Förbundsrepubliken Nigeria Federal Republic of Nigeria Njíkötá Óchíchìiwù Naíjíríà(Igbo) Republik Federaal bu Niiseriya(Fula) Àpapọ̀ Olómìnira ilẹ̀ Nàìjíríà(Yoruba) Jam-huriyar Tarayiar Nijeriya(Hausa)
Nigeria är ett multietniskt samhälle. Dess befolkning består av mer än 200 olika etniciteter, som var och en talar sitt språk eller dialekt. De tre största och mest inflytelserika etniska grupperna i Nigeria ärhausa-fulani i norr,igbo i öster ochyoruba i väster. Många igboer och yorubaer är kristna, medan flertalet hausa-fulanier är muslimer. Även under det brittiska kolonialstyret bevarade de tre folken sina gamla traditioner, inklusive rivalitet dem emellan. När landet blev självständigt hade vart och ett av dessa folk kunnat bilda sin egen stat.[10] Igboernas senare försök att göra detta ledde till inbördeskrig, tills igbo-statenBiafra kapitulerade och Nigeria kunde leva vidare som en förbundsstat.[källa behövs]
Nigerias förhistoria är rik och flera fynd har hittats frånäldre stenåldern.Arkeologiska fynd visar att mänsklig bebyggelse i området går tillbaka till åtminstone 9 000 f.Kr.[11] Området runt flodernaBenue ochOyono tros ha varit det ursprungliga hemlandet förbantufolket, som senare kom att sprida sig över största delen avcentrala ochsödra Afrika periodvis från år 0 till1000-talet e.Kr.
I Daima, i nordöstra delen av landet, har lämningar av mänskliga bosättningar hittats från det första årtusendet före Kristus. Under det kommande millenniet spredsjordbruk och järnhantering över landet.[12]Nokkulturen är den äldsta högkulturen i landet, tillika det äldstajärnålderssamhället som är känt söder omSahara. Nokkulturen fanns mellan cirka500 f.Kr. och300 e.Kr.[13] Det är känt för sina terrakottaskulpturer i naturlig storlek.
Ett flertal riken har blomstrat i det som nu är Nigeria. I norr introduceradesislam genom handel medSahara. På 800-talet uppstodkungadömet Kanem vidTchadsjön. På 1300-talet omvandlades riket tillKanem-Bornu. Kanem-Bornu följdes av det medeltida kungadömet Kano som senare blevemiratet Kano.
Mellan riket Kanem-Bornu och de stora rikena,Songhai ochMali, låg sjuhausa-stadsstater. Dessa innefattade bland annatKano,Zaria,Gobir ochKatsina, där islam praktiserades. Hausafolket handlade med andra riken och deras språk spred sig eftersom till norra Nigeria. På 1400-talet hade hausa-staterna utvecklats till blomstrande handelscentra, och på 1700-talet var de högre klasserna i dessa stater huvudsakligen muslimer. Dessa kom dock att erövras i början av 1800-talet avfulanierna, ett islamistisktnomadfolk som hade trängt in från väster på 1500-talet. Fulanierna upprättade sultanatetSokoto, och härifrån spred sig islam söderut in i det skogrikaYorubaland.
Yorubafolket slog sig ner i regnskogarna väster omNiger, och skapade från 1300-talet de mäktiga kungarikenaBenin, som hade sin storhetstid på 1400- och 1500-talet, ochOyo som hade sin storhetstid på 1700-talet och upplöstes under 1800-talet.Igbofolket skapade aldrig några större riken, men upprättade dock ett omfattande nätverk av bysamhällen medNri som den centrala och sammanhållande makten.[12]
År 1472 upptäckteportugisiska sjöfarare Nigerias kust och[14] i slutet av 1400-talet bosatte sig först portugiser och senareholländare,fransmän ochengelsmän i kusttrakterna och arbetade somslavhandlare. De fortsatte att bosätta sig längs kusten ända fram till 1800-talet. Européernas samarbete med afrikanska köpmän, samt att mäktiga hövdingar sålde en mängd yorubaer och igboer som slavar, ledde till att Nigeria blev huvudexportör av slavar till kolonierna iAmerika.[12] År 1807 förbjödStorbritannien slavhandeln och tvingade således både infödda som européer att handla med varor, då i synnerhetpalmolja. Handeln med slavar upphörde dock först vid mitten av 1800-talet.
