| Odensholm (Osmussaar) | |
| Odinsholm | |
| Ö | |
 | |
| Land |  Estland |
|---|---|
| Landskap | Läänemaa |
| Kommun | Lääne-Nigula kommun |
| Koordinater | 59°17′30″N23°23′37″Ö / 59.29158°N 23.39367°Ö /59.29158; 23.39367 |
| Högsta punkt | |
| - höjdläge | 6,5 m ö.h. |
| Area | 4,87 km² |
| Folkmängd | 6 (2011-12-31)[1] |
| Befolkningstäthet | 1 invånare/km² |
| Tidszon | EET (UTC+2) |
| - sommartid | EEST (UTC+3) |
| Geonames | 589784 |
  Läge i Estland | |
 Odensholms läge nordväst om fastlandet. | |
Odensholm (estniska:Osmussaar,tyska:Odinsholm,estlandssvenskt uttal:o:tshålm) är en ö iÖstersjön utanförEstlands nordvästkust.[2] Den ligger iLääne-Nigula kommun i landskapetLäänemaa, 80 km väster om huvudstadenTallinn. Ön tillhördeNuckö kommun 1992-2017.
Odensholm ligger isolerat och långt ut i havet, 8 kilometer frånSpithamnsudden på estländska fastlandet. Arean är 4,87 kvadratkilometer och ön är knappt 5 kilometer lång och 1½ kilometer bred.[3] Ursprungligen var ön uppdelad i tre delar som förenats genomlandhöjningen. Odensholms nordöstra strand är brant med höjder upp till 6,5 meter. Den sydvästra stranden är mer låglänt. I norr står fyren och i den södra viken,Storhamne, ligger öns hamn varifrån färjor tillDerhamn på fastlandet utgår. Det finns flera insjöar på ön, till exempelInahamne,Kappelkärre ochLihlhamne. Ön är statligt naturreservat sedan 1996, med fasta läger- och eldplatser för besökare.
Odensholm ligger i det område som traditionellt har varit bebott avestlandssvenskar och såväl det svenska som det estniska önamnet anges på officiella estländska kartor. Den svenska befolkningen på ön omnämns för första gången omkring 1250, men har sannolikt bosatt sig på ön långt tidigare. Folkmängden låg länge kring 70 personer, för att vid mitten av 1930-talet öka till 125 personer, varav 119 var estlandssvenskar. De svenska familjerna hette Brus, Greis, Nibondas, Marks, Erkas, Nigårds och Stavas. Man försörjde sig påfiske ochsäljakt, visstjordbruk bedrevs och i äldre tider levde man som på många andra platser avvrakplundring. Skatt betalades till godsetNyhovet vidHapsal. Den 12 juni 1940 tvingades öborna lämna ön efter attSovjetunionens krigsmakt beslutat att befästa ön. Idag finns endast en bofast familj av blandad svensk-estnisk härkomst på ön.
På Odensholm fanns ettkapell ikalksten, samt enfyr sedan år 1765 och skola. "Jesu kapell" uppfördes 1765 och är numera ruin. Dess mått var en gång i tiden 12 meter gånger 7 meter, med ett 5 meter högt torn. Efter Estlands självständighet har en viss uppsnyggning av kyrkogården utförts, samt en enklare klockstapel upprests. Ett bevarandeprojekt för kapellruinen påbörjades 2007, i form avtalkoarbete vilket samordnas av Odensholms byalag.
Den svenska författarenAlbert Engström besökte ön sommaren 1905 tillsammans med konstnärernaAnders Zorn ochAkseli Gallen-Kallela. De kom viaHelsingfors medkutternMejt. Reseberättelsen med bilder publicerade Engström iStrix, nummer 33 och 34 för 1905 och senare år 1925 i "Mitt liv och leverne". I sin bok om Zorn från 1928 ägnar Engström ytterligare stort utrymme åt dessa sina upplevelser som gav ett stort intryck. Även Zorn var lyrisk över resan i Estlands svenskbygder och skrev att Odensholm var det "intressantaste vi sett och väl värt resan ensamt".
I förledet i Odensholm antas asagudenOden ingå. Om så är fallet härrör namnet från hednisk tid och kan vara givet av sjöfarare. Öborna själva benämnde önBacken [uttalas 'backan'] medan fastlandsborna saHolmen.[4]
Wikimedia Commons har media som rörOdensholm.