Natrium (latinskt namnnatrium ochkemiskt tecken[8] Na) är ett mjukt,metallisktgrundämne. Natrium tillhör gruppenalkalimetaller och är ganska vanligt ijordskorpan. Natriummetall är ytterst reaktivt och föreligger därför alltid i form avsalter. Rent natrium, som är en mjuk och lätt glänsande metall, förvaras i regel i någon typ av olja, såsomparaffinolja ellerfotogen för att förebyggaoxidering. Natriumjonen, Na+ är den vanligastekatjonen i havsvatten och har viktiga biologiska roller. Växter har dock ett lågt natriumbehov och brist uppstår inte utan människans påverkan. Människor får ofta i sig alldeles för mycket genom att vi blivit vana vid smaken av (ursprungligen) salt i konserverade livsmedel.Rekommenderat dagligt intag anges till högst 2–3 gram natrium, den mängd som finns i 5–7 gram vanligt koksalt (det vill säganatriumklorid, NaCl). Det är inte heller bra att äta för lite salt, då det kan framkalla ettepileptiskt anfall, även hos icke epileptiker.[9] För allmänt välbefinnande bör man äta minst 4 gram salt per dag (exempelvis 99,9 % NaCl och 5 mg/100 gjod).
Natrium förekommer även mycket i kroppen, då i jonform (Na+). Det har en viktig roll iosmoregleringen och upprätthållandet avcellernasmembranpotential, vilken är viktig för fortledning avaktionspotentialer (ett slags elektrisk signalering). Na+ finns i mycket högre grad utanför cellerna än inuti. Membranet har kanaler som Na+-jonerna kan strömma igenom. De är i vanliga fall stängda men kan öppnas, då strömmar Na+-joner in i cellen. Den elektrokemiska gradienten som ger membranpotentialen uppstår dels genom de stängda kanalerna, och dels med hjälp av Na+/K+-pumpen. Detta är en pump som kräver energi (i form avATP) och gör att Na+ pumpas ut ur cellen samtidigt som K+ (kalium) kommer in.
Natrium renframställdes första gången 1807[10] av engelsmannenHumphry Davy genom att elektrolysera smält natriumhydroxid i en platinasked.
Natriumföreningar har varit kända sedanantiken då man kände till två sorters soda, natrium- och kaliumkarbonat, vilka man inte kunde skilja mellan varför båda benämndes med det grekiskanitron. Ur detta kom detarabiska ordetnatron, och ordet nitron kom senare att betecknakaliumkarbonatet.
Det var först under 1700-talet man lärde sig skilja mellan natrium- och kaliumföreningar.Natriumkarbonat kallades då mineraliskt alkali, medan kaliumkarbonatet kallades vegetabiliskt alkali eftersom det kunde framställas ur växtaska.[11]
ILivsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning av kostvanor i den svenska befolkningen,Riksmaten – vuxna 2010–11, var det rapporterade intaget av natrium per dag i genomsnitt 2 746 mg för kvinnor, 3 591 mg för män och 3 118 mg för hela gruppen i undersökningen.[12] Detta motsvarar en genomsnittlig koksaltmängd av 6,9 gram NaCl för kvinnor, 9,0 gram NaCl för män och 7,8 gram NaCl för hela gruppen.[12] De äldsta kvinnorna och männen hade lägre intag av natrium än vad övriga kvinnor respektive män hade.[12]
^Michael E. Wieser, Tyler B. Coplen:Atomic weights of the elements (IUPAC Technical Report). In:Pure and Applied Chemistry Vol. 83, No. 2, 2011, S. 359–396.
^A. Klemm, G. Hartmann, L. Lange:Sodium and Sodium Alloys in Ullmann's Encyclopedia of Industrial Chemistry, 2005 Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA,Weinheim,doi:10.1002/14356007.a24_277
^David R. Lide (ed):CRC Handbook of Chemistry and Physics, 84th Edition, CRC Press,Boca Raton, Florida, 2003.
^Ludwig Bergmann, Clemens Schaefer, Rainer Kassing:Lehrbuch der Experimentalphysik, Band 6: Festkörper. 2. Auflage. Walter de Gruyter, 2005,ISBN 3-11-017485-5, S. 361.
^Robert C. Weast (ed. in chief):CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145,ISBN 0-8493-0470-9. De angivna värdena har här räknats om enligtSI.
.jpg)
