| Orientvadarsvala Status i världen:Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Vadarsvalor Glareolidae |
| Släkte | Glareola |
| Art | Orientvadarsvala G. maldivarum |
| Vetenskapligt namn | |
| §Glareola maldivarum | |
| Auktor | Forster,1795 |
| Utbredning | |
 | |
Orientvadarsvala[2] (Glareola maldivarum) är envadare inom vadarsvalefamiljenGlareolidae som förekommer i östra Asien.[3]
Orientvadarsvalan har korta ben, långa spetsiga vingar och en lång kluven stjärt. De har kortnäbb anpassad för att fånga insekter i flykten. Ryggen och huvudet är bruna, och ovansidan av vingarna är bruna med svartavingpennor. Buken är vit och undersidan av vingarna kastanjebrun.
För att artbestämma denna fågel i fält krävs mycket goda observationer för att skilja den ifrån andra vadarsvalor, som exempelvisrödvingad vadarsvala som också har kastanjebruna vingundersidor ochsvartvingad vadarsvala som också har svarta vingpennor och saknar vit bakkant på vingen. En extra svårighet vid fältbestämning är att vingundersidan ofta ter sig svart om den inte ses under riktigt goda förhållanden.
Lätena anses vara mycket likarödvingad vadarsvala, i engelsk litteratur återgivna som vassa ”kyik", "chik-chik" eller ”chet” i flykten, men även högljudda ”cherr” och stigande ”trooeet”.[4]
Orientvadarsvalan häckar från allra sydligaste Sibirien, östraMongoliet och nordöstraKina (Heilongjiang) söderut till norraIndien,Sri Lanka,Sydostasien ochTaiwan. Lokalt häckar den även i västraJapan och iRyukyuöarna, tidigare även i södraPakistan, norraFilippinerna ochBorneo. Den är till största delen en flyttfågel som övervintrar i ett område frånMaldiverna,Indien ochSydostasien genomIndonesien ochNya Guinea tillAustralien.[5]
Arten är mycket ovanlig norr och väster om sitt utbredningsområde. Trots det har den vid ett antal tillfällen observerats så långt bort somStorbritannien ochAlaska.[6][7] Första observationen av arten iVästpalearktis skedde iSuffolk,England i juni 1981.[8] Den har även påträffats vid två tillfällen i Sverige, först en långstannande individ från 2 juli till 6 oktober 2001 vid Ängsnäset vid södraSkanörs ljung iSkåne och därefter ett exemplar från den 14 till 18 maj 2017 iBottorps hamn söder omKalmar iSmåland.[9]
Orientvadarsvalan ärmonotypisk, det vill säga den inte delas upp i någraunderarter. Tidigare behandlades den ofta som underart till rödvingad vadarsvala.[6]
Vadarsvalornas mest distinkta drag, för att vara vadare, är att de vanligtvis likt svalor födosöker i luften där de jagar insekter, men de födosöker även på marken. De förekommer i öppna biotoper och ses ofta kvällstid i närheten av vatten jagandes efter insekter. Arten lägger två till treägg direkt på marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionenIUCN listar den därför somlivskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till knappt två miljoner adulta individer.[1]
Artikeln är delvis översatt från engelskspråkiga Wikipedias artikelOriental Pratincole, läst 2010-04-15
Wikimedia Commons har media som rörorientvadarsvala.
Wikispecies har information omGlareola maldivarum.
|