| Pampashjort Status i världen:Nära hotad[1] | |
 Ozotocerus bezoarticus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Familj | Hjortdjur Cervidae |
| Släkte | Ozotoceros Ameghino, 1891 |
| Art | Pampashjort O. bezoarticus |
| Vetenskapligt namn | |
| §Ozotoceros bezoarticus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pampashjort ellerbesoarhjort[2] (Ozotoceros bezoarticus) är enart i familjenhjortdjur som förekommer iSydamerika och placeras som ensam art i släktetOzotoceros.[3]
Med en kroppslängd (huvud och bål) mellan 110 och 140 cm, en svanslängd av 10 till 15 cm, enmankhöjd mellan 70 och 75 cm och en vikt mellan 25 och 40 kg är denna art tydlig mindre änkronhjorten ochsumphjorten. Pälsen har på ovansidan en rödbrun till gulgrå färg och är på buken vitaktig. Arten har vanligen ett mörkare ansikte, men i motsats till sumphjorten inga svarta fläckar nedanför munnen. Pampashjorten har även smalare öron. Dessutom är svansen uppdelad i en brun ovansida och en vit undersida. Hannarnas horn slutar oftast i tre taggar på varje sida.
Hannar tappar sina horn i augusti eller september (senvinter). De nya hornen är under sommaren (december) fullt utvecklade.[4]
Arten har en kort och glesunderull som kan saknas hos nordliga populationer samt täckhår som är på kroppens sidor omkring 2,5 cm långa. De blir lite längre på ryggens topp. Artenstandformel ärI 0/3C 0/1P 3/3M 3/3. Hos några exemplar finns även ett par övre hörntänder.[5]
Pampashjortens utbredningsområde ligger iBrasilien,Argentina,Uruguay ochParaguay. Omkring året 1900 levde arten i ett stort sammanhängande område i savannlandskapetCerradon och i det angränsande slättlandetPampas. Beståndet delades fram till 2010-talet i flera från varandra skilda populationer och den aktuella utbredningen motsvarar bara 1 procent av den ursprungliga utbredningen.[1]
Arten har samma utbredningsområde som sumphjorten men föredrar savann med torr mark istället för träskmarker. Idag förekommer arten även på odlad mark.
I Argentina hittas pampashjorten även på saltrikmarskland. Den når i bergstrakter 1000 meter över havet.[1]
Arten lever antingen ensam eller i små grupper med i genomsnitt fem individer. Är det god tillgång på föda förenas grupperna ibland till hjordar på upp till femtio djur.[4] Dessa hjordar upplöses vid dagens slut.
Vanligtvis är pampashjortar aktiva på natten men i individer som känner sig säkra kan leta på dagen efter föda. En individ som känner sig hotad står orörligt i ett gömställe. När pampashjorten är synlig för inkräktaren springer den iväg med flera skutt och med svansens vita undersida upphöjd.[4]
Hannar producerar en doftande vätska ikörtlarna vid de bakre hovarna som andra artfränder kan igenkänna över 1,5 km avstånd.[4] Lukten påminner om lök.[5]
Exemplar som kan leva ostörd vilar och idisslar ofta på samma plats och växtligheten där pressas ihop. Hjorten lämnar sin avföring invid sovplatsen innan den ger sig iväg.[5] Individerna stannar i ett begränsat område och utför inga längre vandringar.[4]
Pampashjorten äter bland annat unga gröna växtskott samt blad från buskar och örter.[4]
Under parningstiden förekommer strider mellan två eller flera hannar för rätten att para sig. Hannar markerar även buskar och andra växtdelar med vätska från huvudets körtlar. Under striden slår de med hornen och med framfötterna mot varandra. Å andra sidan har pampashjorten inget fast revir och hannar etablerar inte så kalladeharemsgrupper.[4] Efterdräktigheten som varar i cirka sju månader föder honan en unge som vid födelsen är prickig. De flesta ungar föds under våren (september till november på södra jordklotet). Före ungens födelse lämnar honan flocken och de lever en tid avskild från artfränder. Ungen börjar ungefär efter 6 veckor med fast föda och den stannar cirka ett år i moderns närhet. Ungefär samtidig blir ungen könsmogen. Individer i fångenskap leve lite längre än 21 år.[4]
Tidigare fanns pampashjortar i stort antal på grässtäppen i Argentina och Uruguay. Arten hade för de sydamerikanskaindianerna en liknande roll sombisonoxe i Nordamerika.[4] Efter att europeiska invandrare bosatte sig i regionen förlorade pampashjorten stora delar av sitt utbredningsområde. Pampashjortar jagades i stort antal för att skapa plats åt européernas får. Arten listas trots allt avIUCN som nära hotad (near threatened). Den på den argentinskapampas levande underartenOzotoceros bezoarticus celer räknas som hotad, populationen av de andra underarterna,Ozotoceros bezoarticus leucogaster i Paraguay ochOzotoceros bezoarticus bezoarticus i Brasilien och Uruguay, är större.
Vuxna exemplar faller offer för frigående hundar och ungar dödas ibland av förvildade tamsvin. Dessutom fångas pampashjortens ungar för att hålla de som sällskapsdjur. Pampashjorten jagas även idag för köttets eller troféernas skull samt som sport.[1]
Wikimedia Commons har media som rörPampashjort.
|
