Pablo Ruiz Picasso, egentligenPablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad Ruiz y Picasso, född25 oktober1881 iMálaga iAndalusien, död8 april1973 iMougins iProvence, var enspanskkonstnär ochpoet. Han levde större delen av sitt liv iFrankrike och är en av 1900-talets mest kända bildkonstnärer. Han räknas som den mest mångsidige och nydanande konstnären inommodernismen.[4]
Pablo Picasso föddes i ett hus vid Plaza de la Merced i Málaga i Andalusien. Han var son till José Ruiz y Blasco,målare ochkonstprofessor, och María Picasso y López. Födseln var mycket dramatisk. Barnmorskan trodde att han var dödfödd och ägnade sig istället åt modern. Det var farbrodern, läkaren Don Salvador som sannolikt kom att rädda hans liv, genom att andas cigarrök i den nyföddes näsborrar så att han kvicknade till och började skrika.[5] Av sin far, som var bildlärare, lärde sig Picasso bildkonstens grunder, som figurteckning och målning med olja. Han visade från tidig ungdom prov på en brådmogen konstnärlig skicklighet. Hans första kända oljemålningPicador målades 1889.[6] Vid tio års ålder började Pablo signera sina målningar med sin mors flicknamn: Picasso.
Han bedrev större delen av sina studier iBarcelona, där han bodde 1895[4]–1904[7]. Han studerade vid ett flertal konstskolor, ofta de skolor där hans far arbetade. Den sista skola Picasso gick på var San Fernandos Kungliga Akademi i Madrid. Men där var han mindre än ett år och tog ingen examen.
Picassos tidiga verk, exempelvisPorträtt av Coquiot (1901), återspeglar en påverkan frånjugendstilen och detpostimpressionistiska måleriet, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och från sina besök iParis. Målningarna från 1901–1904, "den blå perioden", har i huvudsak fattiga och lidande människor som motiv, till exempelDen gamle gitarristen (1903). Den återhållsammafärgen och de förenklade formerna bidrar till att skapa en känsla av intensiv melankoli och patos.
1904 bosatte sig Picasso i Paris och började träffa konstnärer och författare, däriblandApollinaire ochKees van Dongen samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för den så kallade "rosa perioden", till exempelPojke med häst (1905), i en ljusare sinnesstämning och färgskala. Alla Picassos tidiga verk ger prov på en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika uttryck och hans ohämmade lust att experimentera i sökandet efter mer tillfredsställande uttrycksformer. Fastän han förblev oberörd avfauvismen intensifierades den experimentella sidan av hans arbete omkring 1906–1907.
Inspirerad av både primitiv form (till att börja med den forntidaiberiska kulturen och senare afrikanska masker och träskulpturer) ochCézannes stränga bilduppbyggnad åstadkom Picasso en genomgripande revolution inom måleriet. Den epokgörandeLes Demoiselles d'Avignon (1907) var ett medvetet försök att avsluta experimenten och trots att dessa uppenbarligen fortfarande pågick under själva utförandet av målningen, var den det avgörande steget i konstnärens befrielse från sina traditionella skyldigheter mot verkligheten. Denafrikanska konsten, som Picasso bekantade sig med omkring 1906, hämmades inte av en föreställande tradition, och dess underliga former (både förvrängda och uppfunna) skapade ett slags "prejudikat" av yttersta vikt. Genom att blanda denna frihet medCézannes känsla för disciplin i bilduppbyggnaden utvecklade Picasso och Braquekubismen, som nämns tidigare.
Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Pablo Picasso ochGeorges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras avGuillaume Apollinaire.
I tidiga "analytiska" kubistiska målningar somPorträtt av Vollard (1910) är motivet fortfarande tydligt igenkännligt även om det helt fritt har skurits i småbitar och ordnats på nytt i enlighet med ett komplicerat system av halvt genomskinliga plan där gestalten och det grunda rum den befinner sig i har ingått total förening. Senare blev själva "omstruktureringen" mera uppenbart ett självändamål. I den "syntetiska" kubismen, till exempelStilleben med fiol (1913), innebar användningen av verkliga föremål på bildytan dels en uttalad betoning av ytan, dels fastställdes på ett omstörtande sätt att målningen snarare skapar sin egenverklighet än imiterar verkligheten. Kubismens inverkan på den europeiska konstens utveckling, både vad gäller skulptur och måleri, har varit omfattande och varierande.
