Dethinduistiska templetPashupatinath iKatmandu.Lumbini, listad som födelseplatsen för Gautama Buddha av UNESCOs världsarvskonventionDelar av det nepalesiska hovet, med drottningen i mitten, 1920.Momos
Nepals historia är i mycket formad dels av landets isolerade läge i Himalaya och dels av att landet gränsar till de två stora staterna Indien och Kina. Landets kärnområde runt Kathmandudalen har varit bebott i minst 9 000 år och har sedan det första riket i området, Licchavi, grundat på 400-talet, huvudsakligen varit självständigt.
Från 1482 till 1768 var landet splittrat i tre riken: Kathmandu, Patan och Bhadgaon men enades igen av Prithvi Narayan Shah, furste av Gurkha. Under 1700-talet föll Sikkims huvudstad till nepaleserna som förföljde de flyende in i Tibet, vilket utlöste en vedergällningsattack från Qianlongkejsaren. I början av 1800-talet uppstod rivalitet mellan de två expansiva krafterna Nepal och brittiska Ostindiska Kompaniet, vilket slutade i ett nederlag i Anglo-nepalesiska kriget 1814–16 varvid Nepal tvingades avstå delar av Sikkim och Terai i utbyte mot brittiskt erkännande. En officiell anglo-nepalesisk vänskapspakt undertecknades 1923. De politiska förändringarna var märkbara i huvudstadenKatmandu men inte i övriga Nepal.
Åren1996–2006 bedrevmaoistgerillanNKP(m) en väpnad kampanj i Nepal, som slutade med att monarkin avskaffades, en ny konstitution antogs och en ny regering valdes 2008.Inbördeskriget började när en maoistisk grupp under ledning avPushpa Kamal Dahal (mer känd under sittnom de guerrePrachanda) tog till vapen den19 februari1996. Gerillan angrep då samtidigt polisstationer i tre av Nepals distrikt. Rörelsens uttalade avsikt var att krossa vad den uppfattade som en reaktionär, feodal stat och att i dess ställe etablera en kommunistisk stat utan rangordning i form avvarna- eller könstillhörighet.
Striderna mellan maoistrebellerna och de nepalesiska myndigheterna kostade minst 12 500 människoliv. Striderna tvingade även 2 miljoner nepaleser i landsflykt – varav de flesta kom att befinna sig i Indien – medan 200 000 människor levde kvar som flyktingar inom Nepals gränser.
Den1 juni2001 anstiftade kronprins Dipendra ett blodbad i det kungliga palatset. Kronprinsen sköt och dödade kungBirendra av Nepal och åtta andra medlemmar av den nepalesiska kungafamiljen. Kronprinsens farbrorGyanendra av Nepal, som inte var i palatset vid attentatet, övertog tronen den4 juni. I november införde regeringen undantagstillstånd sedan hundratalet människor mist livet under fyra dagars strider.
I oktober2002 avskedade kung Gyanendra den sittande regeringen och grep själv makten. Han mobiliserade dennepalesiska armén i kampen mot maoisterna. Sommaren2003 ingick parterna vapenvila vilken varade ett halvår. Fredsförhandlingarna som följde blev resultatlösa och striderna blossade därefter upp igen.2004, efter massiva folkliga protester, återinstallerade kungen den avsatte premiärministernSher Bahadur Deuba, som dock blev avsatt igen1 februari2005 av Gyanendra som då också utnämnde sig själv till statsminister och lät fängsla mängder av politiska motståndare.
Den3 september2005 införde maoistgerillan en ensidig vapenvila. Den22 november ingick maoisterna och en allians av sju politiska partier –Sjupartialliansen – en överenskommelse. Deras samarbete hade till syfte att avskaffa vad de kallade "den autokratiska monarkin" i Nepal. I avtalet med Sjupartialliansen gick maoisterna med på att låta avväpna sig avFörenta nationerna, förutsatt att detsamma skedde med regeringsstyrkorna. Ett annat ömsesidigt löfte var att ett val till ny grundlagsstiftande folkförsamling skulle hållas. Den 2 januari 2006 återupptog maoistgerillan dock den väpnade kampen.
