Nythomism avser återupplivandet avthomismen i denkatolska världen som fick sin höjdpunkt underpåveLeo XIII (1878–1903). Han hade initierat nythomismen genom sinencyklikaAeterni Patris 1879 och med hjälp av sin brorkardinalprofessorGiuseppe Pecci.
Allafilosofiska ochteologiska verk skulle mätas med den lära somThomas av Aquino företrädde, vilken också hädanefter skulle ligga till grund för prästutbildningen.
Nythomismen utgör en gren av den filosofiskanyskolastiken och innebär ett förnyat studium av Thomas, hans filosofi och teologi, men också ett försök att liksom Thomas vidareutveckla teologin genom att konfrontera den med modern filosofi och mednaturvetenskaperna.[1]
Nythomismens roll inom denromersk-katolska kyrkan har så småningom minskat i betydelse, då tyngdpunkten förskjutits från högmedeltiden tillfornkyrkan och patristiken. Bestående är dock uppfattningen om filosofins nödvändighet för teologins utveckning. Bland nutida nythomister märksJacques Maritain ochÉtienne Gilson.[1]
| |||||||||||||||||||||||||||||||