Detbrittiska inflytandet i landet ökade efter hand. I mitten av1800-talet påbörjade britterna enkolonisation. I kampen mot slavhandeln etablerades baser längs kusten, däriblandLagos år 1861. Staden blev utgångspunkten förmission och kolonial expansion i landet.[12] Hela Nigerias kust blev ett brittisktprotektorat år 1885. I Yorubaland fick de kristna missionärerna allt större inflytande, men det dröjde ändå 20 år innan yorubaer och igboer helt hade kommit under brittisk kontroll.
Royal Niger Company grundades år 1886 av SirGeorge Goldie i syfte att utforska och bedriva handel med de inre delarna av landet. Brittiska regeringen gav bolaget sedan rätt att uppträda som styrande makt i Nigeria. Strider mellanRoyal Niger Company och olika folkgrupper, särskilt i norr, ledde till att brittiska regeringen sände trupper underFrederick Lugard till området.[15]
Britterna bildade flera protektorat i Nigeria, däribland Nordnigeria år 1899. Nigeria började nu ta form och år 1906 slogs Lagos och protektoratet Sydnigeria ihop. Britternas övertagande av Nigeria, som hade påbörjats år 1861, avslutades år 1914 när dessa protektorat slogs samman till ett. Protektoratet fick namnet Nigeria.[14]
Nigerias tre huvudregioner uppvisade fortfarande stora olikheter. En djup klyfta växte fram mellan södra Nigeria, där det brittiska och kristna inflytandet var omfattande, och norra Nigeria, där muslimska traditioner förblev dominerande. Den islamiska norra delen var ett konservativt samhälle, dit kristna missionärer inte hade tillträde och där skolväsen, enligt västerländsk modell, i stor utsträckning saknades. Många företagsamma igboer lämnade sina överbefolkade hemtrakter i de östra delarna och sökte arbete vid statliga institutioner och inom affärsvärlden i norr och väster, men där väckte deras närvaro ofta missnöje. Engelsmännen byggde järnvägar och landsvägar, införde nya jordbruksmetoder, förbättrad sjukvård och byggde ut administrationen.
År 1944 bildadesNational Council of Nigeria and the Cameroons (NCNC) medNnamdi Azikiwe som ledare. Denna hade främst stöd i de sydöstra delarna av landet, medanNorthern People's Congress (NPC) som bildades år 1950 medAbubakar Tafawa Balewa som ledare främst hade stöd i södra delarna av landet. Vid samma tid bildades ocksåAction Group (AG) med hövdingenObafemi Awolowo som ledare i de yorubadominerade sydvästliga delarna av landet.[15]
Efter en serie konstitutionsexperiment blevAbubakar Tafawa Balewa den förste federale premiärministern.[15]
Efter många års förhandlingar blev landet självständigt år 1960. Den nya staten var en förbundsstat med vidsträckt självstyre i de tre, senare fyra, regionerna. Detta innebar emellertid inte att de gamla motsättningarna mellan landsdelarna upphörde. Folket i landets norra delar, dit den politiska makten var koncentrerad, hyste misstro mot folket i söder, och dessa å sin sida ansåg att de muslimska hausa-fulani-folken var reaktionära och hindrade Nigerias utveckling. Igboer och yorubaer hyste även de misstro mot varandra.
NPC och NCNC bildade koalitionsregering med Abubakar Tafawa Balewa som regeringschef och Nnamdi Azikiwe som generalguvernör medan AG bildade opposition. År 1963 blev Nigeria en republik inomsamväldet med Azikiwe som president.[15]
Under åren 1962 och 1963 ökade de etniska motsättningarna.[14] Den tändande gnistan kom i januari 1966, då några unga igbo-officerare störtade förbundsregeringen och mördade en mängd politiska ledare, bland annat premiärministern Tafawa Balewa. GeneralJohnson Aguiyi-Ironsi, som var igbo, övertog makten, men några månader senare blev han själv mördad vid en militärkupp då generalYakubu Gowon blev statschef. De inre motsättningarna exploderade år 1966 i kupper och politiska mord. Landets nya ledare, den kristne generalen Yakubu Gowon från nordregionen, kunde inte förhindra en massaker på igboerna i norr. Mellan 10 000 och 30 000 igboer dödades, och omkring 1 miljon flydde från regionen.
