Panamerikanism är beteckningen för en tidigare existerande, särskilt iFörenta staterna livaktigpannationell rörelse för samtliga självständigaamerikanska staters närmande till varandra för att bedriva en i möjligaste mån enhetlig och gemensam politik.
Monroedoktrinen har särskilt i sina senare utvecklingsformer tolkat Förenta staternas anspråk på den ledande rollen vid en dylik sammanslutning, och delvis som motvikt mot befarade förmynderskapssträvanden från Förenta staternas sida har tid efter annan försök gjorts att skapa något slags gemenskap mellan "detlatinska Amerikas" inbördes ofta stridiga stater. Vid möten mellansydamerikanskajurister 1877-1878 iLima och 1888-1889 iMontevideo har varjehanda överenskommelser träffats om gemensam lagstiftning i fråga om utlämning, internationell privat- och handelsrätt m. m. För främjande av panamerikanska idéer i vidaste mening har dessutom flera panamerikanska konferenser hållits.
Till en sådan, som skulle sammanträda iWashington, D.C. 1882, utfärdades inbjudan av Förenta staternasutrikesminister J. G. Blaine, menkrig mellan flera sydamerikanska stater hindrade dess hållande. Däremot hölls verkligen en dylik konferens i Washington2 oktober1889-19 april1890 under Blaines presidium; deltagare var alla amerikanska republiker utomDominikanska republiken. Resolutioner fattades om gemenskap på en mängd områden, men det praktiska resultatet inskränkte sig till upprättandet av "De amerikanska republikernas internationella byrå" för samlande och publicering av uppgifter rörande de vid konferensen representerade staternas handel, produkter, lagstiftning och så vidare
Den andra panamerikanska konferensen hölls22 oktober1901-31 januari1902 iMexiko (efter mexikansk inbjudan på initiativ av Förenta staternas presidentWilliam McKinley. Beslut fattades bl.a. om utlämningsfrågor, patenträtt samt litterär äganderätt, och de amerikanska republikernas ställning till skiljedomssaken diskuterades livligt; alla dessa republiker var representerade vid konferensen, och den ovan omtalade internationella byrån fick en fastare organisation.
Tredje panamerikanska konferensen hölls iRio de Janeiro21 juli-26 augusti1906; 19 republiker (alla utomHaiti ochVenezuela) var representerade. Resolutionerna gällde ungefär samma frågor som vid de båda föregående konferenserna, och den internationella byråns verksamhetsområde utvidgades ytterligare.
Tidigt på 1900-atylet mattade intresset för den form av panamerikanismen som drevs på 1800-talet, inte minst från de latinamerikanska republikernas ledande män. Som uttryck för de sydamerikanska staternas mera på jämlikhetens grund fotade panamerikanska strävanden kan anses deras medlingsanbud 1914 under Förenta staternas konflikt med Mexiko. På det vetenskapliga området har gemensamhetstanken bl.a. tagit form i panamerikanska vetenskapliga kongresser för behandling av rent amerikanska vetenskapsproblem; sådana har hållits iSantiago de Chile1908 och Washington 1912.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Panamerikanism, 31 mars 1914.