Nationalekonomer undersöker handels-, produktions- och konsumtionsbeslut, som här i enshoppinggalleria.
Nationalekonomi, ursprungligenPolitisk ekonomi är ensamhällsvetenskap, som studerarproduktion,distribution ochkonsumtion av varor och tjänster. Utgångspunkten är vanligen attresurser är knappa, varför allabehov inte kan tillfredsställas med hjälp av tillgängligaresurser utan det är nödvändigt attvälja. Nationalekonomin bör därför hellre definieras i termer av den metod som används för att angripa samhällsvetenskapliga problem, snarare än av de specifika frågeställningar som studeras.[1] Dagens nationalekonomi är i stort helt dominerad av den teoribildning som brukar kallasneoklassisk nationalekonomi.[2][3]
Heterodoxa nationalekonomer förkastar en eller flera av nationalekonomins grundantaganden, till följd av att man anser dessa vara en del av en förstelnad och eller politiskt motiveradortodoxi.[4][5]Ekonomikritiker går ännu längre och menar att de praktiker,axiom och tankesätt som förekommer inom ramen för "ekonomin" är ovetenskapliga och uppburna av samhälleliga (normativa) praktiker, snarare än förmenta "lagbundenheter".
Den nationalekonomiska vetenskapen studerar idag alla de arrangemang inom vilka människor söker sin utkomst och försöker tillfredsställa sina behov. Detta involverar en rad frågeställningar, inklusive samhällsorganisation, produktion, konsumtion och distribution.
Nationalekonomins olika grenar kan i stort delas in i två huvudavdelningar: Inommikroekonomi studeras enskilda beslutsfattare såväl på produktions- som konsumtionssidan. Inommakroekonomi studeras en ekonomi som helhet med fokus påaggregerade variabler som produktion, arbetslöshet och inflation. Ett annat område som ibland räknas som en tredje huvudavdelning ärinternationell ekonomi, som studerar handel och kapitalflöden mellan länder.
Historiskt går det att spåra nationalekonomins ur denpolitiska ekonomin som ännu innefattademoralfilosofiska frågor angående hur resurserbör fördelas i samhället.[6] Den politiska ekonomins uppkomst går i sin tur att spåra ur studier beträffande moral.[7][8] På engelska förekommer uttrycketpolitical economy oftare till följd av att de anglosaxiska länderna inte aktivt var föremål för dispyten känd somMethodenstreit, där de som skulle komma att bli kåren som idag är nationalekonomer förkastade historisk kunskap som giltig. Detta i kontrast tillden historiska skolan, med företrädare som exempelvisSchmoller.[9][10][11]
Den svenska termen nationalekonomi, som är baserad på den äldre tyska termenNationalökonomie[12], kan felaktigt leda tanken till att ämnet endast behandlar ekonomi på nationell nivå; som jämförelse kan nämnas att ämnesnamnet på engelska äreconomics.[13] De flesta nationalekonomer är dock sysselsatta med mikroekonomi, medan en minoritet ägnar sig åt makroekonomiska frågeställningar. Vissa svenska nationalekonomer har framfört åsikten att en annan beteckning på ämnet, såsom "samhällsekonomi" eller "ekonomik", vore önskvärd för att undvika missförstånd.[14]
En alternativ beteckning på nationalekonomi ärsamhällsekonomi, som ämnet officiellt hette på Socialhögskolorna.
Nationalekonomin består av flera studieområden, där de mest centrala ärmikroekonomi ochmakroekonomi. Det går vidare att skilja mellanpositiv- ochnormativ ekonomi; den förra utger sig endast för att beskriva empiriska sakförhållanden och samband, medan den senare inkluderar värderingar om vad sombör göras.
Ett teoretiskt förhållande mellan pris, kvantitet, utbud och efterfrågan i en sortsstiliserad (neoklassisk) kapitalism, som befinner sig i ett teoretiskt jämviktstillstånd.
