Oklo är ett område i republikenGabon i västraAfrika. Oklo är mest känt för att det uppstod ett flertal naturligakärnreaktorer på platsen för drygt 2 miljarder år sedan.[1][2]
De naturliga reaktorerna upptäcktes1972 av den franskafysikernFrancis Perrin. Mätningar på den relativa förekomsten avuranisotoperna235U och238U ur uranmalm från Oklo visade att förekomsten avisotopen235U var onormalt låg. Efter mer noggranna undersökningar avmalmen fann man att den även innehöll isotoper vars sammansättning tyder på att de uppkommit genom kärnklyvning.
För 2 miljarder år sedan var förhållandet mellanuranisotoperna235U och238U annorlunda än vad det är i dag. Då var den relativa förekomsten av235U 3 % mot 0,7 % i dag, tillräckligt för att underhålla en kärnklyvning. Man tror attgrundvattnet på platsen har fungerat som enmoderator. Livslängden på de naturliga reaktorerna i Oklo beräknas att ha varit ca 100 000 år. Totalt har resterna av 16 naturliga reaktorer hittats i området.[2]
Om säkerslutförvaring av radioaktivt avfall är möjlig, är en omstridd fråga i samband medkärnkraft. I Oklo har vi något av ett "facit" av förvaring på riktigt lång sikt. Avfallet från Oklo blev liggande på plats nere i berget, och studier visar att det mesta, däriblandplutonium, låg kvar tills det hade sönderfallit, trots att det inte var inkapslat.[3][4]
Oklo-reaktorerna har också kunnat användas för att visa attfinstrukturkonstanten verkligen har varit konstant inom mycket snäva gränser, och hade samma värde då som den har idag, inom 0,00001% marginal.[5]