Nils Einar Eriksson, född10 juli1899 iSolna,[1] död9 februari1978 iKarl Johans församling iGöteborg, var en svenskarkitekt, som bland annat ritadeGöteborgs konserthus. Han ritade funktionalistiska hus men även hus som kan inordnas i 1920-talets klassicism och den svenska folkhemsarkitekturen från 1940-talet och framåt.
Nils Einar Eriksson tog arkitektexamen vidKungliga Tekniska Högskolan (KTH) 1922 och vidKungliga Konsthögskolan (KKH) 1925. Åren 1918–1919 var han anställd hosCarl Åkerblad och därefter tre år hosCyrillus Johansson och hosHakon Ahlberg 1924.
Han erhöll statens stipendium för arkitekter vilket föranledde två års studieresor till bland annat Italien, Grekland och Tunisien. Han bodde ett år i Frankrike och under tiden utarbetade han förslaget till Nationernas Förbunds hus i Genève vilket 1927 belönades med första pris.
Vid hemkomsten kontaktades han avGunnar Asplund och blev hans medarbetare medStockholmsutställningen 1930. Mellan 1930 och 1932 bedrev han egen verksamhet i huvudstaden varefter kontoret flyttades till Göteborg.
Han deltog och vann tävlingen omGöteborgs konserthus som invigdes 1935. Konserthuset blev hyllat och världsberömt framförallt för den goda akustiken. Etableringen av kontoret i Göteborg gav nya uppdrag, bland annat det stora kontorshuset Centrumhuset inom Vallgraven. Där hade han sedan även det egna arkitektkontoret.
Till hans arbeten räknas även flera villor, flerbostadshus, daghem och skolor i Göteborg, som han ritade tillsammans medErik Ragndal. Här kan nämnasTorpaskolan ochVasa kommunala flickskola i Göteborg samt bostadsområden iKortedala.
Eriksson var medlem av Ingenjörsvetenskapsakademin och Konstakademin. 1975 promoverades han tillteknologie hedersdoktor vidChalmers tekniska högskola.[2] Nils Einar Eriksson är begravd påÖstra kyrkogården i Göteborg.[3]
Wikimedia Commons har media som rörNils Einar Eriksson.