Några problem som har studerats inom nationalekonomin genom tiderna är: Vad skapar värde? Vad avgör en varas pris? Varför uppstårinflation ocharbetslöshet? Hur bör företag och konsumenter agera för att vara rationella? Vilken effekt har olika former avskatter? Vad påverkarexport ochimport? Svaret på dessa och en mängd andra frågor har resulterat dels i heltäckande ekonomiska förklaringsmodeller och dels i mer specificerade teorier. Teorierna grundar sig i ett antagande om en ekonomiskt rationell människa vilket kritiseras av vissa eftersom alla människor inte är helt rationella.
Arbetsvärdeteorin säger att en varas (sociala, ej materiella) värde är relaterat till den mängd arbete av samhällelig genomsnittsarbetstakt som krävts för att producera den. Denna syn på vad som avgjorde varors bytesvärde dominerade i den klassiska nationalekonomin. Senare kom flertalet ekonomer att se påmarginalnytteteorin som överlägsen. Andra teorier ärbytesteori ochpenningteori.
Nationalekonomi anses ofta ha grundats som modernakademisk disciplin avAdam Smith år 1776. Det är därmed en av de äldre samhällsvetenskaperna. Ekonomiskt tänkande hade dock förekommit långt innan dess.Platon utvecklade redan underantiken en teori om attarbetsfördelningen leder till högre effektivitet, en tanke somAdam Smith skulle komma att bli känd för långt senare.Aristoteles berörde i sina verkPolitiken ochEtiken, frågan om den avtagandemarginalnyttan som skulle komma att stå i centrum förneoklassikernas marginalistiska synsätt.[källa behövs] Aristoteles var också den förste att formulera distinktionen mellan varorsbruksvärde ochbytesvärde. Bruksvärdet är det värde som ett ting har i egenskap av sin användbarhet; bytesvärdet är det värde som det har i egenskap av att kunna bytas mot andra ting.1741 blevAnders BerchNordens första nationalekonomiska professor, iekonomilagfarenhet och statsekonomi, vidUppsala universitet.[källa behövs]
Även iBibeln förekommer stycken med ekonomiskt innehåll. Att taränta förbjuds exempelvis iFemte Moseboken. Detta var en tanke somskolastikerna undermedeltiden förde vidare och som fick stora samhälleliga konsekvenser vad gäller lagstiftning kring ränteupptagande. Karaktäristiskt för det ekonomiska tänkandet under antiken fram till skolastikerna var den nära kopplingen mellan moraliska och ekonomiska resonemang.[16] Något som lever vidare än i våra dagar.
Det fanns i huvudsak två viktiga ekonomiska tankeströmningar mellan skolastikerna och den moderna nationalekonomins uppkomst med Adam Smith:merkantilismen ochfysiokratin. Merkantilismen hade sin storhetstid från början av 1500-talet till slutet av 1700-talet, och var mer en allmän tendens hos dåtidens ekonomer än en enhetlig ekonomisk lära. Man betonade vikten av en positiv handelsbalans, man skulle exportera så mycket som möjligt och importera så lite som möjligt. Ett lands rikedom mättes i mängden guld och silver. Därför var det önskvärt att få exportvarorna betalda i guld- och silvermynt.
Adam Smith (1723-1790) anses vara grundaren till den moderna nationalekonomin.Men hans teoribildning betraktas idag somheterodox.
Fysiokratin kan tydligare avgränsas i historien på grund av lärans mer sammanhållna karaktär. Man brukar ange 1756 som fysiokratins födelseår och 1777 som dess död. Fysiokraterna samarbetade flitigt, gav ut en egen tidskrift och höll regelbundna sammankomster. Centralt för deras uppfattning var attjordbruket var den enda produktionssektorn som kunde öka ett lands välstånd. De vände sig mot merkantilisternas stöd till "steril" industriell produktion och export. En ledande gestalt inom fysiokratin var fransmannenFrançois Quesnay.
