| Otokar Březina | |
 | |
| Född | Václav Ignác Jebavý[1] 13 september1868[2][3][4] eller 12 september1868[5] Počátky[6][7][8],Tjeckien |
|---|---|
| Död | 25 mars1929[2][3][4] Jaroměřice nad Rokytnou[6][7][8],Tjeckien |
| Begravd | Cemetery in Jaroměřice nad Rokytnou[9] |
| Andra namn | Otokar Březina och Václav J. Danšovský[10] |
| Medborgare i | Tjeckoslovakien |
| Sysselsättning | Författare[11],essäist[8][12],lärare[12],poet[8][11][5],prosaist[8][12] |
| Partner | Emilie Lakomá[13] |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor (1919) Tjeckiens statliga pris för litteratur (1928)[8] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Otokar Březina (egentligenVáclav Ignác Jebavý), född13 september1868 iPočátky, död25 mars1929 iJaroměřice nad Rokytnou, var entjeckiskförfattare.
Jebavý verkade som lärare i olika orter iMähren, och var från 1901 bosatt i Jaroměřice. Genom meditationer och grundliga självstudier i österländsk och medeltida mystik såväl som i modern naturvetenskap, sociologi och filosofi utbildade sig Březina till metafysisk poet och idelogisk symboliker. Hans verk genomsyras av hans huvudtes: världsalltet är statt i ständig utveckling, i vilken allt och alla måste delta, drivna av den mystiska urprincipen, den hemlighetsfulla gudomliga viljan. Sina tankar har han framlagt i fem diktböcker:Fjärranlanden (1895),Gryning i väster (1896),Passadvindar (1897), Tempelbyggarna (1899), samtHänderna (1901).
Březina utgav även 1903 en essäsamling, som fungerar som en slags programbeskrivning för diktsamlingarna:Källornas musik, vilken ansetts banbrytande för den tjeckiska essäistiken.