År 1967 utropade sig östregionen (Igbo) under översteOdumegwu Ojukwu till en självständig stat,Biafra, med huvudort iEnugu. Detta ledde tillinbördeskrig, som varade 1967 till 1970. Den påföljande svältkatastrofen blev mycket uppmärksammad internationellt.
General Gowons plan på att ersätta regionerna med 12 mindre områden, som var för sig inte skulle vara tillräckligt starkt att dominera federationen, möttes av motstånd från översteOdumegwu Ojukwu, som var igbo och militärguvernör i den oljerika östregionen. I juni 1967 förklarade Ojukwu den östra regionen för en självständig stat,Biafra. Ett våldsamt inbördeskrig bröt ut. Igboernas motstånd, som inspirerades av deras fruktan för att utplånas som folk, bröts först i januari 1970, då Ojukwu tvingades fly tillElfenbenskusten. Efter Biafras sammanbrott organiserade en rad länder ett stort hjälpprogram i kampen mot svälten och nöden i området. Man vet inte med säkerhet hur många som dog under kriget, men siffran översteg troligen en miljon. Kriget var en av de mest tragiska händelserna i Afrikas senare historia.
När kriget upphört förverkligades planerna på de 12 staterna. Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden fortsatte under ledning av Gowon och med stöd av en starkt ökandeoljeproduktion, som gjort Nigeria till en av världens största oljeproducerande länder. President Gowon störtades 1975 i en militärkupp av generalMurtala Ramat Mohammed, som i sin tur mördades och ersattes avOlusegun Obasanjo 1976. Under Obasanjo förbereddes en återgång till civilt styre och en ny konstitution efter amerikanskt mönster antogs.[15]
Efter fyra års militärstyre genomfördes 1979 allmänna val och en civil styrelse återupprättades genomandra nigerianska republiken. President blevShehu Shagari, ledare för det huvudsakligen högerorienterade och provästliga nationella partiet. Hans styre varade mellan 1979 och 1983, då generalMuhammadu Buhari tog över makten i en kupp. Buharis hårda regim störtades genom en militärkupp 1985 av en något mildare under generalmajorIbrahim Babangida. Han utlovade en gradvis övergång till demokrati och lät 1989 tillåta politiska partier. För att motverka nationell splittring tilläts dock endast ett höger- och ett vänsterparti,National Republican Convention respektiveSocial Democratic Party. År 1990 hölls lokalval och 1991 guvernörsval. I juni 1993 hölls presidentvalen som var det sista steget i demokratiseringsprocessen. Babangida vägrade dock att acceptera en valförlust, och våldsamma protester utbröt. Slutligen tvingades Babangida avgå med nya protester mot annulleringen av presidentvalet. I november 1993 genomförde militären en ny kupp ochSani Abacha tog makten, förbjöd de båda partierna och tillsatte militärer som guvernörer.[15]
1996 bildades paraplyorganisationenUnited Democratic Front of Nigeria under ett möte i Oslo lett av nobelpristagarenWole Soyinka. President Sami Abacha avled 1998 under oklara omständigheter och makten i landet övertogs av generalmajorAbdulsalami Abubakar, som meddelade att han skulle fortsätta Abachas arbete mot en övergång till demokrati.[15]
En ny konstitution antogs 1999. Övergången till civilt styre gick helt odramatiskt. Den nya regeringen har stora uppgifter framför sig, bland annat att återuppbygga ekonomin som raserats av korruption och vanskötsel och att se till att de långvariga etniska och religiösa motsättningarna i landet kan överbryggas. På senare tid har storaoljefyndigheter upptäckts och stora rikedomar flyter in i landet till följd av oljeindustrin, men endast en fåtalig överklass berikats. Under det senaste decenniet har Nigeria kännetecknats av spänningar mellan centralregeringen och delstaterna samt mellan religiösa och etniska grupper. Ett nytt problem utgörs av islamismen. I de nordliga delstaterna har islamisterna vuxit sig starka och införtsharialagar, vilket har lett till oroligheter med tusentals dödsoffer.