År 1776 publiceradesAdam Smiths epokgörande verkAn Inguiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (delvis översatt till svenska 1909-1911 med titelnFolkens välstånd), vilket skulle lägga grunden till den klassiska politiska ekonomin. Smith betonade vikten av arbetsfördelning ochfrihandel, men orade sig för att människor till slut skulle göra meningslösa uppgifter.[17] Han har blivit känd för sitt omnämnande av den "osynliga handen" som matchar ihop utbud och efterfrågan, eller produktion och konsumtion, på ett effektivt sätt. (Den s.k osynliga handeln är dock en ytterst marginell företeelse i Smiths teoribildning, som inte omnämns mer än ett par gånger.) För att detta ska ske krävs dock en så fri marknad som möjligt, utan alltför vittomfattande statlig intervention. En av Smiths mest berömda efterföljare var engelsmannenDavid Ricardo. Han lade grunden för tänkandet kringkomparativa fördelar (även kallatrelativa fördelar) och applicerade det på utrikeshandeln. Om varje land specialiserade sig på sina relativa fördelar, det man mest effektivt producerar, så kommer alla länder att tjäna på att handla med varandra. Karl Marx kritiserade senare de förment kvasireligiösa historiskt specifika antagandena vilka ligger till grund för det kapitalistiskaproduktionssättet, bland annat utifrån Ricardo och Smith.[18]
Genom historiens gång har olika nationalekonomiska skolor existerat. Den metodologi som idag dominerar nationalekonomisk vetenskap kan sägas ha sitt ursprung i den neoklassiska skolan under slutet av 1800-talet, men har sedan utvecklats och förändrats kraftigt.
Adam Smith brukar kallas för nationalekonomins fader med sitt ovannämnda arbeteFolkens välstånd från 1776. Vad som blivit mest berömt, trots att smith blott nämner det en handfull gånger i boken, är den så kallade "osynliga handen" som "fördelar resurser" så effektivt som möjligt trots att alla människor handlar till sin egen fördel. Smith ansåg att den enskilt mest centrala faktorn till hög produktivitet var arbetsdelningen; inom företaget, mellan företag och mellan länder.
Karaktäriserande för den klassiska nationalekonomin är en liberal syn på ekonomin. Man trodde på att samhällsekonomin fungerade bäst om den i stort sett lämnades ifred och dess mekanismer tilläts. Man intresserade sig för nationalproduktens fördelning genom de treproduktionsfaktorerna jord, arbete ochrealkapital, vilka resulterade i lön, jordränta och vinster. Ytterligare ett typiskt drag var synen på priserna som bestämda av produktionskostnaderna.
Marxistisk ekonomi kallas de ekonomiska teorier som inspirerats av eller härstammar frånKarl Marx.
Under 1800 och merparten av 1900-talet talet lästes Marx enligt den strikt empiristiska linjen i hans verk, och därför utlästes felaktigt, en förment transhistoriskt giltig arbetsvärdeslära.[19] Således kom fokus att ligga påmervärdesexploatering, istället för de historiskt specifika sociala kategorier vilka var föremål för Marxekonomikritik.[19] Varpå exempelvis ensidigt fokus på exempelviskapitalismens ständigt återkommandeöverproduktionskriser blev centralt istället för en kritik av produktionssättets centrala kategorier.[19] Marx kritiserade kapitalismens immanent kontradiktoriska natur, och menade alltså att tendensen såg ut som hos tidigare produktionssätt i historien, och därav troligt skulle ersättas av ett nytt ekonomisktproduktionssätt. Den marxianska ekonomiska teoribildningen är kritisk mot det kapitalistiskaproduktionssättet, således saknar den i stort inflytande i de samtida kapitalistiska samhällena, och de som sysslar med Marxiansk teoribildning är således,heterodoxa ekonomer. Marx "ekonomi" konstituerar alltså ingen teori om hur kapitalismen ska förvaltas, utan är en kritik av självaproduktionssättet som sådant. Det är enkritik av den politiska ekonomin, vilket också är undertiteln till hans magnum opus,Kapitalet.
Alfred Marshall (1842-1924) räknas som en av den moderna nationalekonomins grundare.
