Nike är en efter hand uppkommenallegoriskpersonifikation av segern. Det gäller inte endast den blodiga segern i kriget, utan även den fredliga segern i de hos grekerna vanliga festliga tävlingsspelen och överhuvud varje framgång som man tillkämpat sig.
EnligtHesiodos var hon dotter till flodgudinnanStyx ochtitanenPallas,[2][3] samt syster till Zelos (tävlingsiver), Kratos (kraft) och Bia (våld). Om dessa syskon heter det vidare, att de ständigt bo hos Zeus i Olympen, emedan de redan vid utbrottet av striden mot titanerna enligt sin moders anvisning ställde sig på Zeus’ sida och väsentligt bidrog till hans seger.[4] Hon sammankopplades ofta med de segergivande gudarnaZeus ochAthena, och deras kultbilder håller ofta en vingad Nikestaty. Efterhand kom hon på sina håll att smälta samman med Athena tillAthena Nike, somAthena Niketemplet i Aten tillägnades. Där var kultbilden av Athenaobevingad, med undantag för Nikefiguerna på marmorbalustraden, där bland annat den kändaSandalupplösande Nike ingår.[5]
Ibildkonsten framställs segergudinnan som en blomstrande, kraftfullt bildadjungfru i fotsid, fladdrande dräkt. Hon är vanligen bevingad, ofta med segerns sinnebilder (krans ochpalmkvist) i handen eller med enfanfartrumpet som förkunnar segerbudskapet. Ibland syns hon även åkande på en triumfvagn och där hon själv kör spannet. Hon har även avbildats i skriftrullar från det uråldriga biblioteket i Alexandria.