I mars 2015 vann utmanarenMuhammad Buhari presidentvalet. Buhari fick ungefär två och en halv miljoner fler röster än den sittande presidentenGoodluck Jonathan. Det var första gången någonsin som en utmanare hade en chans att besegra en sittande president i Nigeria.[16] Sedan 29 maj 2015 är Muhammad Buhari Nigerias president.[17]
Nigeria består mest avurberg (prekambriska bergarter), i öst delvis täckta avlavamassor. I sydost och i Nigers ochBenues dalgångar finns avlagrade sediment frånkrita,tertiär ochkvartär. Längs gränsen i öst finns avlagringar frånjura och krita.Bly- ochzinkförekomster finns i de äldsta kritförekomsterna. Kvartära avlagringar i form av sand finns längs kusten och i det nordöstra området motTchadsjön.[18]
Landet består av högland mot gränsen till Kamerun och i de centrala, inre delarna av landetJosplatån. Längs kusten sträcker sig ett flackt sumpområde som i Nigerdeltat är 100 km brett. Innanför sumpområdet ligger en kustslätt (upp till 300 meter över havet), som gradvis höjer sig inåt landet. I dalgångar från nordväst kommer floden Niger, och från öst dess viktigaste biflod, Benue. Dessa möts ungefär mitt i landet och löper som Nedre Niger mot kusten, där den bildar ett stortdelta. Landet norr om floderna består av en stor platå med vidsträcktasavanner. Här finns både sänkor (Sokoto ochBornu) samt den mäktiga Josplatån på cirka 1 200 meter över havet, vars högsta topp är 1 780 meter över havet.Jordmånen är mest röda tropiska jordar med lågthumusinnehåll. I nordöst sänker sig landet ner mot Tchadsjön.[18]
Vegetationen växlar från söder till norr, beroende på nederbörden. Den växer i öst–västliga zoner, parallellt medekvatorn. Längs kusten ligger ett bälte medmangroveskog och färskvattenträsk, upp till tio mil brett i Nigerdeltat. På kustslätten innanför vidtar tropiskregnskog med många ekonomiskt viktiga arter, sommahogny,kakaoträd ocholjepalmer. I de mest tätbefolkade områdena är den ursprungliga vegetationen ersatt av uppodlade torrskogar. Mellersta Nigeria har tropisk skog i dalarna ochsavann på platåerna. Trädbevuxen savann medgalleriskog längs floderna täcker mer än halva ytan norr om skogszonen.Apbrödsträd,tamarind och Parkia africana är de vanligaste trädarterna. Längst i norr går savannen över ihalvöken med spriddaakaciaträd ochdoumpalmer.[19]
Klimatet varierar över landet. I söder är det ekvatorialklimat, i mittentropiskt och i norr torrt. Det förekommer såväl längre torrperioder som översvämningar. Det regnar mycket mellan april och oktober. Juni är den blötaste månaden.[20]
Några av Nigerias större miljöproblem är att skogen avverkas i för stor omfattning och att vatten, luft och jord är allvarligt förorenade avpetroleum. En stor inflyttning till städerna medför luft- och vattenföroreningar där.
Nigeria är en federal republik liknandeUSA. Nuvarande president ärMuhammadu Buhari som efterträddeGoodluck Jonathan i maj2015. Presidenten är både statschef och ordförande i det verkställande utskottet.
Delstaterna och huvudstadsområdet är på distriktsnivå vidare indelade i totalt 774Local government areas som i sin tur indelas i mindre administrativa enheter (wards), som i huvudsak fungerar som valdistrikt. Delstaterna är geografiskt grupperade i nord och syd, som vidare är indelade i sex delzoner. De lokalt styrda områdena (local government areas) är politiskt grupperade i senatordistrikt (senatorial districts).[21] Särskilt i söder är urbaniseringen hög och det finns 11 städer med mer än en miljon invånare.
