| Olga av Ryssland | |
|---|---|
 | |
| Olga Konstantinovna av Ryssland | |
| Kröning | Ej krönt |
| Företrädare | Amalia av Oldenburg |
| Efterträdare | Sofia av Preussen |
| Gemål | Georg I av Grekland |
| Barn | Konstantin I, kung av Grekland Prins Georg av Grekland Alexandra, storfurstinna av Ryssland Prins Nikolaos av Grekland Maria, storfurstinna av Ryssland Prinsessan Olga av Grekland Prins Andreas av Grekland Prins Christoffer av Grekland |
| Föräldrar | Konstantin Nikolajevitj av Ryssland Alexandra av Sachsen-Altenburg |
| Född | 3 september1851 Pavlovskpalatset,Sankt Petersburg,Ryssland |
| Namnteckning |  |
| Död | 18 juni1926 (74 år) Pau,Frankrike |
| Begravd | Tatoi,Grekland |
 | |
 | |
Olga Konstantinovna av Ryssland, född3 september1851, död18 juni1926, var Greklandsdrottning 1867–1913 som gift med kungGeorg I av Grekland. Hon var dotter tillstorfurstKonstantin Nikolajevitj av Ryssland ochAlexandra av Sachsen-Altenburg samt kusin tilltsarAlexander III av Ryssland. Hon var Greklands ställföreträdande regent år 1920.
Olga tillbringade en del av sin barndom iPolen, där fadern blev vicekung 1862, och upplevde det polska upproret 1863. Hon mötte Georg första gången då familjen besökte Grekland 1863; tre år senare besökte GeorgRyssland, då han tyckte att en medlem av det ryska tsarhuset skulle bli en bra drottning för Grekland på grund av att Ryssland och Grekland delade religion, och då Olga blev förälskad i honom eklaterades förlovningen. De gifte sig iVinterpalatset iSankt Petersburg 1867 och tillbringade smekmånaden i Ryssland. Olga blev vid giftermålet hedersamiral för den ryska flottan, den enda kvinna med denna titel.
Olga var vid giftermålet fortfarande barnslig och tog med sig dockor, kramdjur och enguvernant till Grekland; hon fick ett entusiastiskt mottagande, men kunde inte tala grekiska och fann i början representationen så ansträngande att hon vid ett tillfälle blev funnen gråtande med sin nallebjörn i famnen. Hon fann sig dock snart och efter ett år kunde hon tala landets språk och väckte respekt genom sitt sätt att spela sin roll vid offentliga sammanhang.
Det grekiska kungahuset förde ett enkelt och monotont liv i jämförelse med övriga Europa; de tillbringade vintern iAten och påTatoi och sommaren påKorfu och utomlands. Olga led av hemlängtan och fyllde sitt rum med ryska ikoner; hon bjöd ofta in ryska sjömän till slottet, något hon berättigade med sin ställning som rysk hedersamiral, och beslöt att uppfostra sin yngsta son till ryss. Relationen till maken var relativt harmonisk, hon såg sig tvungen att acceptera hans otrohet.
Olga var stödde enväldet och kände motstånd mot parlamentarismen och betraktades som en agent för Ryssland ochpanslavismen, men även om hon hade dessa åsikter saknade hon i själva verket inflytande på sin man; däremot kan hon ha utövat ett visst inflytande över sina söner. Hon använde dock sin diplomatiska förmåga inom de slaviska lägret till förmån för Grekland och höll under Balkankriget ett offentligt tal mot Bulgariens monark i Thessaloniki.
Olga var en populär drottning och aktiv inomvälgörenhet redan som sextonåring. Hon var beskyddare för barnhemmet Amalion, det barnhem som grundades av före dettadrottningen Amalia, samt flickskolanArsakeion och militärsjukhusen i Aten. Hon grundade ett hospice för mottagning av obotligt sjuka, ettsanatorium , en matlagningskola för fattiga flickor i Pireus som senare även blev en yrkesskola för äldre kvinnor, ett sjukhus (1891), separata fängelser för könen och uppfostringsanstaler för ungdomar, sjukhuset Evangelismos, och en sjuksköterskeskola (1897). Tillsammans med sina svärdöttrarSofia av Preussen,Helena Vladimirovna av Ryssland,Alice av Battenberg ochMarie Bonaparte, tjänstgjorde hon som sjuksköterska under trettiodagarskriget 1897 och Balkankriget 1912-1913, för vilket hon mottog en medalj från Storbritannien och allmän popularitet.
Eftertrettiodagarskriget 1897, där hon lagt märke till att soldaterna inte kunde läsa bibeln på grund av dess ålderdomliga språk, lät hon översättabibeln från enantik grekiska som endast förstods av ett fåtal till en modern grekiska som alla förstod, i samarbete med Atensärkebiskop Procopios, vilken utgavs 1901. Detta var inte godkänt av grekiskakyrkan och möttes av protester, eftersom den moderna grekiskan innehölllånord och därför ansågs som en förolämpning av Greklands arv. Upplopp bröt ut där 60 dödsoffer krävdes, och kyrkan förklarade att alla som köpte utgåvan varkättare och krävde att Olga skulle utvisas. Utgåvan förbjöds och ärkebiskopen och Georgios Theotokis regering tvingades avgå.
År 1913 dog maken i ett attentat och hon förde personligen hans lik till dess begravning i Tatoi. Efter hans död återvände hon till Ryssland, där hon bosatte sig i Sankt Petersburg, där hon underförsta världskriget drev ett krigssjukhus för de sårade. Hon försökte förgäves varna tsarparet för revolutionsrisken 1916. Underryska revolutionen vägrade hon att lämna landet och stannade ensam kvar i palatset i Pavlovsk med bara en kvinna som sällskap. Palatset plundrades avbolsjevikerna medan hon var där men hon lyckades försvara sig, och fick med hjälp av danska ambassaden pass att ta sig ur landet 1919.
Olga reste då till sin äldste son i Schweiz, där han bott sedan han 1917 avsatts till förmån för sin sonAlexander I av Grekland. Då Alexander plötsligt avled 1920, övertalades Olga av sin son att återvända till Grekland, medveten om att det vore för känsligt för hans närmaste familj att återvända. Hon accepterade hans förslag och blev vid tillbakakomsten den enda medlemmen av kungahuset att bevista Alexanders begravning.
Då den grekiska regeringen beslutat att återinstallera hennes son på tronen, blev Olga ombedd att fungera som ställföreträdande regent fram till hans återkomst, vilket hon accepterade. Hon innehade sin ställning som regent en månad, under vilken hon förberedde sonens återinstallation.
Wikimedia Commons har media som rörOlga Konstantinovna av Ryssland.| Företrädare: Amalia av Oldenburg | Drottning av Grekland (gemål) 1867-1913 | Efterträdare: Sofia av Preussen |