Under april2006 utbröt omfattande folkliga protester mot kung Gyanendra. Efter flera veckor av massivafolkliga demonstrationer tillkännagav kungen den24 april att han skulle återkalla det tidigare upplösta parlamentet. En sjupartikoalition tog regeringsmakten efter protesterna, och den nya regeringen fråntog kungen huvuddelen av den makt han tidigare hade.
Den nya regeringen undertecknade ett fredsavtal med maoisterna den21 november2006. Den 23 december 2007 fattades beslut om att avskaffa monarkin och införa republik, vilket godkändes den 28 maj 2008 av den nya konstituerande församlingen, som valts den 10 april 2008 och därNKP(m) blivit största parti med 30,52 procent av rösterna.
Nepal saknar kust. Terrängen är bergig eller kuperad, med tre huvudsakliga fysiografiska regioner – slättlandetTerai i söder; lägre berg och kullar norr därom; samt högbergsområdetHimalaya medMount Everest 8 848 meter över havet och andra mycket höga berg i norr. Av landets sammanlagda yta är 20 % uppodlingsbart. Erosion på grund av rovdrift av skogarna är ett ökande miljöproblem.
Nepal har fem klimatzoner, beroende på höjd över havet. Klimatzonerna varierar från subtropisk till subarktisk.Monsunen påverkar landet, och mellan 60 % och 80 % av nederbörden kommer under monsuntiden.
Sedan 1973 har Nepal bildat ett antal nationalparker och naturreservat för att skyddafaunan. Det finns fyra olika grader av skydd. 2002 fanns det 23 skyddade områden: 9 nationalparker, 3 naturreservat, 1 aktreservat, 4 skyddsområden och 11 buffertzoner. De mest kända ärvärldsarvenSagarmatha nationalpark,Chitwans nationalpark ochKathmandudalen.[6]
1951 bröts denabsoluta monarkin, när ettparlamentariskt system infördes. På 1990-talet infördesflerpartisystem inom ramen för enkonstitutionell monarki. 1996 utbröt ettinbördeskrig medmaoister, varmed under en tioårsperioddemokratin upphävdes, och 2002 återtog monarken absolut makt över landet (jämförundantagstillstånd). Detta ledde till omfattande folkliga protester, varför monarken under slutet av 2006 införde en interim konstitution. I april 2008 hölls nationellt val och dennationalförsamling som då bildades utlysterepublik. 2008–2011 leddes landet av flerakoalitionsregeringar, vilka flera gånger leddes av antingen maoister ellerkommunister. 2012 hade landets republikanska styre misslyckats teckna enkonstitution för landet, varefter flera val hållits som likaledes misslyckats skapa stabilitet.[7]
I juli 2021 vann Nepals nytillträdde premiärminister Sher Bahadur Deuba – som dock innehaft posten fyra gånger tidigare sedan 1995 – en betydelsefull förtroendeomröstning i parlamentets underhus.[8]
Nepal är indelat i 14 zoner (anchal), med visst självbestämmande. Zonerna ärBagmati,Bheri,Dhawalagiri,Gandaki,Janakpur,Karnali,Koshi,Lumbini,Mahakali,Mechi,Narayani,Rapti,Sagarmatha ochSeti. Dessa zoner delas vidare in i 76 distrikt. Zonerna är indelade i fem olika utvecklingsregioner, Purwanchal (पुर्वाञ्चल), Madhyamanchal (मध्यमाञ्चल), Pashchimanchal (पश्चिमाञ्चल), Madhya Pashchimanchal (मध्य पश्चिमाञ्चल) och Sudur Pashchimanchal (सुदुर पश्चिमाञ्चल).
Huvudnäringen ärjordbruk med 75 procent av arbetskraften och 37 procent avBNP.Tjänstesektorn sysselsätter 18 procent av arbetskraften ochindustri 7 procent; de svarar för 49 respektive 15 procent av BNP. Nepal hade 2013 en BNP per capita på 1500 USD som kan jämföras med Sveriges 38000 USD.Statsskulden motsvarade vid slutet av 2011 cirka 28 procent av BNP.[1]
År 2013 exporterades varor för drygt en miljard USD, huvudsakligen textilier och mattor. 94 procent av exporten går tillIndien. Importen uppgick till 6,3 miljarder USD och bestod främst avpetroleumprodukter, maskiner och guld. Även här är Indien, som står för knappt 80 procent av importen, den största handelspartnern; på andra plats ärSydkorea med 3 procent.[1]
Utländskt bistånd står för 60 procent av Nepals kostnader för ekonomisk utveckling, och för 28 procent av den totala statsbudgeten.
