Nationella frontens partiledare Marine Le Pen, presentation av presidentvalskampanjen, 19 november 2011 i Paris.Jean-Marie Le Pen vid ett partimöte i Paris den 25 maj 2005.
Rassemblement National (Nationell samling), fram till namnbytet 2018Front National (Nationella fronten), är ettnationalistiskt ochhögerpopulistiskt politiskt parti iFrankrike.[24][25] Partiet klassificeras inom bland annat forskning somhögerextremt. Partiet grundades år 1972 avJean-Marie Le Pen och leddes sedan under perioden 2011 till 2022 av dennes dotterMarine Le Pen, innan den första partiledaren utanför familjen Le Pen, Jordan Bardella, tog över. En av partiets viktigaste frågor har varit att minskainvandringen till Frankrike.
Partiet grundades 1972 under namnetFront National. Efter långsam tillväxt ökade partiet kraftigt under 1980-talet och partiledarenJean-Marie Le Pen fick 4,4 miljoner röster i presidentvalet år 1988. I presidentvalet 2002 fick Jean-Marie Le Pen över 5 miljoner röster, vilket motsvarade 17,8 procent. Han slog därmed ut socialisternas kandidat och avancerade till andra omgången i presidentvalet, där han dock förlorade motJacques Chirac. I valet drev partiet frågor om avsevärt hårdarestraffskala för att komma tillrätta med den eskalerade brottsligheten,dödsstraffets återinförande, en restriktivareabortpolitik och utvisning av tre miljoner påståttillegala immigranter från främstMarocko ochAlgeriet.[källa behövs]
Politiska kommentatorer och statsvetare har funnit det svårt att definieraRassemblement National på det politiska spektrumet.[30][31][32][33] Många, men inte alla, politiska kommentatorer placerar RN tillextremhögern.[17][19][18][34] Det finns bedömare som kallar partietfrämlingsfientligt.[35] Detta tillbakavisas dock av partiet självt. En profilfråga som har varit genomgående sedan partiets grundande är dockinvandringskritik, minskad invandring och utvisning avpapperslösa.[36][37] Kritiken har varit särskilt stark mot muslimsk invandring, och partiet har sagt sig vilja motverkaislamism i Frankrike.[38]
Den här artikeln eller det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2020-10) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Nationella fronten var ett marginellt parti från 1973, då partiet första gången ställde upp till val, fram till genombrottet i Europaparlamentsvalet 1984 där man vann 11 procent och 10 parlamentsledamöter. Efter detta val har Nationella frontens valresultat oftast hamnat mellan omkring 10 och 15 procent, med några undantag där partiet gjort mycket dåliga val, främst det franska parlamentsvalet 2007 där partiet rasade från 11,34 procent till 4,29 procent. IEuropaparlamentsvalet 2014 gjorde partiet sitt bästa val hittills med cirka 25 procent av rösterna, vilket innebar att partiet blev Frankrikes största i valet.
Den här artikeln eller det här avsnittetinnehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras.(2020-10) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom attredigera artikeln eller diskutera saken pådiskussionssidan.
Nationella fronten har starkast stöd i de nordvästra och östra delarna av landet, där partiet får mellan 15 och 20 procent av väljarstödet.[44][45][46] Svagast var partiet i storstadsområdena, inte minst iParis, där Nationella fronten ligger på mellan 1 och 5 procent. Partiet har även svagt stöd i de västra och södra delarna av landet.[47][48] År 2015 hade Nationella fronten, enligt enopinionsundersökning, stöd av 16% av Paris-områdetsheterosexuella väljare och 26% av desshomosexuella väljare. Orsaken till detta högre stöd bland homosexuella anses vara den förföljelse av homosexuella sommuslimer anklagats för.[46][49]
Partiet har inte fått någonvågmästarroll vid något val, även om man vann 35 (av 579) mandat iparlamentsvalet 1986, det första underfemte republiken medproportionellt valsystem. Inför det följande valet1988, och enligt bedömare som följd av detta, återställdes det gamla valsystemet medenmansvalkretsar, varpå FN:s resultat minskade till ett mandat.[35] Partiet har inget formellt inflytande, eftersom de andra partierna inte samarbetar med Nationella fronten eller gör sig beroende av det.
På grund av det franska valsystemet med enmansvalkretsar har Nationella fronten genom åren haft mycket liten parlamentarisk representation på nationell nivå. Partiet anses ändå ha påverkat franska regeringar till att driva restriktivareinvandringspolitik. Framför allt har franska högerregeringar under 1990-talet infört hårda invandringslagar för att stoppa Nationella frontens framgångar. Vänsterregeringarna under 1980-talet försökte att radera ut partiet genom att ändra valsystemen flera gånger.[50]
^Mondon, A., 2015. "The French secular hypocrisy: the extreme right, the Republic and the battle for hegemony."Patterns of Prejudice, 49 (4), pp. 392–413.
^Anthony M. Messina (2015). "The political and policy impacts of extreme right parties in time and context."Ethnic and Racial Studies 2015; 38: 1355.
^ [ab]DeClair, Edward (1999).Politics on the Fringe The People, Policies, and Organization of the French National Front. Duke University press.ISBN 9780822321392.
^Arthur Goldhammer (2015). "Explaining the Rise of the Front National: Political Rhetoric or Cultural Insecurity?"French Politics, Culture, & Society, vol. 33, Issue 22 (Summer 2015): 145–147.
^Michelle Hale William (2015). "Are radical right-wing parties the black holes in party space? Implications and limitations in impact assessment of radical right-wing parties."Ethnic and Racial Studies 2015; 38: 1329.
^Goodliffe, Gabriel, (2012).The Resurgence of the Radical Right in France: From Boulangisme to the Front National. Cambridge University Press, 2012.
^LEWIS, Georgina. A Pathway to Dystopia: An Exploration into the Relationship between Populist Ideology and Necropolitical Regimes.Kairos: A Journal of Critical Symposium, [S.l.], v. 5, n. 1, s. 138-155, june 2020. ISSN 2581-7361. Tillgänglig: <http://www.kairostext.in/index.php/kairostext/article/view/102>. Hämtad 20 oktober 2020.
^Bolin, Niklas (2013). Målsättning riksdagen. Ett aktörsperspektiv på nya partiers inträde i det nationella parlamentet. Umeå: Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet.
Ivaldi, Gilles (5 november 2012). ”The Successful Welfare-Chauvinist Party?” (på engelska). European Sociological Association’s Research Network on Political Sociology. s. 1-23.