Den neoklassiska nationalekonomins begynnelseår brukar anges vara1870. En annan benämning på skolan ärmarginalism på grund av skolans centrala placering avmarginalistiska resonemang. Det som avgör huruvida en konsument ska köpa ett äpple är dennesmarginalnytta av äpplet. Med andra ord, det som är avgörande för konsumentens beslut är inte i första hand hur många äpplen denne redan har, utan snarare vilkenytterligare nytta eller tillfredsställelse som den tror sig kunna få av ännu ett konsumerat äpple. Samma slags resonemang kan användas i andra situationer som företags anställning av personal eller beslut om produktionsmängd.
Den neoklassiska nationalekonomin har under 1900-talet varit, och är i samtiden närmast det ensidigt dominerande perspektivet inom nationalekonomin.Douglas C. North, som fåttSveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, har bland annat hävdat "Att överge den neoklassiska teorin är att överge nationalekonomin som vetenskap."
Denösterrikiska skolan fortsätter att vara en inspirationskälla för marknadsliberaler, även om den idag inte inkluderas i mainstream-litteraturen utan snarare förekommer inom ramen förheterodox ekonomi.
Två makroekonomiska skolor som stod i konflikt med varandra främst från 1960- till 1980-talet ärkeynesianism ochmonetarism. Keynesianismen har uppkallats efterJohn Maynard Keynes och den monetaristiska synen har framför allt förknippats medMilton Friedman.
Feministisk ekonomi är ett forskningsområde där ekonomin studeras med feministisk utgångspunkt.
Kritik av nationalekonomin har kommit både från de egna leden, men även frånekonomhistoriker ochheterodoxa ekonomer. Kritiken har bland annat rört att nationalekomer har antaganden som inte är empiriskt verifierbara respektive är historielösa i sina antaganden.[20][5][21][22] Men kritik har även kommit frånekonomikritiker som menar att ekonomin och dess påstådda lagbundenheter snarare är uppburna av normativa praktiker, och metafysiskt tänkande, snarare än att det rör något "vetenskapligt" och "absolut".
Amartya Sen (1933- ) har kritiserat antaganden om en värdeneutral nationalekonomi.
Inom nationalekonomi, liksom i all samhällsvetenskap, är objektivitet svårare att säkerställa eller definiera jämfört med situationen inom exempelvis naturvetenskap. Nationalekonomin strävar efter att tydliggöra vilka antaganden som gjorts och därefter redogöra för hur dessa leder fram till en given slutsats. Genom en sådan tydlighet kan läsaren lättare bilda sig en uppfattning om analysen är relevant för ett aktuellt problem.
Moderna nationalekonomer framhåller ofta att ämnet är så pass brett och öppet och personer med många olika typer av bakgrunder ryms. Vissa nationalekonomer menar att man lyckats skapa en "objektiv" vetenskap,[29] medan andra oftaheterodoxa ekonomer ifrågasätter denna slutsats. ExempelvisAmartya Sen har pekat på en rad egenskaper hos nationalekonomin som gör att dess värderingsfrihet är ett ouppnåeligt ideal. Några exempel på sådana egenskaper är att ekonomiska modeller med nödvändighet bygger på förenklade antaganden som varierar beroende på vad man anser vara centralt att ta hänsyn till och att även självatolkningen av forskningsresultaten beror på vilka värderingar uttolkaren har. Denna senare ståndpunkt var den svenske ekonomenGunnar Myrdal en av de första att formulera.[30]Sen har även han kritiserat idealet om en nationalekonomi utanmoraliska värderingar. Sen har argumenterat för att denna ståndpunkt är ohållbar och skadlig, både för nationalekonomin och förmoralfilosofin, som skulle tjäna på att befatta sig med ekonomiska frågor i högre grad. Sen har lagt ned mycket arbete på att visa hur moraliska värderingar ofrånkomligen är inbyggda i ekonomins matematiska modeller.[31]
Eklund menar att nationalekonomin överhuvudtaget intebör sträva efter att vara en "objektiv vetenskap". Han hänvisar bland annat till det faktum att det skulle innebära att forskarna skulle sträva efter total likgiltighet inför de problem som man undersöker.[30]