Enligt denShariabaserade strafflag som gäller för muslimer i tolv nordliga delstater bestraffas brott som alkoholkonsumtion, homosexualitet, otrohet och stöld strängt, och kan resultera i amputation, prygling, stening och långa fängelsestraff.[22]
Rättsväsendet dras med stora problem med utomrättsliga avrättningar och användning av överdrivet våld av säkerhetsstyrkor, straffrihet för övergrepp begångna av säkerhetsstyrkor, godtyckliga arresteringar, långvarig väntan på rättegång vid frihetsberövande samt korruption och politikerstyre inom rättsväsendet.[23]
Även fångar och misstänkta behandlas illa, exempelvis ärvåldtäkt,tortyr och annan grym eller förnedrande behandling av fångar och misstänkta allvarliga problemen liksom livshotande interneringsförhållanden.[23]
År 2011 klassadeVärldsbanken landet som ett medelinkomstland.[25] med dess stora tillgångar på naturresurser, välutvecklade finansiella- och legala infrastruktur, transportsektor och börs, som är den näst största i Afrika.
Tidigare har den ekonomiska utvecklingen hindrats av år av militärt styre, korruption och vanstyre men återinförandet av demokratin och påföljande ekonomiska reformer har framgångsrikt fört Nigeria framåt mot att nå dess fulla ekonomiska potential. Det är nu en av de största ekonomierna i Afrika, och den största ekonomin i denvästafrikanska regionen.[källa behövs]
EnligtVärldsbanken fördubblades nästan Nigeriasköpkraftsparitet från år 2005 till år 2007, från $170.7 miljarder till 292.6 miljarder. BNP per capita har steg också kraftigt från år 2006 till 2007, från 692 dollar till 1 754 dollar.[26]
År 2006 rapporteradeBBC att 31 av landets 36 statsguvernörer (vilka åtnjuter immunitet under sin ämbetstid) var under utredning av EFCC, misstänkta för korruption.[27]
Drygt 60 procent av elektriciteten produceras avfossila bränslen och resterande medvattenkraft. En mindre mängd el exporteras.
Nigeria är den tolfte största producenten avpetroleum i världen och den åttonde största exportören. Landet har även de tionde största säkra reserverna. Olja spelar en stor roll i landets ekonomi, och utgör 40% av BNP och 80% av regeringens intäkter. Kraven på bättre resurskontroll iNigerdeltat, den huvudsakliga regionen för oljeproduktion, har dock lett till störningar i oljeproduktionen och förhindrar för närvarande landet från att exportera till 100 procents kapacitet.[31]
Landet har en högutvecklad sektor för finansiella tjänster med en blandning av lokala och internationella banker, kapitalförvaltningsföretag, mäklarfirmor, försäkringsföretag och mäklare, privata aktiefonder och investmentbanker.[33]
Nigeria är USA:s största handelspartner i Afrika söder omSahara och förser landet med en femtedel av dess olja (11% av oljeimporterna). Det har det sjunde största handelsöverskottet med USA av något land över hela världen. Nigeria är för närvarande den femtionde största exportmarknaden för amerikanska varor och den fjortonde största exportören av varor till USA. USA är landets största utländska investerare.[34]
Nigerias väg- och järnvägsnät är välutbyggt med afrikanska mått mätt, men har försvagats av bristande underhållsinvesteringar. Tidigare hade vägnätet en tydlig nord–sydlig sträckning som gav uttryck för den traditionella handelsstrukturen som etablerades under kolonialtiden. Transportnätet har senare blivit mer sammansatt för att öka handeln mellan de enskilda staterna. Nigeria har ett mer omfattande järnvägsnät än de flesta andra utvecklingsländer, med 3 505 km räls. Niger och andra floder är farbara. De inre vattenvägarna omfattar cirka 6 400 km, mest laguner i kustzonen. Niger är farbar hela året tillOnitsha (320 km inåt landet) för fartyg på upp till 500 ton. Abuja, Lagos, Kano och Port Harcourt har internationella flygplatser, och det finns flera flygplatser för inrikes trafik. Det mesta av petroleumexporten går över hamnarna Bonny ochBurutu;Apapa ochTin Can Island (som är Lagos hamnar), Port Harcourt,Warri,Sapele och Calabar är de viktigaste hamnarna för varuhandel.[35]
Nigeria har en av de snabbast växande telekommunikationsmarknaderna i världen med stora tillväxtmarknadsoperatörer som MTN, Etisalat, Airtel (tidigare Zain) och Globacom (GLO), som baserar sina största och mest vinstgivande centrum i världen.[36]
År 2015 var läs- och skrivkunnigheten bland personer 15 år och äldre 59,6 procent. Det fanns dock en könsskillnad, där 69,2 procent av männen var läs- och skrivkunniga, medan andelen för kvinnor var lägre, 49,7 procent.[2]
Etnisk-språklig karta över Nigeria, enligt fördelning 1979.