Picassos arbeten från 1914, då hans samarbete med Braque upphörde på grund avförsta världskriget, hade alla sitt ursprung i kubismen. Fram till 1921 fortsatte han att arbeta i den "syntetiska" kubismens formspråk; ett arbete som kulminerade i den monumentalaTre musikanter (1921). Mellan 1917 och 1921 arbetade han meddekoren till flera avRyska balettens uppsättningar (till exempel mellanaktsridån tillParade, 1917) och besökte tillsammans med danskompanietRom,Neapel,Florens ochBarcelona. Det är möjligt att besöken iItalien uppmuntrade det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner mellan 1919 och 1925.
De orörliga och monumentala gestalterna blir alltmer groteska och våldsamma och leder fram till de omstörtande verken från perioden 1925–1940. Där ingår den ursinnigaTre dansare (1925), de fritt skapade kropparna på 1930-talet med sina dubbeltydiga organiska former ochGuernica (1937). Dessa verk avslöjar den underliggande expressiva kraften i Picassos konst, vilken dittills undertrycks i kubismen.
Konfiskering av picassomålningar i Nazityskland 1937
Tyska museer och offentliga samlingar berövadeskonståret 1937 på såväl inhemsk som internationellmodern konst frånvan Goghs 1880-tal, över förkrigstidens förstaabstraherande konst till slutet av den tyskaWeimarrepublikens uppsluppnaexpressionistiska måleri. Kubismen hade utövat ett stort inflytande även här, inte minst Picasso hade haft ett stort utrymme på till exempel den betydelsefullaSonderbunds internationella konstutställning iKöln redan 1912, men även fortsättningsvis. På order av det tyskapropagandaministeriet och med början i juli 1937 beslagtog den tyska riksorganisationen för bildkonst,Reichskammer der bildenden Künste, all så kalladentartete Kunst, i en flera år lång aktion som efteråt uppskattas till att omfatta över 20 000 målningar, grafiska verk och skulpturer. En liten del av detta visades påvandringsutställningenEntartete "Kunst" (1937–1941). Inga verk av Picasso var med på denna avsiktligt nedvärderande utställning, men de fyra målningar som fanns av honom på olika museer hade beslagtagits,Tête de femme / Frauenkopf (olja på duk, 1922),Buveuse d'absinthe / Absinthtrinkerin (olja på duk, 1902),La famille Soler / Familie Soler (olja på duk, 1903) ochAcrobate et jeune Arlequin / Akrobat und junger Harlekin (olja på duk, 1905). Dessa målningar varkonståret 1939 till försäljning på en auktion kallad "Målningar och skulpturer av moderna mästare från tyska museer" i schweiziskaLuzern.Tête de femme såldes för 8000Sfr, att jämföra med auktionen påChristie's 2001, då den såldes för 6 826 000 dollar.Buveuse d'absinthe var den enda målningen som inte blev såld, men den ingår sedan 1942 i den schweiziske ögonläkaren Othmar Hubers samling iGlarus, efter ett byte mot den religiösa målningenHeilige Familie (Maria mit Kind) av 1600-talsmålarenAnthonis van Dyck, då värderad till 24 000 Sfr och tänkt att ingå i det planeradeFührermuseum iLinz.[8]La famille Soler finns idag på Le Musée d’Art moderne et d’Art contemporain iLiège, medanAcrobate et jeune Arlequin finns i privat ägo iAten. Utöver målningarna beslagtogs även 13 olikagrafiska tryck, vilka så småningom såldes direkt eller på auktion via konsthandlare till privatpersoner och utländska museer. BokenDie Kunst der Gegenwart (München, 1923), där Picasso hade med två grafiska blad, beslagtogs också och lades senare upp till försäljning för 5 dollar hos en konsthandlare iGüstrow 1940.[9]
Picasso deltog i den förstasurrealistutställningen i Paris 1925. Även skrifter av honom brukar räknas till den officiella surrealistlitteraturen.André Breton tog till exempel med ett par av hans dikter i sin omfattande litterära antologi omsvart humor,Anthologie de l'humour noir (1940). Till skrifterna hör förutom en mängd dikter också ett par pjäser. I januari 1941, den första vintern underTysklands ockupation av Frankrike, skrev han på fyra dygn i sin parisateljé på rue des Grands Augustines den surrealistiska pjäsenÅtrån fångad i svansen. Några år senare, 1947–1948, skrev han ytterligare en pjäs i samma anda,De fyra små flickorna.
