Oljesand, ibland även kallad tjärsand, är en naturligbitumenfyndighet. Sanden består egentligen av en blandning avsand ellerlera,vatten ochpetroleum-produktenbitumen. Oljesand finns i stora kvantiteter i flera länder i världen men de allra största fyndigheterna finns iAlberta,Kanada ochVenezuela.[1] Det är först på senare tid som man har börjat betrakta oljesand som en del av världens oljereserver eftersom man inte förrän nu har teknik för att utvinna användbara petroleumprodukter ur sanden, men även för att priset påråolja har stigit.
För att kunna framställa flytande bränsle från oljesand krävs det stora mängder energi för ångning och raffinering. Denna process genererar i sig två till fyra gånger så mycketväxthusgaser per fat färdig produkt som den konventionella framställningen frånråolja[2]. Om man sedan räknar med förbränningen av den färdiga produkten så genererar framställningen och förbrukningen 10 till 45 procent merväxthusgaser än förbrukningen av motsvarande mängd konventionellt framställt bränsle hade gjort.[3]
Exploateringen av oljesand sträcker sig ända till denpaleolitiska perioden. Det tidigaste kända bruket av bitumen var för ca 400 000 år sedan. ISyrien har man hittat stenverktyg som har använts avNeandertalare med rester av bitumen på. Senare harHomo Sapiens använt produkten bland annat för att konstruera byggnader och för att täta enkla båtar med. I det forntidaEgypten användes bitumen för att balsamera mumier och ordetmumie kommer från det arabiska ordet mūmiyyah som betyder just bitumen[4].
I forna tider var bitumen framför allt enmesopotamisk handelsvara som användes avsumerer ochbabylonier, men man har även funnit bruk av det i östra medelhavsområdet ochPersien. Längsmed flodernaTigris ochEufrat fanns naturliga bitumenkällor där substansen sipprade upp direkt ur marken. Pälsjägare iNordamerika brukade täta sina kanoter av björknäver med bitumen[5]. IEuropa utvann man stora mängder iPechelbronn och här gjorde man redan 1742 bruk av förångningsmetoden.[6]
Namnet tjärsand kom i bruk under sent 1800- och tidigt 1900-tal och uppkom genom att folk jämförde bitumen med de restprodukter av tjära som var vanliga i storstäderna vid den här tiden.[7] Namnet är missvisande eftersomtjära till skillnad från bitumen inte är en naturligt förekommande substans utan tillverkas genom attpyrolysera organiskt material, vanligentorv ellerved. Naturligt förekommande bitumen är mer besläktat medasfalt än medtjära[8].
Ett flertal länder i världen har stora fyndigheter av oljesand men de ojämförligt största fyndigheterna finns iKanada ochVenezuela som tillsammans har en tämligen outnyttjad oljereserv motsvarande dubbelt så mycket som världens kvarvarande totala oljereserver frånråolja. Man räknar med att enbartAthabasca Oil Sands innehåller närmare 1,7 x 1012 fat olja.Kanada har på senare år börjat utveckla utvinningen ur oljesanden och 2007 kom 44% av oljeförbrukningen från oljesand, 18% från tung råolja och resterande 38% från andra källor.[9]
Oljesand ses av många som ett allt viktigare alternativ till konventionell utvinning avråolja då dessa oljereserver minskar. Oljesand ocholjeskiffer har potential att generera olja i flera hundra år[10].
Utvinningen av oljesand kritiseras för att åstadkomma osedvanligt stora utsläpp av växthusgaser och för att förstöraekosystem, leda tillskogsskövling, förgifta vattendrag och slå hårt motursprungsbefolkningar. MiljöorganisationenGreenpeace har vid upprepade tillfällen utfört aktioner mot bolag inblandande i oljesandsutvinning, så somShell ochEquinor.[11][12][13]
Statoil uppskattar sina utsläpp av växthusgaser per utvunnet fat olja ur oljesanden till 8 gånger större än från oljebolagets konventionella oljeutvinning frånNordsjön.[14][15]