Busken når sällan mer än en höjd av 5 meter. De stora platta blomställningarna kontrasterar mot det kraftigt gröna lövverket. Bladen är handflikiga, och har, för att kunna fungera trots att de är så breda, flera huvudnerver. Bladskaftet har 2 smalastipler nedtill, och upptill 1 eller 2 par gröna, skållika honungskörtlar (nektarier). De kallas "extraflorala" för att nektarierna sitter på vegetativa delar. Eftersom de inte har någon betydelse förinsektsbesök i blommorna ellerpollineringen har man kallat demextranuptiala. I många fall är det dock uppenbart att nektarierna besöks avmyror, som i gengäld jagar bort uppkrypande skadedjur (insektslarver) från växtens övre, spädare delar, särskilt från blommorna.
Blomställningen innehåller två slagsblommor: de mittersta är små, gulvita och tvåkönade. De yttersta däremot är stora och rent vita, men har inga fertila delar och är alltså könlösa. Kantblommorna har till uppgift att vägleda insekter till blomställningen, där mittblommorna är de verkliga blommorna mednektar,ståndare ochpistill.
Frukten är enstenfrukt med klarröd färg. Den hänger kvar hela vintern. Fruktköttet smakar obehagligt, men förbättras efter frost. Bilden visar även en fruktsten, det vill säga fruktväggens inre, trähårda lager närmast omkringfröet, och ett längdsnitt av fröets delar: en storfrövita (näringsförrådet), och i dess ena ände ett mycket litet växtanlag (även kallat grodd ellerembryo).
En trädgårds- eller kulturform av denna art är snöbollsbusken (Viburnum opulus 'Roseum'[2] syn sterile), utmärkt av klotrunda, helvita blomställningar som uppkommer genom att alla blommor är av det könlösa slaget. Denna växt är såledessteril (ofruktsam). Blomningen hos den odlade varianten varar längre än på den vilda, ursprungliga växten. Förökning av den sterila varianten sker genomsticklingar och rotutskott.
Bäret uppges ibland i litteraturen som giftigt. Icke desto mindre används det, liksom barken, inaturläkekonsten.
EnligtGiftinformationscentralen kan förtäring av mer än 10 à 15 bär ge magbesvär, men svåra komplikationer är ovanliga. Giftverkan beror bland annat på bärens innehåll avgarvämnen.
Enligt Wigander (1976) däremot, kan svåra förgiftningar vara dödliga.[3]
Träet i grenarna är dels tämligen hårt, dels lättkluvet. Det har gjort att i gamla tider skomakare använde olvonträ för tillverkning avpligg. Enhemslöjdtillämpning är pinnar ivävskedar.
.JPG)
![[6]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2flinnaeus.nrm.se%2fflora%2fdi%2fcaprifolia%2fvibur%2fvibuopun.jpg){kind=link}
![[7]](/mt/?noimg=&dark=on&url=http%3a%2f%2flinnaeus.nrm.se%2fflora%2fdi%2fcaprifolia%2fvibur%2fvibuopuv.jpg){kind=link}