Picasso undertecknade inte något av surrealisternas manifest men i likhet med dem hade han i allt högre grad intresserat sig för den rådande politiska oron iEuropa från 1930-talet och framåt. Med verk somSueño y mentira de Franco (en svitetsningar 1937, men även en dikt tolkad avErik Lindegren 1947,Francos drömmar och lögner[10]) och den monumentala målningenGuernica tog Picasso öppet ställning för den spanska och demokratiska republikens sak.Guernica, som är en protest mot bombningen av en helt oförberedd civilbefolkning i den baskiska stadenGuernica av tyska,nationalsocialistiska bombplan påFrancos sida ispanska inbördeskriget, utgör en passionerad förening av såväl kubistiska som surrealistiska stildrag och en behärskad, subtil färgskala i en komponerad, symboliskallegori. Den visades påvärldsutställningen i Paris 1937.
Picassos mest originella skulpturer utgörs av kubistiska bronsskulpturer (cirka 1909),collagekonstruktioner (1912–16), konstruktioner i smidesjärn tillsammans medJulio González (1931–34) och åtskilliga spirituellaready-mades, till exempelTjurhuvud (1943).
Picasso var en av 250 skulptörer som ställde ut i den tredje skulpturinternational som hölls vid Philadelphia Museum of Art i mitten av 1949. På 1950-talet förändrades Picassos stil återigen, då han tog sig till att producera omtolkningar av de stora mästarnas konst. Han skapade en serie verk baserat på Velázquezs målning av Las Meninas. Han baserade också målningar på verk av Goya, Poussin, Manet, Courbet och Delacroix.Utöver hans konstnärliga prestationer gjorde Picasso några filmuppträdanden, alltid som han själv, inklusive en como i Jean Cocteaus testament av Orpheus (1960). 1955 hjälpte han till att göra filmen Le Mystère Picasso (The Mystery of Picasso) regisserad av Henri-Georges Clouzot. Picasso utförde konstverketExpectation som var utförd på ?1966-talet? med motivet från en målning på ?1901-talet?. Det har skapats 60 offsetlitografier. En av tavlorna såldes för 11.500 € iFigueres,Katalonien,Spanien år 2014. Det har funnits flera utställningar iPicassomuseet (Paris) med detta konstverket. Museet skapades med konstföremål från arvet efter Picasso, som dog 1973.
Picasso var exceptionellt produktiv under sin långa livstid. Det totala antalet konstverk som han producerade har uppskattats till 50 000, bestående av 1 885 målningar; 1 228 skulpturer; 2 880 keramik, ungefär 12 000 teckningar, många tusentals tryck och många väv och mattor. Det medium där Picasso gjorde sitt viktigaste bidrag var måleriet. I sina målningar använde Picasso färg som ett uttrycksfullt element, men förlitade sig på att rita snarare än finesser för att skapa form och rymd. [87] Ibland lägger han sand i färgen för att variera dess struktur. En fysiker vid Argonne National Laboratory 2012 bekräftade konsthistorikernas uppfattning att Picasso använde vanlig husmålarfärg i många av sina verk. Mycket av hans måleri gjordes nattetid i konstgjord belysning.
Picasso lämnade Paris 1945 och bodde därefter iAntibes, Vallauris (1948–1958) och Vauvenargues. I hans efterkrigsverk ingår familjeporträtt och en häpnadsväckande mängdgrafik ochkeramik. Ända till slutet av sitt liv var han mycket produktiv och en av 1900-talets mest mångsidiga och inflytelserika konstnärer. Förutomkubismen utgör hans stora bidrag till den moderna konsten den frihet som karakteriserar varje sida av hans verk, något som de märkliga målningarna från slutet av hans liv bekräftar.