Befolkningen är indelad i över 250 etniska grupper, var och en med sitt eget språk och kultur. Den största etniska gruppen ärhausa som år 2018 utgjorde cirka 30 % av befolkningen.Yoruba var den näst största folkgruppen och utgjorde cirka 15,5 % av befolkningen. Andra större folkgrupper varigbo (15,2 %),fulani (6 %), tiv (2,4 %) ochkanuri/beriberi (2,4 %).[37][28]
Hausa är den dominerande gruppen i norr. Intensivt jordbruk har lagt grunden till hantverk och handel.Fulani bor i det skogs- och savannområde som sträcker sig från gränsen motSenegal i väst tillSudan i öst.Fulani har traditionellt varit boskapshållande nomader, men de flesta har under årens lopp tagit upp jordbruk och blivit bofasta.Yoruba är ett jordbrukande folk som lever i de fruktbara områdena i sydväst.Igbo utgör majoriteten av befolkningen i sydost. De är traditionellt åkerbrukare, men flyttade tidigt in till städerna och var länge den dominerande stadsbefolkningen.Igbo är indelat i en mängdstammar som har sina egna dialekter avigbospråket. Andra framstående, men mindre, grupper äredo ochibibio, båda i skogsbältet i söder,tiv ochnupe i mellersta Nigeria ochkanuri vid Tchadsjön. Mellersta Nigeria uppvisar den största etniska och språkliga variationen; där finns 180 olika språk.[37]
År 2017 fanns i Nigeria 1 884 331 internflyktingar som flytt på grund av attacker frånBoko Haram, våld mellan kristna och muslimer i centrala delar av landet, politiskt våld, översvämningar, tvångsavhysning, stöld av nötkreatur samt konflikt om resurser.[2]
Engelska är officiellt språk i Nigeria. Det mest utbredda inhemska språket ärhausa, som tjänar somlingua franca i stora delar av norra Nigeria. Andra viktiga språk ärfulfulde (fula),yoruba,edo,igbo ochibibio. Användningen av detarabiska alfabetet medförde att fulfulde och hausa var bland de första afrikanskaskriftspråken vid sidan av det östafrikanskaswahili.[37] Antalet språk som fanns katalogiserade i Nigeria år 2010 var 527. Denna siffra omfattade 514 levande språk, två andraspråk utan modersmålstalare och 11 utdöda språk.[38] I vissa områden i Nigeria talar etniska grupper fler än ett språk.
Religionsmässigt är Nigeria indelat i två ungefär lika stora delar, där den ena är övervägandemuslimsk och den andrakristen. En liten minoritet utövar traditionella religioner. Cirka 46 % av befolkningen beräknades vara kristen år 2018, med tyngdpunkten i de östra delstaterna. Muslimerna, huvudsakligensunnimuslimer, beräknades samma år till ungefär 53 %, med tyngdpunkten i norr och väster. Cirka 6 % utövade olika lokala etniska religioner.[37][28]
Mänskliga rättigheter i Nigeria är bristfälliga och statliga tjänstemän på alla nivåer fortsätter att begå allvarliga övergrepp. Bland de mer allvarliga problemen kan nämnas:
Våld i hemmet är ett allvarligt problemen i Nigeria. Misshandel och sexuella övergrepp anmäls sällan på grund av samhällsnormer och risken för social stigmatisering.[23][40]
I Nigeria är manlig homosexualitet förbjuden, straffet är oftast fängelse. Många homosexuella tvingas att dölja sin sexuella läggning då det finns en risk för repressalier och social stigmatisering.
