Nova Scotia[2] (engelskt uttal: [noʊvə ˈskoʊʃə] ⓘ;latin för "Nya Skottland";franska:Nouvelle-Écosse,skotsk gaeliska:Alba Nuadh) är enkanadensisk provins vidKanadas sydostkust. Den är den mest befolkadekustprovinsen, ochhuvudstadenHalifax ärregionens ekonomiska och kulturella centrum. Nova Scotia är Kanadas näst minsta provins med en area på endast 55 283 km², och dess befolkning på 945 824 gör den till den fjärde minst befolkade provinsen i landet. Den är däremot den näst mest tätbefolkade provinsen.[1]
Britterna namngav områdetNova Scotia efter erövringen avAkadien frånFrankrike 1713.Kap Bretonön erövrades avfransmännen först 1758, samma år sammanträdde för första gången en egenfolkrepresentation för Nova Scotia. Mellan åren 1713 och 1784 omfattade Nova Scotia ävenNew Brunswick och från 1758 till 1784Kap Bretonön (franska:Île du Cap-Breton,engelska:Cape Breton), områden som 1784 blev skilda provinser. År 1820 återfördes dock Kap Bretonön till Nova Scotia.[3]
Befolkningen i Nova Scotia kallas informellt förBluenosers, ’blånäsor’.
Nova Scotiasekonomi är traditionellt sett till största delenresursbaserad men på senare tid har den blivit mer blandad. Traditionella industrier somfiske,gruvdrift,skogsbruk ochjordbruk är fortfarande mycket viktiga men har nu fått sällskap avturism,teknik,filmproduktion,musik och andra kulturellaindustrier.
Regionen domineras avhöglandsområden. Tio procent avarealen ärjordbruksmark och åttio procentskog. Landskapet är rikt på mindresjöar.[4]
År 1867 gav Nova Scotia utmynt för första gången.
.jpg)
