Onsdag (fornsvenska: óðins- dagher) är denveckodag som kommer eftertisdag och företorsdag. Enligt äldre uppfattning veckans fjärde dag, men sedan internationell standard infördes 1973 räknas onsdagen som veckans tredje dag.[1]
Onsdagen kallas ibland "lillördag", vilket kommer ifrån "piglördagen", som inföll på onsdagar, det var dåpigan enligt traditionen hade ledigt eftersom hon inte fick vara ledig på den riktiga lördagen.
Onsdagen är iNorden uppkallad efter denfornnordiska gudenOden. På latin heter onsdagendies Mercurii, det vill sägaMercurius dag. Oden jämställdes nämligen med den romerska guden Mercurius.[2] Oden är den enekrigsguden och den äldste, främste och visaste avasagudarna.
I tyska dialekter undantränges ett äldre Wodanstag avMittwoch (veckans mellersta dag) på 900-talet, och kom senare att bli allenarådande inom tyska språk. Troligen lånades namnet från det ryska namnet på dagen,sreda.[3]
Askonsdagen kallas inomkristendomen onsdagen efterfettisdagen. Det är askonsdagen som inleder den egentligafastetiden. Under askonsdagen strödde manaska över huvudet på de som ber om syndernas förlåtelse. Askonsdagen inträffar enligt kyrkokalendern 46 dagar före påskafton.
Dymmelonsdagen kallas onsdagen understilla veckan. Det var nämligen under denna onsdag somJudas Iskariot förråddeJesus. Under medeltiden ersatte manklockringningen med dova slag av en träkläpp, även kalladdymmel från onsdagen och fram tillpåskdagen. Denna tradition lever till viss del kvar i vissa katolska länder.[2]
Onsdagspredikan hölls i enlighet med 1686 års kyrkolag varje onsdag.[1]
Onsdagen har blivit en vanlig dag för många kristna attfasta på, framför allt underadventstid.[2]