I de norra regionerna tillämpas sharialagstiftning. I de regionerna är homosexuellt beteende belagt med spöstraff, fängelse eller döden genom stening.[40]
Samtidigt förekommer företeelsenYan Daudu i norra Nigeria. Det är män som klär sig i kvinnokläder och utför hushållssysslor. De har tidigare lämnats ifred och kunnat leva bland andra, och kan fortsatt göra det i vissa områden även om sharialagar gäller.
Blandigbofolket finns också en tradition av homosexuellt beteende, men där bland kvinnor som ingår samkönade äktenskap.Migrationsverket skriver: "Äktenskap mellan kvinnor hos igbo har dock ingen koppling till kvinnornas sexuella läggning. Äktenskapet arrangeras i stället för att till exempel få hjälp i hemmet, kompensera för barnlöshet eller säkerställa att ätten förs vidare".[42]
Nigeria är Afrikas folkrikaste stat och vid den senastefolkräkningen som hölls den 21 mars 2006 uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Nigeria (de facto) till 140 431 790 invånare, varav 71 345 488 män och 69 086 302 kvinnor.[43] Folkräkningar hade tidigare hållits 1991, 1963 och 1952.[44]
Invånartalet i Nigeria uppskattades i juli 2018 avThe World Factbook till 203 452 505 invånare,[2] Förenta nationerna (befolkning den 1 juli 2016) till 186 988 000,[3]Internationella valutafonden till 188 686 000 invånare (för år 2017)[6] samtVärldsbanken (juli 2016) till 185 589 640 invånare.[45]
Regeringskritiska medier hade en svår period under 1990-talet, då kritiska journalister fängslades och tidningar i perioder tvingades hålla stängt.[46]
Nigerias äldsta dagstidning,Daily Times (grundad 1925), var länge den ledande tidningen. Den övertogs på 1970-talet av regeringen. Efter dåliga ekonomiska resultat privatiserades tidningen 2004, och återlanserades 2006. Andra stora tidningar ärNational Concord med en upplaga på cirka 200 000 ochNigerian Observer med en upplaga på cirka 150 000.[46]
Federal Radio Corporation of Nigeria (FRCN) kontrolleras av den federala regeringen, och sändningarna är indelade i fem zoner, där det sänds på engelska och omkring 15 andra olika språk.Nigerian Television Authority (NTA), som grundades 1976, är också statligt kontrollerad och har ansvar för alla tv-sändningar i landet, med sändare i samtliga delstater.[46]
Nigeria är bland de mest framstående litteraturländerna i Afrika. Ofta hållsAmos TutuolasPalmvindrinkaren (1952) som början av den västafrikanska romanvågen på engelska. Andra namnkunniga nigerianska författare ärChinua Achebe,Cyprian Ekwensi och framför allt1986 årsnobelpristagare i litteratur,Wole Soyinka. Soyinka har skrivit såväl romaner som dramatik och lyrik, och hämtar mycket stoff från yorubafolkets myter och sagor. Han ger en bild av ett Afrika där stamsamhället får ge vika för det koloniala samhället, vars livsstil även efter självständigheten utgör normen på kontinenten.[47]
^ [ab]Nigerias officiella befolkningsstatistik ifrågasätts i Africacheck.org,Nigerias population figures, som istället rekommenderar OECD:s uppskattning
^Atmore Anthony, red (1981). Två miljoner år: berättelsen om människan (2. uppl). Stockholm: Readerʹs digest [Det bästa].Libris7593140.ISBN 91-7030-043-7
^McIntosh, Susan Keech, Current directions in west African prehistory. Palo Alto, California: Annual Reviews Inc., 1981. 215–258 s.: ill.
.jpg)
