Nikolaj fick genom sin mor en uppfostran av engelsk karaktär. Han erhöll även en grundlig militärutbildning under ledning av generalGregorij Danilovitj och blev av denne och den heliga ryskasynodens överprokuratorKonstantin Pobedonostsev påverkad ipanslavistisk och även mystisktreligiös riktning.[1] Genom Pobedonostsev präglades in i den unge Nikolaj att han somkejsareav Guds nåde hade ett heligt uppdrag att bevara självhärskardömet och denöstortodoxa kristna tron.[2] Han var tämligen okunnig i rysk geografi, men företog kort före faderns död en resa genomSibirien och besökte ävenJapan. Besöket avbröts dock på grund av ett attentat av en japansk fanatiker.[1] Nikolaj blevtronföljare (tsarevitj) vid mordet på farfadernAlexander II den 13 mars 1881. Som tsarevitj blev Nikolaj medlem av riksrådet och ministerkomittén 1889. Han utsågs även 1891 till ordförande i Sibiriska kommittén och nödhjälpskommittén. I huvudsak höll dock Alexander III sonen utanför regeringsärendena.[3]
Nikolaj II tillträdde tronen 1 november 1894 efter sin far Alexander III:s död. Tidigare samma år, den 20 april förlovade han sig medAlexandra av Hessen trots varningar om lämpligheten. De gifte sig 21 november 1894 efter att hon under namnet Aleksandra Fedorovna antagit den östortodoxa läran.[4] Paret fick fyra döttrar och en son. SonenAleksej Nikolajevitj led avhemofili B (en sortsblödarsjuka) som ärvts från modern.Predikanten ochhelbrägdagörarenGrigorij Rasputin hade en till synes välgörande verkan på Aleksej och fick därigenom ett stort inflytande över tsarfamiljen.
Vid Nikolajs kröning iMoskva 1896 uppstod panik bland människomassorna, och uppskattningsvis 1 386 människor trampades ihjäl och ungefär 1 300 skadades.[5] Detta togs som ett dåligt omen. Nikolaj visade i början av sin regering intresse för humanistiska ideal. Han tog initiativ till den förstaHaagkonferensen. På grund av sin bristande människokännedom, sin böjelse för ett isolerat familjeliv och svag auktoritet kom han snart i händerna på sin reaktionära omgivning. Den enda fråga som han till slut orubbligt höll fast vid var enväldesmonarkins princip. Utrikespolitiskt strävande han efter fredens bevarande, men lyckades inte hindrarysk-japanska krigets utbrott eller nämnvärt påverka den allmänna världspolitiska utvecklingen.[6]
Nikolaj gjorde fleraeuropeiska resor och sammanträffade särskilt ofta medVilhelm II av Tyskland, vilken även brevväxlade med tsaren och kom att stärka honom i hansmonarkistiska åskådning. Då Vilhelm II lyckades övertyga Nikolaj om en formligallians mellan Ryssland och Tyskland, omintetgjordes dock dessa planer av det ryska ministerrådet. Mot revolutionsrörelsen 1905 satte Nikolaj ett segt passivt motstånd men tvingades till vittgående konstitutionella eftergifter, som dock under de följande åren i praktiken till största delen drogs tillbaka.[6] I januari 1905 ägde denblodiga söndagen rum, då över tusen personer som demonstrerat mot tsaren överfölls och dödades.[7]
Inte heller kunde Nikolaj hindra Ryssland från att 1907–1908 anslutas tilltrippelententen.[6]
Tsarens ställning undergrävdes ytterligare när hans kompetentepremiärministerPjotr Stolypin mördades iKiev 1911. De svaga ministrar som följde och munken Rasputins tilltagande inflytande gjorde Nikolaj allt mer impopulär.
Vidförsta världskrigets utbrott försökte Nikolaj in i det sista bevara freden, men lät sig utmanövreras av sin för kriget beslutna omgivning och avtvangs slutligen genom överrumpling sitt bifall till den ryska mobiliseringsordern som gjorde kriget oundvikligt. När kriget väl brutit ut höll han dock orubbligt fast vid sina bundsförvanter, och separatfredsförslag som hösten 1915 och hösten 1916 lades fram från centralmakternas sida.[8]
Under första världskriget led de ryska styrkorna enorma förluster motTyskland ochÖsterrike-Ungern. Detta medförde att missnöjet i armén ökade och att moralen sjönk, men det var inte bara de väpnade styrkorna som led. Folket var missnöjt med den misär de levde i och det blev inte bättre av att Ryssland led nederlag efter nederlag.
Under Nikolajs regeringstid genomfördes en mängdpogromer mot Rysslandsjudiska befolkning. Dessa pogromer finansierades av inrikesdepartementet.[9] Tsaren tvingades formellt att ta avstånd från de väpnade grupper som med våld försökte tvinga bort judarna från städer och byar, men uttryckte privat beundran för deryssar som brukade våld mot judarna och såg ävenantisemitismen som ett sätt att öka stödet för den egna regimen.[10]
Nikolaj II.s röst, inspelad 1910.Nikolaj II med sin mor (runt 1870).