Mot slutet avandra världskriget blev Picasso 1944 medlem avFrankrikes kommunistiska parti och förblev det livet ut. Han bidrog bland annat med teckningar i franska kommunistpartiets tidningarL'Humanité ochLes Lettres Françaises från 1940-talet och framåt.[12] Picasso kritiserades delvis för det men den politiska sidan av Picassos verk presenterades som tema första gången i utställningenPicasso: Peace and Freedom, ungefärPicasso: Fred och Frihet, påTate Liverpool, en utställning som även visades påAlbertina i Wien ochLouisiana i Danmark.[13][14] MålningenLe Charnier (Massgraven) från 1944-45 var till exempel med där. Den hämtade i likhet medGuernica sitt motiv frånfascisternas förödelse under spanska inbördeskriget. SerienVåldtäkten på sabinskorna (1962) relateras tillKubakrisen som var samtida med verken.[12] 1950 tilldelades PicassoStalins fredspris och 1 maj 1962 mottog hanLenins fredspris.[15]
Picassos politiska gärning var främst ett engagemang mot krig och till försvar för civila offer. Efter krigsslutet engagerade han sig i den västligafredsrörelsen som växte sig stor under 1950- och 1960-talet. Till den förstavärldsfredskongressen i Paris 1949 var symbolen enfredsduva han målat. Han protesterade även motSovjetunionens agerande underUngernrevolten 1956 och deras invasion av Tjeckoslovakien i samband medPragvåren 1968.[11]
Picasso hade otaliga kärleksaffärer och fem långa relationer med balettdansösen Olga Khoklova 1918, Marie-Thérèse Walter 1927, fotografenDora Maar 1936, konstnären Françoise Gilot 1944 och keramikern Jacqueline Roque. Han fick fyra barn:Paulo (1921–1975),Maya (1935–2022), Claude (1947-2023) ochPaloma Picasso. I det första äktenskapet med Olga Khoklova föddes en son, Paulo. De var formellt gifta fram till hennes död 1955 fastän separerade sedan länge. Utanför äktenskapet fick han dottern Maya med Marie-Thérèse Walter och barnen Claude ochPaloma Picasso med Françoise Gilot. Françoise Gilot lämnade honom 1953 och hävdade att hon blev illa behandlad, misshandlad och inte kunde stå ut med alla Picassos kärleksaffärer vid sidan om.[16] Senare beskrev hon sitt liv med Picasso i bokenLeva med Picasso. Andra äktenskapet ingicks 1961 med Jacqueline Roque och de förblev gifta fram till Picassos död.
IAntibes finns ettPicassomuseum, Musée Picasso Antibes, där den svenska fotografenMarianne Greenwood arbetade ett antal år som museets husfotograf och bidrog till att bygga upp ett fotoarkiv med Picasso och hans familj. Fotoarkivet har flera gånger ställts ut.
Det finns även ett Picassomuseum iParis, Musée Picasso, ett iVallauris påfranska rivieran, Musée National Picasso, och ytterligare ett iBarcelona, Musée Picasso. År 2003 öppnade Picassos släktingar ett museum i hans födelsestadMalaga iAndalusien – Museo Picasso Málaga.
Pablo Picasso godkände 1964 att en av hans skulpturer skulle uppföras iKristinehamn på Strandudden iVänern.Picassoskulpturen i Kristinehamn invigdes 1965, är 15 meter hög och är den största Picassoskulpturen i världen.
1962 -Laurens, skulptur 1919–1949: Picasso, grafik 1957–1962: 11 maj–15 juni 1962 (Svensk-franska konstgalleriet)
1963 -Pablo Picasso: mars 1963 (Galerie Pierre)
1965 -Picasso i Kiruna: september 1965 (Stadshuset i Kiruna. Moderna museet i samarbete med Kiruna kommun)
1967 -Henri Matisse "Apollon", Pablo Picasso "Femme nue au rocking-chair": utställda och utbjudna till salu mot slutna anbud till den 31 januari 1968 i Svensk-franska konstgalleriet
1970 -Picasso: grafik: 7 februari–4 mars 1970 (Galleri Östermalm)
1988 -Pablo Picasso: Moderna museet, Stockholm 15/10 1988–8/1 1989
1997 -Picasso och Medelhavets myter: Moderna museet, Spårvagnshallarna 15/2–19/5 1997
2006 -Pablo Picasso: akrobater och harlekiner, familj och kvinnor (Göteborgs konstmuseum)
2012 -"He was wrong": Picasso/Duchamp (Moderna museet)
HasseåTage gjorde en film om Picassos liv. Filmen som har titelnPicassos äventyr (1978) är en surrealistisk komedi medGösta Ekman i huvudrollen som Picasso.
TavlanLe pigeon aux petits pois lär ha blivit slängd i en sopcontainer i samband med en konstkupp mot ett museum i Paris.[20]
I maj 2015 såldes tavlanKvinnorna i Alger för 179,3 miljonerdollar på auktionshusetChristies i New York. Därmed blev den den dittills högst betalda tavlan på en auktion.[21]
Pablo Picasso: Moderna museet, Stockholm 15/10 1988–8/1 1989. Moderna museets utställningskatalog. Stockholm: Moderna museet. 1988.Libris7602372.ISBN 91-7100-349-5. Läst 14 april 2011
