Newtons vagga är ett system avpendlar namngivet efterIsaac Newton. Systemet visar att både rörelsemängd och energi bevaras vid enelastisk stöt.[1]
Newtons vagga består av fem kulor som hänger i snören tätt intill varandra. Om man drar en av de två yttre kulorna åt sidan och släpper kommer den att träffa de återstående fyra kulorna som stöter i varandra och på så sätt försrörelsemängden ochrörelseenergin från första kulan vidare till den sista som får exakt samma rörelsemängd (fart och höjd som vi observerar i försöket) som den ursprungliga, i varje fall om man bortser frånluftmotstånd ochfriktion. Den svänger sedan tillbaka och träffar de andra fyra kulorna, så att den första kulan flyger iväg igen.[1]
Gravitation är dock även en förutsättning för att Newtons vagga över huvud taget skall fungera eftersom den överförda rörelsemängden kommer av just gravitationens inverkan på den fallande kulan.
Om man drar ut och släpper till exempel två kulor kommer även två kulor att stötas ut.
Newtons vagga är populär somskrivbordsprydnad. Ibland används den som illustration av begreppenrörelsemängd ochrörelseenergi, men dessa begrepp kan inte ensamma förklara att antalet kulor som åker iväg är samma som antalet kulor som man dragit ut och släppt.
Wikimedia Commons har media som rörNewtons vagga.