Nikolaj II besökteStockholm 1909 och blev den 26 juni föremål för ett misslyckat attentat iKungsträdgården, det så kallade "Wångska attentatet", dåungsocialistenHjalmar Wång avlossade ett skott mot vad han trodde var tsaren, men som i själva verket var en högt uppsatt officer,Otto Ludvig Beckman. Strax efter kulan träffat Beckman tog Wång sitt eget liv genom att skjuta sig själv i huvudet.[11][12][13]
En av de sista bilderna på Nikolaj II, tagen 1917 efter hans abdikation.
Starkasocialistiska revolutionära stämningar spred sig i storstäderna, och den 23 februari 1917 utbröt Februarirevolutionen som ledde till tsardömets avskaffande. Nikolaj tvingades att på sina egna och sin sjuke sons vägnarabdikera till förmån för sin yngre brorMichail Aleksandrovitj. Storfurst Michail var dock politiskt ointresserad och när hans säkerhet inte kunde garanteras av den tillträdandeprovisoriska regeringen avstod han tronen redan dagen därpå.
Den 17 juli 1918 avrättades Nikolaj II och hans familj utanförJekaterinburg på order avJakov Sverdlov. Bolsjevikerna hade från början planerat att ställa tsaren inför rätta för hans brott mot det ryska folket, men dåvita trupper drog fram emot Jekaterinburg togs det snabba beslutet attavrätta tsarfamiljen direkt, hellre än att riskera att han fritogs. Avrättningen kommenderades av tjekisten Jurovskij. Denna berättar senare i sina memoarer om den där natten i juli 1918. Bland annat att den unge Aleksej, som låg på golvet i en blodpöl men fortfarande andades, avrättades av Jurovskij själv med två skott i huvudet. Allt som allt tog avrättningen 20 minuter, detta delvis på grund av rökbildningen som uppstod i rummet till följd avarkebuseringen. Exekutionärerna var tvungna att utrymma rummet för att få bukt med röken. När de senare åter gick in i rummet så upptäckte de att det fortfarande var människor där inne som var vid liv, bl.a. några av tsarens döttrar. Det visade sig senare att flickorna varit så svåra att ha ihjäl av den anledningen att de hade större delen av sinajuveler insydda i sinakorsetter, som fungerade som ett slags rustning. Man stack i stället ihjäl tsardöttrarna, eller krossade deras skallar med pistolkolvar. Enligt Jurovskijs egna redogörelser, så var flertalet av mannarna som utförde morden kraftigt berusade, och var otroligt klumpiga när de genomförde avrättningen. När alla var döda lastades kropparna på enlastbil och transporterades till en tidigare utvald plats. Där klädde man av liken och stal värdesaker som de hade på sig. Man hälldesvavelsyra ochfotogen över kropparna och brände dem sedan. Kvarlevorna begravdes i en grund grav som inte upptäcktes förrän 1989.
År 1989 återfanns tsarfamiljens kvarlevor, vilka identifierades 1991. UtförligaDNA-tester gjordes i Ryssland,USA ochStorbritannien som övertygade forskarna om att det verkligen var tsarfamiljen man hittat, även om resultatet ifrågasatts. Enligt vetenskapliga undersökningar gjorda i USA underWilliam Maples ledning, saknades också just kvarlevorna av Anastasia samt brodern Aleksej. En annan undersökning av kvarlevorna gjord i Ryssland kom däremot fram till slutsatsen att det inte varAnastasia, utan hennes systerMarias kvarlevor som saknades. De två saknade barnen återfanns senare och identifierades slutligen 2008. Aleksejs och Anastasias kvarlevor hade genomgått en hård behandling, man hade försökt bränna dem och förstöra dem med syra. Försöken misslyckades och kvarlevorna grävdes istället ner.[14] Efterkommunismens fall fick Nikolaj II och hans familj den 17 juli 1998 riktiga begravningar iSankt Petersburg. DenRysk-ortodoxa kyrkanhelgonförklarade tsarfamiljen 2001 och tillhörRysk-ortodoxa kyrkans nya martyrers och bekännares synaxis.[15] 1 oktober 2008 fastslog Rysslands högsta domstol att mordet på den avgångne tsaren Nikolaj II var olagligt.[16]
Sveriges statskalender för år 1899, [Bihang : utdrag ur Norges statskalender], utgifven efter Kongl. Majt:ts nådigste förordnande af Dess Vetenskaps-Akademi, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1898 s. 18
Lyons, Marvin, Nicholas II, The Last Tsar, London, Routledge & Kegan Paul, 1974
Massie, Robert, Nicholas och Alexandra, London 1967
Radzinskij, Eduard, "Herre, fräls och försona Ryssland..." Nikolaj II – hans liv och död, 1993.
-2.jpg)
.svg)
.svg)
.jpg)
_ribbon.svg)
_-_ribbon_bar.png)
.jpg)
