Stjärnbilden definierades på 1700-talet av den franske astronomenNicolas Louis de Lacaille. Först fick den namnet "Octans Hadleianus" för att hedraJohn Hadley, uppfinnaren avoktanten, det mätinstrument som föregicksextanten.[4]
Stjärnbilden Oktanten (Octans) som den kan ses medblotta ögat.
Oktanten är en liten och svag stjärnbild men kan skönjas utan kikare även en kväll med vanliga siktförhållanden.[3]
ν -Ny Octantis är den ljusstarkaste stjärnan, med enmagnitud av 3,76. Den är en orangejättestjärna avspektralklass K1III. Stjärnan har enluminositet av 16 gånger solens, vilket är ovanligt litet för en jättestjärna. Stjärnans beräknade ålder är 12,1 miljarder år.
β -Beta Octantis är en vit stjärna av spektralklass A9.
δ -Delta Octantis är en orange jättestjärna av magnitud 4,31.
θ -Theta Octantis är också en orange jätte av spektraltyp K1, med magnitud 4,79.
σ -Sigma Octantis är för närvarandepolstjärna på södra stjärnhimlen och kallas därför ibland Södra Polstjärnan. Som polstjärna är dess ljusstyrka endast 1/25 av NorraPolstjärnans och därför inget att navigera efter. Istället användsSödra korset för att ta ut riktningen mot den södra himmelspolen. Stjärnan är en gulvit jätte av spektraltyp F0III, med magnitud 5,42.
^Julius D.W. Staal (1988). The New Patterns in the Sky: Myths and Legends of the Stars. The McDonald and Woodward Publishing Company. sid. 257.ISBN 0-939923-04-1
