 90 fordonen. Optionsrätten utnyttjades dock aldrig, varför förbandet endast utrustades med stridsvagn 121.[2]
En mekaniserad infanteribrigad var i den svenska armén en tidigare infanteribrigad eller norrlandsbrigad.
I samband medförsvarsbeslutet 1992 köptes ett större antal rysktillverkade stridsfordon (Pansarbandvagn 401,MT-LB och Pansarbandvagn 501,BMP-1) in från länder i den fornaWarszawapakten. Fordonen var tänkta att mekanisera och bygga stommen i den tilltänkta brigadtypenIB 2000/NB 2000, där både infanteri- och norrlandsbrigaderna skulle ingå, men där norrlandsbrigaderna skulle utrustas medStridsfordon 90. Varken infanteri- eller norrlandsbrigaderna hann bli helt mekaniserade, utan de sista brigaderna avvecklades år 2000.
En pansarbrigad var i den svenska armén en brigad organiserad med 72 stridsvagnar. Exempel på pansarbrigader ärPB 8 ochPB 26. Pansarbrigaderna fanns i brigadorganisationerna PB 43,PB 49,PB 58,PB 63, Pansarbrigad 63R, Pansarbrigad 63M och Pansarbrigad 90. År 1998 omvandlades de sista pansarbrigaderna till mekaniserade brigader.
Under första hälften av 1900-talet fanns brigader organiserade som motorbrigad, cykelbrigad samt kavalleribrigad. I 1941 års försvarsutredning föreslogs det att tretton brigader skulle uppsättas. Förslaget byggde på samma princip som vid uppsättningen avfältregementen ochdubbleringsregementen, det vill säga ordinarie nummer plus 30. Dock så kom endast fem brigader att sättas upp.[3] I samband medförsvarsbeslutet 1948 renodlades armén till två brigadtyper, infanteribrigad samt pansarbrigad.[4]
Kustartilleribrigad var det högsta förbandet inom kustartilleriet, vilka var mindre till storleken än arméns brigader. Från slutet av 1980-talet fanns det sex brigader. Senare omdöptes alla kustartilleribrigader utom två till marinbrigader. Såväl förband frånmarinen som urarmén ingick och personalstyrkan var varierande mellan 3 000 och 5 000 man. Förbanden utgick ur krigsorganisationen i försvarsbeslutet år 2000.
Svarta brigader (alternativtsvartbrigader) var ett uttryck som uppstod inom Försvarsmakten under 1900-talets senare hälft genom att brigader som beslutats för avveckling kom att kvarstå inom den svenska krigsorganisationen, fast ombildade till enFo-grupp/stridsgrupp inom ett försvarsområde. Bakgrunden till detta var att krigsorganisationen räknades av politiker och officerare i antal brigader och de avvecklade ingående delarna i brigaderna gick att dölja som bataljoner inom försvarsområdena som lokalförsvar. Exempel på så kalladesvartbrigader är
Västerbottensbrigaden (NB 20) vid I 20 som upphörde 1971 och istället sattes upp vid I 21 som NB 51. Förbandet fanns dock kvar vid I 20, dock som tre "fristående" norrlandsskyttebataljoner typ F.
Blåa brigaden (PB 6) avvecklades som brigad 1980 men övergick vid avvecklingen till en försvarsområdesgrupp benämnd 6. pansargruppen och bestod av tre pansarbataljoner.[5]
Gula brigaden (IB 1) avvecklades 1984 i samband medförsvarsbeslutet 1982 men kom att kvarstå som tre fristående skyttebataljoner (Skbat F).
Hälsingebrigaden (IB 44) skulle avvecklas i samband med försvarsutredning 1988, men kom att kvarstå som 44. fogruppen inom Gävleborgs försvarsområde (Fo 21).
IUSA:s armé används termenbrigade istället förregiment utom vad gällerkavalleriet. Detta beror på att ettregiment har en bestämd storlek medan brigadens storlek kan anpassas till uppdraget.
-_Infantry_(NATO_APP-6).svg)