Nepal hade 2013 ettHDI-värde på 0.54 och var rankat på plats 145 i världen.[10] Landet tillhör världens allra fattigaste, med en fjärdedel av befolkningen som lever underfattigdomsgränsen.[1] Den andelen uppgick dock till 53 procent år 2003 och har sedan dess halverats.[11]
Vid 2011 års folkräkning var 2,7 procent av invånarna födda utomlands, en ökning från 2,4 procent tio år tidigare. 96 procent av utlandsfödda kommer frånIndien, 0,4 procent från utanför Asien, 0,4 procent frånBhutan och 0,2 procent frånKina. 0,6 procent av befolkningen utgörs av utländska medborgare, en grupp som återigen främst – till 88 procent – utgörs av indier.[12]
1990 års konstitution fastställde nepalis status somofficiellt språk samtidigt som den erkände alla andra språk som har modersmålstalare i Nepal som landets "nationella språk". Den bestämde även att var och enetnisk grupp fick lov att skydda och främja sitt språk och sin kultur, och att barn hade rätt till undervisning på sitt modersmål upp tillgrundskolenivå. Interimkonstitutionen från 2007 införde vidarespråkpolitiska förändringar: barnens rätt till undervisning på sitt modersmål utvidgades till grundskolenivå, och de olika etniska grupperna tilläts använda sina respektive språk i kontakt med lokala myndigheter.[13]
De som inte har nepali som modersmål talar det somandraspråk; det uppskattas att över 90 % av befolkningen, fördelad över alla etniska och sociala grupper, behärskar språket, som har en väletablerad funktion somlingua franca i landet.[13]
Efter nepali ärengelska det språk som är mest utbrett. En stor andel av invånarna, oavsettsocioekonomisk status ellerläskunnighet, har kunskaper i språket, som används bland annat inom utbildning, handel, turism ochmassmedia. I grundskolan introduceras det i årskurs fyra och är ett obligatoriskt ämne; dessutom finns det ett stort antal skolor med engelskspråkig undervisning. Uppfattningen i samhället är att engelskan är ett viktigt och prestigefyllt språk, och att det endast är de allra fattigaste som sätter sina barn på nepalispråkiga skolor.[14]
57 procent av befolkningen ärläskunnig, varav 71 procent av männen och 47 procent av kvinnorna.[1]
Religionsfrihet är inskriven i Nepals grundlag och alla religiösa grupper har rätt att driva egna skolor.Proselytism är förbjuden.[15]
Den nepalesiskahinduismen, som fram till 2006 varstatsreligion, är uppblandad medbuddhism betydligt mer än i andra hinduiska områden i världen. Många utövar ensynkretisk religion med element hämtade både från dessa två och från den lokalafolktron.[15] 81 % av befolkningen räknar sig som hinduer, medan 9 % är buddhister och 4 % ärmuslimer. 3 % bekänner sig tillkirat (en inhemsk religion med hinduistiska influenser[15]) och knappt 1,5 % tillkristendomen.[1]
Nepals nationalrätt är Dal Bhat vilket är en mix av ett flertal rätter där bland annat ris, linser och curry ingår[16]. Dock är det nepalska köket kanske än mer känd för är momos vilket är degknyten inte olikt kinesiska dumplingar.[17]
^ [ab]Bhandari, Surendra (2014). Self-Determination & Constitution Making in Nepal: Constituent Assembly, Inclusion, & Ethnic Federalism. sid. 107–109.Libris16613722.ISBN 9789812870056
^Eagle, Sonia (1999). ”The Language Situation in Nepal”. Journal of multilingual and multicultural development 20 (4): sid. 272–327.doi:10.1080/01434639908666382.ISSN0143-4632.
.jpg)
