| Oscar Ekman | |
 | |
| Född | 16 december1812[1][2][3] Gustavi församling[1][2][3],Sverige |
|---|---|
| Död | 14 maj1907[1][2][4] (94 år) Engelbrekts församling[1][2][4],Sverige |
| Begravd | Örgryte gamla kyrkogård[5] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Politiker[2][6],filantrop, donator,grosshandlare[2] |
| Befattning | |
| Styrelseordförande (1864–) Andrakammarledamot,Göteborgs stads valkrets (1879–1881)[2][6] Förstakammarledamot,Göteborgs stads valkrets (1883–1887)[2][6] | |
| Politiskt parti | |
| Inget[2] | |
| Maka | Maria Ekman (g. 1872–)[2] |
| Barn | Louise Falkenberg(f. 1849)[2] |
| Föräldrar | Johan Jacob Ekman[2][3] |
| Släktingar | Emil Ekman (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
JohanOscar Ekman, född16 december1812 iGöteborg, död14 maj1907 iStockholm, var en svenskgrosshandlare,politiker,donator ochfilantrop. Han tillhörde släktenEkman från Göteborg och varkusin till metallurgenGustaf Ekman.
Ekman blev vid två års ålder faderlös, då hans far,Johan Jacob Ekman, i november 1814 avled i "maghinneinflammation". Den 4 april 1816 ingick modern nytt äktenskap med den ryske generalkonsuln Conrad Friedrich Lang (1775–1850). Om somrarna bodde familjen på landet, på flera olika ställen, som i Gamlestaden, vid Fräntorp, Jonsered och Bokedalen och ända till 1828, då Lang övertoglanderietGubbero vid nuvarande Redbergsvägen i Göteborg.[7]
Som sextonåring arbetade han från 1829 på grosshandlare Johan Fredrik Silvanders handelskontor i Göteborg och var rysk vice konsul 1844–1853 under sin styvfar. Ekman var även konsul förUSA 1857[8]. Han knöt under 1830-talet vänskap med den unge, från England hitflyttadeDavid Carnegie d.y. och blev 1845 dennes kompanjon och därefter kontorschef ochdisponent i firmanD. Carnegie & Co. Ekman kvarstod i ledningen ännu vid hög ålder, och företagets framgång var till stor del beroende av Ekmans affärsskicklighet. När David Carnegie dog 1890 ärvde Oscar Ekman ett stort antal aktier i bolagen.[9] En väsentlig del hade Ekman även iSkandinaviska kreditaktiebolagets utveckling. Detta bolags bildande föreslogs vid 1863 års nationalekonomiska möte, men påtänktes då närmast såsom en svensk-utländskcrédit mobilier, varemot det under Ekmans ordförandeskap utvecklades till ett rent svenskt penninginstitut.
Ekman deltog med intresse i det kommunala livet i Göteborg såsom medlem av stadsfullmäktigekorporationen 1865–1885 och såsom styrelsemedlem i flera kommunala institutioner. I sin egenskap av ordförande i 1864 års så kallade"pauperismkommitté", som tillkom påS. A. Hedlunds initiativ, var Ekman en av upphovsmännen till det system för utskänkning avrusdrycker, som kallats "Göteborgssystemet" och som åsyftade attbrännvinsförsäljningen ej skulle medföra vinst för vare sig förläggaren eller utskänkaren.
Som riksdagsman var Ekman 1879–1881 en avGöteborgs stads valkrets representanter iandra kammaren samt utsågs 1882 av Göteborgs stadsfullmäktige till ledamot avförsta kammaren, trots sina protektionistiska åsikter, men avsade sig strax före den stora tullstriden 1887 sitt mandat.
År 1888 ingrep Ekman på ett betydande sätt iGöteborgs högskolas tillkomst och utveckling, dels i det att han påverkade David Carnegie att genom en stor donation bestämma högskolans riktning, dels genom en egen donation på 200 000 kronor, vilket påskyndade dess tillblivelse. Genom senare donationer - totalt närmare 1 miljon kronor - till högskolan möjliggjorde han inrättande av nya professurer samt medverkade till en fond till utgivande av högskolans årsskrift, varjämte han skänkt medel till uppförande av en högskolebyggnad.
Ekman och hans maka i andra giftet, Maria Amelie Albina, föddLavonius, skänkte även pengar till uppförandet av ett Gustaf-Adolfs-kapell vidLützen, där grundstenen lades 6 november 1906.
Ekman testamenterade bland annat 400 000 kronor till understödjande avimmigrationen i Sverige, 200 000 kronor till ettsjukhus iÖrgryte, det blivandeEkmanska sjukhuset samt 1 miljon kronor till enfond - "Oscar och Maria Ekmans donationsfond" - för välgörande eller allmännyttiga ändamål.
Han stödde bland annatVilhelm Lundströms arbete att bevara de svenska minnesmärkena utomlands.Stiftelsen Lützenfonden bildades av Oscar Ekmans efterlevande med uppgift att bevara Gustaf Adolfs minnesplats iLützen i värdigt skick och vårda minnet avGustav II Adolf i utlandet.[10]
Oscar Ekman köpte 1865 egendomenStora Torp iÖrgryte socken, numera i Göteborg. Efter en brand lät han där 1875 uppföra en ny huvudbyggnad. Han inköpte vidare 1875Bjärka-Säby slott och egendom iVists socken, idagLinköpings kommun och utvecklade detta till ett mönsterjordbruk.
Sina sista år bodde Ekman i detPalmeska huset i hörnet avKungsträdgårdsgatan och Södra Blasieholmshamnen i Stockholm.[11]
Ekmansgatan (1914) istadsdelenLorensberg i Göteborg är uppkallad efter Oscar Ekman.[12]
Som ett bevis på sin stora tacksamhet gav lärarna vid Göteborgs högskola 1898 ut en särskild festskrift;Göteborgs högskolas årsskrift. Bd 4, med inledningen "Vi anhålla vördnadsfullt, att Ni Herr Konsul, måtte i denna vår hyllningsgärd se ett bevis på, huru högt vi skatta Edra förtjänster om Göteborgs Högskola, och huru mycket vi nitälska för de uppgifter, vårt kall ålägger oss".[11]
Oscar Ekman tillhörde släktenEkman från Göteborg. Han var son tillmed. drJohan Jacob Ekman (1771–1814) och Sara Minten (1790–1842). Han gifte sig första gången den 11 maj 1848 i Funbo iUppsala medfriherrinnan Louise Carolina von Düben (1822–1861), dotter tillgodsägaren,friherreJoakim Ulrik von Düben (nr 139) och Antoinette EleonoraSture, och andra gången den 15 maj 1872 i Stockholm medMaria Lavonius (1846–1915), som var dotter tillguvernören iUleåborgs län, den rysk-finskeadelsmannenAlexander Lavonius och dennes hustruSophia Rosina von Haartman.[13]
Oscar Ekmans dotterSara Louise Antoinette, född 1849, gifte sig 1869 med Johan Axel Casimir Löwen. Sonen Oscar, född 1873, är farfar till naturjournalistenHenrik Ekman.Dottern Alba Maria, född 1874, gifte sig 1893 medKarl Langenskiöld.[14][15][16]
|