Pälsens färg varierar mycket mellan svart, ljusgrå och gulaktig. Flera individer har mörka fläckar och strimmor på kroppen som varierar i storlek och form. Det förekommer även enfärgade pampaskatter. Katten har ibland mycket långt hår så att den känns större än den egentligen är. Pampaskatten har en kroppslängd omkring 70 cm och en svanslängd omkring 30 cm. Vikten är för vuxna djur i naturen cirka tre kilogram och för djur i fångenskap upp till sju kilogram.[2]
Arten förekommer på grässlätten i södraBrasilien ochPatagonien men även iAnderna frånEcuador söderut.Habitatet utgörs av både tempererade skogar och öppna landskap. Pampaskatten hittas bland annat ibuskskogar, i gräsmarker, i skogsdungar, i träskmarker och i klippiga regioner. Den når i Anderna 5 000 meter över havet.[1] Iakttagelser från södraColombia behöver bekräftelse.[3]
Denna katt är huvudsakligen aktiv på natten. Den livnär sig avgnagare, till exempelmarsvin, och av marklevandefåglar. Vid kusten tar katten även ägg och ungar avpingviner. Arten har även bra förmåga att klättra i träd.[2] Dessutom finns många berättelser om pampaskatter som stjältamhöns.[1]
Fortplantningssättet är främst känt från individer som hölls i fångenskap. Honan föder en till tre ungar per kull efter 80 till 85 dagardräktighet. Unga honor kan para sig framgångsrikt när de är två år gamla. Pampaskatten lever cirka nio år i fångenskap och några exemplar blev 16 år gamla.[3]
Artens ställning i systematiken är omstridd. Tidigare räknades djuret till släktetFelis och idag klassas den ofta i släktetOncifelis. Några forskare anser att pampaskatten utgör ett eget släkte,Lynchailurus. Wilson & Reeder infogar släktetOncifelis i släktetLeopardus.[4] De sistnämnda forskare och García-Perea (1994) hävdar även att arten ska skiljas i tre arter.[1]
^ [abcde]Leopardus colocolo påIUCN:s rödlista, auktor: Lucherini, M., Eizirik, E., de Oliveira, T., Pereira, J. & Williams, R.S.R. (2016), besökt 13 februari 2023.