Utvärdering av ämnets kvalitet vid svenska lärosäten
Högskoleverket presenterade i april 2012 resultatet av utvärdering av 45 utbildningsprogram inom nationalekonomi vid svenska högskolor och universitet. Utvärderingen baserades på kvalitetsbedömning av självständiga arbeten (examensarbeten ochuppsatser) samt bedömning av i hur hög grad utbildningarnas kursinnehåll uppfyller högskoleverkets krav på lärandemål. En av utbildningarna,Luleå Tekniska Universitet, bedömdes ha mycket hög kvalitet, 29 hög kvalitet och 14 bristande kvalitet, som måste åtgärdas för att lärosätet ska få behålla examinationsrätten.[32]
^ [abc]Ankarloo, Daniel (2010). ”Nationalekonomskrået - En insider-outsiderteori om den nationalekonomiska disciplinen”. i Sara Johnsdotter & Aje Carlbom. Goda sanningar : debattklimatet och den kritiska forskningens villkor. Lund: Nordic Academic Press. sid. 73-76,78,81,85.Librishttp://libris.kb.se/bib/12050097.ISBN 978-91-85509-51-5.OCLC707335498.https://www.worldcat.org/oclc/707335498. Läst 31 mars 2021. ”"Jag anser också att den förhärskande nationalekonomiska teorin står så starkt i strid mot övriga samhällsvetenskapernas och humanioras vedertagna vetenskapliga principer att den knappast längre kan sägas vara vetenskaplig", "[...] det är vetenskapernas grundförutsättning att först utgå från världen så som den är och sedan så gott det går försöka förklara varför den är så, då den moderna nationalekonomin ingen vetenskaplig praktik. Ty nationalekonomin är genom hela sin begreppsapparat unik i att göra precis tvärtom.""[...] för att ens kunna bli "nationalekonom och räknas in i disciplinen "nationalekonomin" krävs närmast en "trosbekännelse" till den neoklassiska teorins grundpelare. Detta gör disciplinen unik.""Bara genom att definiera "marknaden" på sitt specifika sätt har nationalekonomerna omöjliggjort varje kritisk och historisk undersökning av den. Marknaden är optimal, frivillig och allmänt välgörande. Det vet nationalekonomerna och behöver inte ens undersöka verkliga marknader för att komma fram till detta. Man behöver knappast ägna sig åt konspirationsteorier för att förstå de ideologiska implikationerna av en sådan definition som grund för en "vetenskap"." "Nationalekonomins "marknad" är inte heller alls en kapitalistisk marknad, utan det vi kan kalla en "neoklassisk" marknad, som rent faktiskt inget annat är än en form för "enkla utbyten". [...] Denna marknad har inget att göra med den kapitalistiska marknaden."”
^Den nutida tyska beteckningen på nationalekonomi som universitetsämne är dockVolkswirtschaftslehre, VWL.
^ Det var ungefär samtidigt som neoklassicismen växte fram som man i engelskan övergick frånpolitical economy tilleconomics som benämning på nationalekonomi. Det föreslogs följaktligen först 1875 avHenry Dunning Macleod. Sandelin, Trautwein & Wundrak (1995) s. 80-81
^”Paul Romer utvecklar påstående om pseudovetenskap inom makroekonomin”. Ratio. 19 september 2016.https://ratio.se/paul-romer-utvecklar-pastaende-om-pseudovetenskap-inom-makroekonomin/. Läst 31 mars 2021. ”"Inom makroekonomi har en stor del av arbetet gällt en särskild typ av modeller. Och förutsägelserna från de modellerna stämmer inte överens med verkligheten. Inom naturvetenskap är det inte skambelagt att komma fram till att man har nått fel slutsats om en modell. Men inom makroekonomi har en sluten grupp bildats som på ett mycket aggressivt sätt försvarar sina ståndpunkter utan att se till fakta.""– Romers paper är oerhört intressant. Han kritiserar stora delar av forskningen som har skett inom makroekonomi: Framförallt vad som förklarar konjunkturcykler och hur dessa kan pareras, och vilka antaganden som ligger bakom dagens modeller. Det är sällan man ser så explicit kritik inom forskningsvärlden.",”
.jpg)
